Cykelblogg

Håll käft och cykla till Östergötland!

Cykla till Alvastra Kloster

Jag kom på det i torsdags. Mitt under ett spinningpass slog det mig att allt är som vanligt igen. Som om ingenting hänt. September var hemsk, oktober var en dimma och november var ett försök att komma tillbaka. Och nu är jag väl nästan där. Jag har hittat träningsglädjen, letat mig in på gymmet, jag har börjat köra intervaller, jag jobbar och jag bloggar och jag gör allt det där jag gör mest hela tiden när allt är som det ska.

Precis som vanligt. Som om att mormor aldrig dog och som om att J och jag inte förlorade det finaste man kan önska sig. Som om inget hände. Kroppen läker och själen lappar ihop sig och lägger in nya insikter och värderingar att leva med. Och livet, ja livet bara fortsätter. Tur ändå att allting inte stannar fastän det känns som om det borde göra det.

Från början var min helgplan att köra distans med massor av folk. Kanske styra upp något eget eller kolla om tjejerna var sugna på en runda eller hänga på snabbgrabbarna en bit. Eller triatleterna, eller kolla om det bor några distanssugna i Gränna som ligger någon mil från där vi bor. Det finns oändliga möjligheter att cykla ihop med folk här.

Men nej. Jag kom fram till att jag behövde hålla käft och cykla långt. Ensam. Utan att behöva planera och tänka. Typ hela vägen till Östergötland och hem igen, bara för att få den där insikten från torsdagens spinningpass att sjunka in.
cykla_till_ostergotland_alvastra_granna-9Testade dagen till ära en vinterjacka från nästa års vinterkollektion från Craft. Fickorna har blivit bättre och den här nya gråa kulören är ju supersnygg. Till det en ny mössa från kompisarna på GripGrab – en hjälmmössa med tofshål, älsk på tofshål eftersom det är lösningen på ett enerverande i-landsproblem för tofsbärare!cykla_till_ostergotland_alvastra_granna-8
cykla_till_ostergotland_alvastra_granna-6 cykla_till_ostergotland_alvastra_granna-5 cykla_till_ostergotland_alvastra_granna-4 cykla_till_ostergotland_alvastra_granna-3Alltså. Min cykel går från cool till gubbig i samma sekund som jag sätter dit sadelväskan. Förlåt mig cykeln, men jag får inte ned alla prylar i bakfickorna på vinterjackan.
cykla_till_ostergotland_alvastra_granna-2 cykla_till_ostergotland_alvastra_grannaStrax efter Gränna, Brahehus uppe på berget och Uppgränna en bit fram.

Jag gjorde iallafall det jag kände att jag behövde. Jag satte mig på crossen och cyklade till Östergötland. Till Alvastra kloster vid foten till vackra Omberg. Där åt jag en banan, tog några bilder, gick omkring i snö och blev kall om fötterna och när jag var klar med det cyklade jag hem till Småland. Det blev nio mil på glashal landsväg och det blev fyra timmars effektiv rulltid och jag fick just det jag behövde: hålla käft och cykla långt i min egen takt.
cykla_till_ostergotland_alvastra_granna-19 cykla_till_ostergotland_alvastra_granna-18 cykla_till_ostergotland_alvastra_granna-16 cykla_till_ostergotland_alvastra_granna-15Hade nya lobsterhandskar och flarror från GripGrab också. Fint ska det vara!cykla_till_ostergotland_alvastra_granna-14 cykla_till_ostergotland_alvastra_granna-13 cykla_till_ostergotland_alvastra_granna-12Omberg och Alvastra Klosterruin är platser jag besökt typ tusen gånger. Vi åkte ofta på dagsutflykt hit när jag var liten och som vuxen har jag fortsatt att komma hit för att vandra, paddla, cykla och upptäcka. Magiska och mytomspunna platser vid Vättern.cykla_till_ostergotland_alvastra_granna-11

Att hålla käften och cykla till Östergötland blev nittio kilometer långt idag är jag så tokigt nöjd med. Fyra timmars rulltid, det känns så bra. Men vet ni, nu känner jag mig äntligen sällskapssjuk, precis som vanligt. Nu är det dags att skruva på skärmarna en gång för alla, dags att fixa kompislappan och lägga sig på rulle och pratcykla igen – jag har tränat rätt mycket ensam ett tag och ibland behöver man ju det, men nu behöver jag börja hänga med i klungorna igen. Precis som vanligt.

Cykelblogg

Spark-spaneri: nya geometrin och tjejspecifik hoj

Scott Spark Contessa 730

Vet ni, jag hämtade ett paket hos mina vänner på Sportson i Jönköping idag. Från GripGrab, de har kittat upp mig med nya krabbvantar och skoskydd – så nu får det ju hemskt gärna bli kallt och snö och hejkomochhjälpväder så jag kan köra med alla mina magiska vinterpryls från GripGrab och Craft. NU!

