Cykelblogg

Tio+ bilder vårperspektiv

Löven prasslar. Leran är slirig, bakhjulet släpper. Pulsen är hög. Kläderna och cykeln skitiga. Mitt i alla nyanser av brunt kikar blåsipporna fram. Det är tidig vår och än vet vi inte om vi rätt som det är vaknar upp till snötäcke igen – men ifall om att njuter jag lite extra av att allt börjar om och att den bästa av cykelsäsonger är på intågande. Här är tio+ bilder vår jag tog häromdagen som får mig att omedelbart vilja sticka ut och köra stig för det var så himla härligt. 

Cykelblogg Elna testar Prylar

SRAM Eagle – första intrycket av en stor kassett

SRAM Eagle

Min nya Scott Spark RC 900 World Cup är utrustad med SRAM Eagle Xo1 vilket bland annat innebär att det sitter en singelklinga fram och en gigantisk kassett bak, och jag har länge varit spänd på att få provköra den kombon.

Första gången jag hörde talas om SRAM Eagle var när J hade varit med landslaget på mekanikeruppdrag i Danmark och Jenny Rissveds hade fått sin hoj kittad med den guldiga lyxversionen av Eagle-kassetten. Hennes gick att plocka av och på utan att greja med kedjepiska och nyckel, det är jag faktiskt lite osäker på om det går med XX1 som finns på marknaden nu, någon av er kanske vet?

När man kör singelklinga har man ingen framväxel, supersmidigt för XCO – ett reglage mindre att bry sig om och en grej mindre som kan krångla under tuff påfrestning. All utväxling sköts med bakväxeln och därför är kassetterna större än på traditionella två- och tredelade framväxellösningar. Vill man ändra och ha lättare eller tyngre får man helt enkelt byta storlek på framklingan – och det är inte helt ovanligt att man har en klinga för XCO (MTB-tävling på teknisk varvbana) och en annan för XCM (långlopp på MTB).

SRAM Eagle finns i två modeller. XX1 som är den finaste, förstås är den guldig, och så X01, den silvriga & svarta som sitter på min hoj och som också är tokigt fin och lätt. Det är ganska enkelt att känna igen om det är en Eagle-kassett som sitter på en hoj just för att den är så himla stor. Shimano har också släppt stora kassetter till sina singelklingor men än så länge är det SRAM som är fetast.

Kassetten är 12-delad och utväxlingen är 10-50, vilket innebär att den minsta delen av kassetten har tio taggar och sedan går det i ordningen 10, 12, 14, 16, 18, 21, 24, 28, 32, 36, 42, 50. Tio är den tyngsta växeln och femtio är den lättaste och skillnaden däremellan ger ju många fina alternativ. Min hoj är kittad med en 32-klinga fram, vill man ha tyngre utväxling till starka ben och platt åkning kan man byta till 34 eller 36 därfram eller förstås en mindre om man vill ha lättare.

Jag har provkört min hoj med Eagle några gånger nu och jag tycker verkligen att 50 är den lilla lätta växeln jag många gånger saknat när jag kört singel, ibland är jag lite fundersam och tänker att jag kanske skulle vilja ha tvådelat igen just för att få fler valmöjligheter både uppför trixiga xco-stigar och på långloppens grusväg. Eagle är alla gånger en XCO-kassett, superduper för stigkörning, när man kommer ut på grusvägarna skulle det sitta fint med en extra tung växel för att komma upp lite extra i fart men väl tillbaka inne på stigen är den magiskt bra.

Kanske att det är lite svårt att verkligen avgöra hur stor skillnaden är eftersom jag har gått upp fem gravidkilon och inte har så mycket pangpang i benen som jag är van vid, men jag kan ändå säga att jag verkligen gillar Eagle, vi blir en grym stigkombo i år.

SRAM Eagle växlar lite tystare än SRAM-kassetterna jag kört med innan och jag tycker växlingarna är väldigt fina, det byter lätt och smidigt och det är ju något som är viktigt eftersom man växlar väldigt ofta när man kör stig och det kräver mycket av prylarna när man ligger på och kör tekniskt. Tittar man på hela kitet, inte bara kassetten utan kedja, bakväxel, tänder och reglage så har det gjorts en hel del förbättringar – jag är inte så nördig att jag går in mer på dem, det får ni läsa på om själva. Jag tänker kolla en gång till på SRAMs film om Eagle istället, mest för att den gör mig så himla cykelsugen, kolla själva:

Cykelblogg

Finns det en magisk intervall och hur får man ordning på livet när vaknar med minnesluckor flera gånger i veckan?

