Cykelblogg

Just nu

img_0824.jpg

Just nu är vi på Öland, hos mina fantastiska svärisar som ser till att deras barn och respektive har varsitt krypin på sommarstället på norra delen av ön. Min syster är hus- & kattvakt åt oss, vi lämnar aldrig huset & djuren ensamma när vi åker. 

Det är cykel, bad och sol och mat och äventyr som gäller. Sakta vänder mitt humör från slutkörd till semesterchill, håret bleks i solen och axlarna blir brunbrända av densamma. 

Just nu fotar jag rätt mycket men har ingen lust att öppna datorn för efterbehandling och blogg. Det tar vi sedan. Jag filmar mycket och testar hur min nya GoPro funkar. Blir spännande att lära sig klippa. När jag känner för det, inte just nu. 

Just nu har vi semester och vi har fortfarande halva ledigheten kvar det är så himla skönt. 

Elna testar

Årets klantarsel-spd-vurpa – check

Shut up legs

Ungefär samtidigt som de första barnfamiljerna riggat filtar, gummibåtar och saftflaskor för förmiddagspasset längs med klippstränderna på Ölands nordvästra sida kommer jag glidandes på min grymma värstinghoj. Jag är endorfinhög, lite svettig, har snygga träningskläder och tycker att jag sitter världsvant i sadeln och får span på ett ställe där det vore coolt att ta en filmsnutt. Några klippavsatser längs med vattnet, där lite fart och ett hopp nedför och sedan lite snyggt lyft med styret för att komma upp igen skulle bli hur fint som helst på instagram.

Jag rekar. Funderar. Bestämmer mig för att möjligheten att ramla på film är minimal. Testkör. Spanar in ett ställe där min nya GoPro skulle stå bra. Ska vända hojen och rulla dit och rigga kameran och då händer det. VÄRLDENS JÄVLA SPD-VURPA.

Välter. Långsamt. Riktigt lååååångsamt. Får inte loss foten ur pedalen på den sidan jag ramlar åt. Fräser ur mig en snabb och otrevlig svordom och vrider sedan till mig och cykeln på något riktig knepigt vis under det misslyckade försöket att få loss foten ur pedalen.

Kolfiberstyre rakt in i bröstbenet. Hårt och träffsäkert. Tappar luften. Slår bakhuvudet i stenarna på marken. Allt gör sådär fantastiskt ont att det liksom flimrar framför ögonen och jag tänker saker som ”helvete, helvete, helvete, helvete” och ”fan mina lungor” (läskigt att tappa luften) samt ”cykeln, cykeln, CYKELN, hur gick det med cykeln???”

Jag gnyr. Tänker att jag är glad att jag hade hjälm. Undrar hur det är möjligt att en så långsam vurpa kan göra så ont. Skäms. Blinkar bort tårar och låtsasler. Känner mig klumpig, ful och hur ickevärldsvan som helst. Barnfamiljerna som riggat stranddag studsar upp från filtar en bit bort och kommer springandes. Luften kommer tillbaka och den där första omgången ajsomfansmärta som kommer just precis när man slår sig avtar efter ett tag och jag tvingar mig själv upp på benen igen. Repa på handtaget, annars inget med cykeln. Tack gode gud för det, jag älskar min cykel så himla mycket, skulle gå sönder om den gick sönder.

Rullar längs med alvarmarkerna och lövtunnlarna hemåt mot svärisarnas sommarstuga och har mellan sol och bad och semesterliv spenderat dagen med att inte försöka oroa mig över att det gör lite alldeles för ont att böja sig i vissa vinklar, och lyfta tunga grejer. Nu ska jag och det stora blåmärket på bröstet (som lyckligtvis täcks av bikinin) sova på saken och en grej är ju säker:

En behöver uppenbarligen inte bekymra sig för att ramla på XCO-banor för det är med största sannolikhet den årliga men tydligen obligatoriska klantassel-spd-vurpan som kommer att göra riktigt jävla ont.