Men – hursomhelst, min hoj har inte kommit ännu, men jag fick äntligen spana in hur den nya geometrin för Spark-hojarna 2017 ser ut på riktigt. Och lyllos mig, för de plockade förstås fram en hoj som jag fick ta ut och fota. Jag kunde inte hålla mig – jag var tvungen att kolla in en av Scotts tjejspecifika åk, Spark Contessa 730, för det här med tjejspecifika grejer har jag lite fördomar om. (Alltså observera följande nu, det här är inte ett samarbete – det här är Elna som knallar in hos sin cykelhandlare för att hämta en grej och spontant får för sig att hon vill blogga om en hoj, rakt uppochned, bara för att jag kan och vill).

sportson_spark_contessa_etc-25

Innan vi börjar kolla på den här hojen tänkte jag dela med mig av mina fördomar kring tjejspecifika grejer: de är blommiga, rätt dåliga, klumpiga och man får inte mycket för pengarna. Men mest är tjejspecifika saker en orgie i blomtricket – man sätter en rosa fnurra och några kronblad på en kass sak och tadaaaaaaaaaa så har man en tjejgrej.

Vet ni. [trumvirvel] Jag tror minsann att jag har fel ibland.

Jag började med att spana på hur det ser ut med den nya dämpningen. Den sitter ju liksom mot basen av ramen nu, istället för under överröret som tidigare. Supersnyggt – det får designen att bli lite mer hardtailish, stor tumme upp. sportson_spark_contessa_etc-3 sportson_spark_contessa_etc-13

Vidare kikade jag efter blommor och krusiduller. Nope. Inte en enda blomma eller krusidull. Inte ens något rosa.* Nada! Tvärtom, Contessan är vit, turkos och svart med guldiga detaljer. Snygga detaljer, massa små streck liksom. Gillar verkligen att Scott inte har tagit till blomtricket utan bara gjort en riktigt snygg cykel. Mer tumme upp.
sportson_spark_contessa_etc-6 sportson_spark_contessa_etc-12sportson_spark_contessa_etc-14 sportson_spark_contessa_etc-15 sportson_spark_contessa_etc-16 sportson_spark_contessa_etc-19

Förstås var jag tvungen att lyfta lite på Contessan också. Den var inte alls sådär onödigt tung som jag hade föreställt mig att den skulle vara. När det gäller kompontenterna sitter stämmer det inte heller med mina fördomar, det sitter Shimano och Syncrosprylar på och det är bra grejer. Den har två klingor fram och det kan jag ju erkänna att det händer att man saknar när man är trött i benen på sin RC, en lillklinga att lägga ned kedjan på är inte att förakta. (Jaaa, jag föredrar singelklinga. Men ändå, en blir trött i benen ibland, eller hur?)

sportson_spark_contessa_etc-8sportson_spark_contessa_etc-4 sportson_spark_contessa_etc-5 sportson_spark_contessa_etc-11

Det som gör den här hojen tjejspecifik är inga blommor och krusiduller utan snarare geometrin. Lite annorlunda geometri, en sadel som passar damer bättre, ett aningens mindre brett styre och så sitter det redan en kort styrstam på. Det är ju ofta det första man byter när man skaffar en hoj – styrstammen är ju alltid för lång och sadeln är alltid för skavig.

sportson_spark_contessa_etc-20 sportson_spark_contessa_etc-21 sportson_spark_contessa_etc-18 sportson_spark_contessa_etc-10sportson_spark_contessa_etc-23 sportson_spark_contessa_etc-24

Jag tycker att Scott Spark Contessa 730 är en fin hoj om man inte har oceaner av pengar att lägga på en cykel men ändå vill köpa en sprillans ny med fullgung. Utan att ha provat eller nördat in mig massor i kompontenter och roterande vikt är jag säker på att det här är en hoj som man kan ha mycket kul med och det var just det jag hoppades när jag bad att få fota den – att jag skulle få spana in en hoj i lite billigare segment än mina magiska mtb-hojar och få visa er att man kan ha kul och få en fin hoj även om man inte vill lägga fyrtiotusenmiljarder på att köpa cykel. Och fördomar om tjejspecifika prylar kan man ju ha – men de stämmer då rakt inte här.

Förresten. Det kan finnas tjejer som vill ha blommor på sina grejer och den här cykeln kan lika gärna passa en kille. Inget är hugget i sten på något vis, precis som alltid.

 

*Det som är rosa på bilderna är ett lightroomfilter jag tyckte blev stylish. Och gänget på Sportson i Jönköping har gjort sig väl förtjänta av den här typen av förtjänad PR, de tar alltid så jäkla bra hand om mig. 

Cykelblogg

Elva strutsar och en underställsjunkie

Strutsabacken stavgång

Det var blåsigt igår. Och det var tisdag och när det är tisdag är ju Strutsabacken tänd och då vet ni ju att det är där ni hittar mig och ett gäng andra snorsportare, flåsandes uppför backen med stavar och funktionskläder.