Inspirationsföreläsare cykel

Finns det en magisk intervall? Vad är tröskel? Hur får man ordning på livet när man vaknar sönderfestad med minnesluckor flera gånger i veckan? Från partypingla till startfålla i XCO-SM, går det? (Såklart det gör, det vet ju ni!)

Det där och lite till får man svar på i Linköping ikväll, för Anders (min grymma vän som jobbat som förbundskapten för MTB och numer är tränare för cykelgymnasiet och lite annat cykligt) och jag är bokade på vår första föreläsning. Vi har vetat om det ett bra tag, vi har hållt testföreläsning för ett gäng vänner och pirret i magen har vuxit ju närmre vi kommit och nu är det runt sjuttio anmälda till kvällens event med NocOut. Wow, jag måste nästan nypa mig i armen, att så många vill komma och lyssna på oss, jag hoppas verkligen de går därifrån och tyckte vi gjorde en bra grej.

Vill du också boka oss är det bara att höra av sig via mejl eller messenger och vi har samlat ihop lite info på www.cykelinspiration.se. 

Shit. Nu blev jag ännu mer pepp och pirrig inför ikväll!

 

 

 

Cykelblogg

Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte någon sätter Spark!

Får man göra om Idas sommarvisa lite grann? Bra, för jag tror jag gör det: du ska inte tro det blir sommar, ifall inte någon sätter Spark!

Vi har vår nu. Blåsippor längs med MTB-spåret igår, fågelkvitter och prassliga löv. Nattfrostfrusna stigar som sakta tinade upp till vårig lera. Dubbelt pirr i maggropen, vårigt pirr och fartigt pirr. Äntligen. Försiktig vår, sådär trevande i början – när som helst sätter det fart. Och jag sätter förstås Spark och försöker köra så mycket stig jag orkar med innan magen blir för stor för branta backar och snäva kurvor.

 

Cykelblogg

Mina fem finaste på cykel hemomkring Huskvarna & Gränna

Cykla Huskvarna

I vintras på Winter Workation i Åre fick jag ju äntligen hänga lite med Helena, min bloggkollega som också skriver om cykling och gillar att köra MTB och leva vardagsäventyr. Vi har mycket gemensamt och ibland skriver vi ju förstås om liknande saker – och hur kul det är att vi är fler som fyller internet med cykligheter. Hursomhelst – vi bestämde oss för att tajma ett inlägg där jag tipsar om de fem finaste hemomkring mig och Helena om de fem finaste hemomkring Östersund. Samma sak – fast på olika bloggares vis och hörrni, ni kan väl kika in hos Helena också (om ni inte redan hänger där) – hon är för jäkla go’ och bra på alla sätt och vis! 

Här kommer fem fina favoriter på cykel hemomkring Huskvarna & Gränna

 

MTB: Cykla Bauerleden från IKHP-stugan till Gränna

Om du vill ha en vacker och rolig men ganska tuff utmaning fixar du med logistiken så att du kan köra John Bauerleden med start från IKHP-stugan på Huskvarnaberget och hela vägen till Grännaberget. Det är en sisådär sex mil och det kan vara bra att konsulta en local eftersom några sträckor (den strax efter Reaby tillexempel) är lika bra att hoppa över. Det är mycket teknisk åkning, många vackra platser, massor av höjdmeter och det blir ett sådant där äventyr som bara en dag i MTB-sadeln kan bli. Se till att ha ordentligt med energi och vätska med dig om du inte vill knacka dörr för att fråga efter vatten, det är backigt och dåligt med ställen att fylla på.
Sommardag på BauerledenEn av mina absoluta favoritplatser på Bauerleden, bänken med vidunderlig utsikt mellan Ölmstad och Gränna.
Flow
En flowig bit led genom Bauerskogen.