SPD-vurpor hör liksom till och emellanåt händer det även den mest rutinerade. En känner sig alltid lika klantig, oavsett om det är första gången eller femtioelfte – och som tur är händer det inte så värst ofta när man vant sig vid att fötterna sitter fast. Eller hur? Har du gjort någon klantvurpa nyligen? Berätta så kan vi fnissa lite åt varandra!

Cykelblogg MTB

Vinn startplats i 1572 MTB Challenge

1572 MTB Challenge i Motala

Sponsrat inlägg - alla tankar och åsikter är mina egna

Är du sugen på att köra ett härligt långlopp med vacker utsikt över Vättern? I samarbete med 1572 MTB Challenge, det vackra långloppet i Motala som är seedningsgrundande för cykelvasan, lottar jag ut två startplatser till årets upplaga den 30 juli. Ett perfekt tillfälle att njuta av sommar och cykeläventyr och förstås att kolla av formen inför Cykelvasan och alla andra roliga lopp under sensommaren.

Jag kommer att stå på startlinjen och jag ser verkligen fram emot det – och jag hoppas få tillfälle att heja på många av er där. Jag har kört loppet tidigare och det går verkligen genom magiska omgivningar. Förbi Verner von Heidenstams vackra Övralid och genom Motala och singletracks längs med glittrigt Vättervatten. Jag körde förstaupplagan för två år sedan i kanonväder och efter loppet badade vi precis bredvid tävlingscentrum, på Varamon där Vättern bjuder på långgrunt vatten och len sandstrand. Så  himla mycket sommarkänsla på det.

Vill du vara med och tävla om en startplats? Lätt som en plätt, du tävlar genom att svara på frågan nedan och motivera varför just du ska vinna startplatsen. Glöm inte att skriva om du vill köra 1572 MTB Challenge 65 km eller ICA Maxi MTB Challenge 35 km. Svaret finns på 1572 MTB Challenge hemsida. Du hittar även 1572 Challenge på facebook och årets tävling i det här eventet. Skriv ditt svar i kommentarsfältet, tävlingen stänger 25/7 klockan 20.00 och ev vinstskatt betalas av vinnaren.

Vad heter platsen där publiken bjuder upp till äkta Tour de Francekänsla nrä det hejar delatagarna uppför backen där elitåkarna gör upp om backpriset?

 

Cykelblogg MTB

Stilstudie uppför backe + tekniktips uppför

När jag var i Norrköping och föreläste och tekniktränade i början av sommaren körde vi ju stafett på en bana med en riktigt brant och slirig backe. Underlaget var ett tjockt täcke barr som var strösslat med kottar och det var riktigt klurigt att ta sig uppför. Jag är ju dock rätt bra på branta och kluriga uppförsbackar och tog mig upp och idag hittade jag den här filmen på youtube och det ser ju precis som vanligt inte så brant och lurigt ut på film.

Hur ska man ta sig upp för branta backar då? Här är några tips:
-Håll blicken långt fram, titta dit du ska.
-Ha inte för lätt växel. Många lägger i den lättaste de har, men ofta blir det faktiskt lättare med något tyngre, experimentera!
-Justera tyngdpunkten, inte för långt fram och inte för långt bak och är det riktigt brant kan det vara enklast att sitta ned och liksom försöka komma så nära hojen som möjligt, precis som jag gör på filmen.

Cykelblogg

SM i XCO 2016

SM Värnamo 2016

Sådär, nu var det kört och klart – SM i XCO 2016, check. Grymma Merve åkte hem med D30-guldet och hon är fantastiskt värd medaljen, glad i hela hjärtat att hon vann och hon gjorde det dessutom med riktigt fin marginal.

Jag gjorde världens bästa start, höll igen lite för att inte gå ut för hårt och la mig på rulle men stressade upp mig själv i andra tekniska nedfarten och fick lägga mycket energi på att hålla andningen i schack när stresshormonerna löpte amok. Och jag fixade det. Tre leriga varv med regn- och åskskurar och ett gäng halk- och klant- och tröttvurpor senare körde jag över mållinjen som supertrött femma, oceaner av tid efter segrarinnan, men ändå: så magiskt nöjd över min insats och så tacksam över att jag får göra sådana här saker.