Igår hade vi motvind nedför skidbacken, och go’ medvind uppför. Jag hade pigga ben och ett underställ som jag fick tillfälle att hårdtesta i blåsten som blandades med en och annan regndroppe. Ett färgglatt och tight Active Extreme 2.0 från vännerna på Craft, som en extra hud, inget är ivägen, inget fladdrar, inget skaver. Det andas och det har vindstopper på framsidan och det passar mig just precis perfekt. Jag gillar inte att bli för varm när jag tränar hårt men jag gillar ju inte heller när vinden kyler ned mig alldeles. Jag kände mig så sjukt nöjd över det där understället igår.

Strutsabacken stavgång

När jag bytte om i IKHP-stugan bestämde jag mig för att gå åtta Strutsabackar. Jag kände mig pigg i benen när jag slängde ifrån mig överdragsjackan efter första backen och funderade efter andra backen på om det kanske skulle sitta fint med tio backar. Men någonstans tappade jag räkningen och tänkte att jag kör på tills jag iallafall är säker på att jag kört nio backar. Sista var galet tung och jag kände mig nöjd och rätt säker på att jag kört nio, kanske tio för det var inte så värst mycket folk kvar i backen längre, men när jag stoppade Strava och räknade topparna i diagrammet blev det elva. Baaaaam, elva gånger uppför backen, det finns kräm i benen minsann!

Skidbacke Huskvarna

 

 

CX

Det var ju faktiskt rackarns kul…

CXSM2016_elnadahlstrand_-2

…att tävla i CX. Efter SM har jag blivit sugen på att köra mer CX-tävlingar.

Cykel, maxpuls och mjölksyra och nummerlapp, vilken outstanding grej det är oavsett vad det är för hoj man sitter på, eller hur?

Cykelblogg

Recovery i kyligt vacker solnedgång

Cykla i solnedgång

Avdelningen för allt eller inget satte sig på cykeln strax innan solen gick ned i eftermiddags och tänkte cykla. I tre timmar. Minst. Helst fem. Okej med fyra. Pang på bara – Vintervätternpanik på grund av för få distanspass, nu j-lar tänkte jag, nu ska här samlas mil.

Cykla i solnedgång

Cykla i solnedgång

Men. Sådär funkar det ju inte, det har vi väl ändå lärt oss nu? Har man börjat tulla på energireserven är det recovery ride som gäller. Inte allt eller inget utan lagom. Lagom. Det svåraste av allt.

Det blev en och en halv timme i maklig takt. Jag fick en magisk solnedgång, jag fick rensa tankarna i lampans sken, frisk luft och lite förfriskande nedkylning – glömde kolla termometern och tänkte att det var en sisådär sex plusgrader som vanligt men det var ju minusgrader. Och så tog jag ett helt gäng ungefär likadana bilder och kan inte välja vilken som är bäst så bloggar med alla.

Cykla i solnedgång Cykla i solnedgång Cykla i solnedgång

I vanlig ordning kändes livet riktigt fint efter att ha varit ute och cyklat. Och runt Vättern kommer jag väl ändå om en månad, det kommer bara var lite mer smärtsamt än om jag hade varit pigg nog att bränna av ett fyratimmarspass just idag.

Undrar förresten hur solnedgången kommer att vara på Abloc Winter Challenge? Och soluppgången? Tänk om det skulle bli snö på marken och sådär gnistrande lagom kallt och klart så vi får se solen stiga och dala den 28 december. HOPPAS!

 

Livet

En helg tvärtom

Advent

Det blev en helg tvärtom den här helgen. Tvärtom mot vad jag hade tänkt mig. Jag hade planerat för långpass både lördag och söndag, kanske ett besök hos morfar och en skön skogspromenad. Och förstås – ett långkok nu på söndagskvällen och en känsla av att vara laddad inför veckan.

Men tvärtom blev det. Jag var för trött för just precis det mesta, de senaste veckorna har jag jobbat lite för mycket eftersom jag så gärna vill komma ikapp och i fas. Det har inte riktigt räckt till allt jag velat men det räckte precis för att jag skulle vara helt slutkörd ungefär redan i onsdags.

Fredagkvällen blev sen, på lördagen vaknade jag tröttast i världen och liksom socialt bakfull och alldeles seg i huvudet. I en strävan att vara en grymmingsambo hämtade jag J mitt i natten efter en utekväll med grabbarna i lördags och sedan var jag uppe i varv och somnade inte förrän fram på småtimmarna och söndagen var ännu tröttare än lördagen.

Jag har visserligen gjort adventsfint här hemma men inte så mycket mer. Förutom att äta galet många clementiner och sträcktitta på The Crown på Netflix.

Jag är fortfarande något så in i bomben trött mentalt och lite sur på mig själv, det är så himla onödigt att köra slut på sig så träningen blir lidande, för om träningen blir lidande blir benen inte lika trötta som huvudet och då hamnar jag rackarns långt från balans.

Gör om gör rätt – jag taggar ned lite inför nästa vecka, lagom mycket av allt är ju den enda melodi som funkar om det inte ska bli tvärtom. Och faktiskt – planera träningen, jag måste styra upp mig själv litegrann!