MTB: Häng på IKHP:s XCO-banor med magisk utsikt på Huskvarnaberget

IKHP, min kära cykelklubb, har ett gäng riktigt goa XCO-banor i anslutning till klubbstugan i Norra Klevaliden, med magisk utsikt över Huskvarna, Jönköping & Vättern. Våra cyklister är duktiga och många håller en mycket hög teknisk nivå och därför är våra banor kanske lite läskiga om man är nybörjare, men det finns B-spår för den som tycker att det känns läskigt att fara nedför dropp och branta stenar. Den blåa banan är vår enklaste, men full gas här är extremt jobbigt – det är många kurvor, knixigheter och igångdrag. Den röda banan är lite flowigare och en perfekt bana att ligga och köra leka tävlingsfart på. Den svarta banan är hiskeligt jobbig med långa klättringar men ack så kul. Här finns stenkista och små dropp, kurvor och rötter och berghällar och utförsåkningar som är sådär härligt XCO-iga. Vill du ha utmaningarnas utmaning kör du EM-banan så fort du orkar – jag lovar att du blir sådär riktigt trött i benen. Vill du fika finns det servering med våfflor och kaffe och fika varje söndag i anslutning till tipspromenaden, annars kanske en avstickare ned till Kroatorpet café, bageri & bryggeri kan sitta fint – tanka in rejält med kakor så energin räcker att klättra upp för branta Norra Klevaliden eller Strutsabackens liftränna efteråt.

Såhär såg det ut när backen började fyllas med publik inför EM i maj 2016. När eliten körde var här knökafullt och stämningen var helt galet härlig.Det här stället kallar vi för “lilla droppet på toppen av skidbacken”.

 

MTB: Cykla en av Sveriges äldsta och roligaste MTB-banor

XCO-elit och MTB-kids, tävlingsälskande masterscyklister och off-season-landsvägs-cyklister har tillsammans med glada motionärer gjort upp om pallplatser på en stigar som är så härliga att det känns som att åka berg-och-dal-bana mellan klättringarna. Är det lerigt är det ungefär hur lerigt som helst och är det torrt är det bland den coolast och snabbaste cykling du kan tänka dig. Utmaningarna ligger i att få med sig fart rätt och inte skrämmas av korta och branta backar, men här finns inga läskiga drop och hopp och stenbumlingar – vi snackar stigkörning och goa serpor. Fikasugen efter det? Antingen kikar du förbi Grafitgrå eller så köper du lite picnic på ICA Kaxholmen och fikar nere vid Hunnerydsbadet. Här finns min Vistaguide.

MTB: Stigfinn på Grännaberget

På Grännaberget finns det ungefär hur mycket kul stig som helst och just nu håller jag på och återupptäcka skogarna jag orienterade mig igenom hela min uppväxt. Grännabygdens OK har en MTB-slinga som är uppmärkt från klubbstugan och när du kört dig ett par varv runt den tycker jag du ska stigfinna fritt (tips: ta sikte på skyltning mot utsiktsplatsen Tegnértornet) en sväng innan du avslutar med Sveriges godaste räkmacka som finns att fika på Kaffestugan med utsikt över Vättern och Gränna.
Grännaberget MTB-banaMTB-leden på Grännaberget går genom ett hav av Ramslök om våren. 

Kör racer runt Landsjön och njut av Jönköpings Toscana

Utanför Huskvarna ligger Landsjön och området runtomkring den sjön brukar kallas för Jönköpings Toscana. Det är magiskt vackert om senvåren när äppelträden blommar och hemmacyklisterna har för länge sedan tappat räkningen på hur många varv de rastat sin racer runt sjön. En alldeles lagom kvällsrunda, en perfekt tempoträning och ett riktigt bra varv att ta med nyfrälsta cyklister på. Vackert, vackert och vackert hela vägen. Kör två varv och du har plötsligt gjort dig förtjänt av ett fikastopp på Gårdsrosteriet som brukar bjussa cyklister på kaffet, eller hos GrafitGrå som också ligger längs med rundan, eller ta en avstickare till Flättinge Gårdscafé eller Rudenstams Gårdsbutik och kafé. Det finns flera varianter av Landsjön runt på Strava, tillexempel med start och mål från Kroatorpet.Jönköpings Toscana i skördetider.

Jönköpings ToscanaJönköpings Toscana när äppelodlingarna blommar och solen dalar. Något av det vackraste som finns!

Vänta barn

Gravidvecka 17

Idag går vi in i gravidvecka 17. Hjärtat slår en lyckligt volt för en ny vecka innebär att vi är en vecka närmre nästa stora delmål – jag har siktet inställt på att vi snart, snart, snart tagit oss igenom halva graviditeten.

Ibland tror jag att jag äntligen mår bättre och att det blir sådär som alla förutspått – att den andra trimestern ska vara enkel och pigg och faktiskt ganska trivsam. Men så sköljer en ny period av illamående över mig och en halvtimme efter frukost kan jag vara så trött att det känns som att jag varit vaken ett dygn när det i själva verket bara gått två timmar. Att hitta balans i vardagen är svårt, att orka med att jobba som vanligt blev till slut övermäktigt och jag har varit sjukskriven några dagar – en sorts panikåtgärd.

På måndag ska jag träffa en läkare och prata igenom situationen – men jag orkar liksom inte mer här, ska jag skriva ett inlägg i veckan resten av den här graviditeten och berätta hur pissigt allt är? Älta att jag har ont här och där och är trött och inte fungerar och längtar efter min vanliga kropp?

Åh, jag fixar inte med sådant – jag kommer bli min egen gnälliga energitjuv om jag ska hålla på på det viset och ni har ju alla gånger tröttnat för längesedan. Jag vill ju inspirera och peppa, inte hålla på och ha ett bloggigt sammanbrott varje vecka. Det kanske är bättre om jag gråter en skvätt i smyg, drar upp kompressionsstrumporna lite längre och låtsas att allt är magiskt och härligt och fluffigt och bra istället?

Men vet ni, ju att ju mer graviditeten liksom bryter ned mitt psyke i små molekyler genom att jävlas med mig och kroppen, desto mer älskar jag Sprattlet i magen. Ju jobbigare det är, desto mer övertygad blir jag om att det kommer att vara värt det och desto mer längtar jag efter att det ska bli september så vi får träffas alla tre.

 

 

 

 

 

Cykelkläder PR & Pressutskick Samarbeten

La Primavera – monumentala vårkänslor Milan-San-Remo-style på rulle förstås!

Reklamsamarbete: Jag arbetar under våren med Craft Sportswear och i mitt uppdrag ingår att testa, utvärdera och visa upp de kläder jag gillar, när och om jag känner för det. Alla åsikter och tankar om La Primavera är mina egna. 

Igår hämtade jag ut ett paket som gjorde mig alldeles överförtjust. Det kom från mina vänner på Craftoch jag anade nog vad det var de hade skickat eftersom de mejlade över ett spårnings-id så jag skulle kunna hämta ut det även om lantbrevbäraren inte skulle hinna till byn med en avi innan det blev helg.

Jag anade rätt, det var en sådan där fin jersey från Craft Monuments första release, La Primavera som hyllar loppet Milan-San-Remo men jag anade inte hur himlastormandes fint de hade förpackat det. Jag fick hem en rulle med fin etikett och i rullen låg en fotoaffisch, en jersey och ett par strumpor. Och ett pressutskick med massa härliga ord om vårklassikernas utmaning med lera, oväntade fluffiga snöfall, gatsten, sidvindar och klättringar som hör till all drama och mystik som följer de tidiga legendariska vårtävlingarna för landsvägsproffsen.

Det här kitet ska förstås med mig ut på äventyr och det blir snäppet lerigare än vårklassikerna, jag tänkte i vanlig ordning göra det man gör med riktigt fina cykelkläder. Köra mitt allra fortaste på leriga skogsstigar och skita ned dem till oigenkännlighet – för ju skitigare man är desto roligare har man haft – det är vårkänsla sedan gammalt.

Nu finns det första Craft Monuments-kitet att köpa hos Craft Sportswear, just precis det som jag fått hem. Det finns jersey, keps, armvärmare och strumpor – och så kan man köpa en superfin cykelbyxa som passar till alla kit. Det är limiterad upplaga och resten av kiten släpps allteftersom det blir dags för respektive klassikerlopp under våren. Jag har klämt och känt och synat plaggen i sömmarna och provat dem på lite fort för att kolla passformen och jag ger dem med besked godkänt.

Det här är en tröja som är som en tröja ska vara, med tre bra bakfickor, smarta funktionsmaterial, dragkedja hela vägen fram och lite reflekterande detaljer. Byxorna är riktigt sköna och kvaliteten både på pad och tyg är toppklass. Storleksmässigt är de normala i storlek och jag drar samma storlek som i damsortimentet (J kommer bli himla glad när jag inte behöver M-tröja längre, när bebisen är levererad i september hoppas jag ju att jag ska ha mina gamla XS-jerseys igen och då ska han få ärva den här!) 

Vill du läsa mer om loppen och storyn bakom plaggen kan du göra det här.