Jag startade, jag gjorde mitt bästa, jag battlade stress, jag hade tokigt kul och jag blev bättre på att köra i lera – vi snackar världens bästa teknikträning för en som är lite skraj för kurvtagning här. Min cykel levererade felfritt (men det skar i hjärtat av ljudet när leran mumsade kassett och kedja), min fina J langade och familj och vänner hejade på. Jag är så galet nöjd med mitt SM.

SM-varnamo-2016-11 SM-varnamo-2016-10 SM-varnamo-2016-9 SM-varnamo-2016-8 SM-varnamo-2016-7 SM-varnamo-2016-6 SM-varnamo-2016-5

 

Cykelblogg MTB

Inga ursäkter – bara SM-pepp

GripGrab Shark

Ikväll har jag varit ute på ett rullpass. Gjort några igångdrag, tvärbromsat i sista sekund vid ett sprillans nytt stängsel draget alldeles rakt över stigen på en av mina nyaste nedförs-strava-segment, hoppat några gånger i trädgården och övat kurvtagning  mellan pallkragarna. När man cyklar lugnt hinner man tänka massor och jag har kommit på en grej.

Rulla_infor_SM-2

Jag har inga ursäkter. Inte en endaste – jag har bara det allra, allra bästa och det är så himla fint och här kommer lite spontan och helt obeställd hyllning till samarbetspartners, familj och vänner:

Sportson i Jönköping ser till att jag sitter på den grymmaste av hojar och det är så himla kul att köra den. Dessutom löser de liksom alltid det jag frågar efter, oavsett om det är sistasekundenhjälp med nya handtag eller en ny ventil när jag snillat bort min gamla. Förutom världens bästa Scott Spark RC 700 från vännerna Sportson har jag ett par vita GripGrab-strumpor att skita ned, och ett par av mina älsklingshandskar att göra segertecken med vare sig jag vinner eller inte. Jag kör i finaste IKHP-klubbtröjan från Craft och jag har älsklingsglasögon från XKross by Sziols till det. Att köra för IKHP är förresten magiskt bra – vi är så himla många klubbisar och alla hejar på alla oavsett nivå och ambition.

Jag har knalligt rosa tejp att stötta foten med så den håller för att köra sitt allra fortaste och jag har tejpat så många gånger att jag vet precis hur jag ska fästa remsorna för att maxa avlastningen så jag knappt känner av min skada när jag kör. Jag har dessutom matchat nagellacket med tejpen – it’s all in the details, eller hur?

Jag har ett gäng människor omkring mig som alltid tar mig på fullaste allvar när det behövs. Familj och vänner om hejar på mig i det jag tar mig för, både i medgång och i motgång, som tänker komma och heja på i morgon och som ringer och önskar lycka till. Som inte tycker att det här med att jag emellanåt envisas att tävla i MTB är en insats värd att hejas på.

Jag delar livet med en fantastisk J som gått över min hoj lika noga som om den skulle starta i en världscup, för att se att allt funkar bra och att det inte finns några glapp och knasigheter någonstans. Och i morgon kommer han att stå där i langningszon med sportdryck och pepp och det där fantastiska leendet som gör mig alldeles knäsvagt lycklig.

Rulla_infor_SM

Jag har verkligen inga ursäkter, jag har bara de allra bästa anledningarna att ställa mig på startlinjen och se till att de där tre varven jag ska köra inte blir en nervös pannkaka utan tre varv med riktigt, riktigt kul MTB-åkning. Helt ärligt, efter att inte ha tävlat sedan i maj, eller egentligen kört ett helt rejs sedan i april, tycker jag att det ska bli überspännande att se hur formen är i jämförelse med de andra tjejerna. Åh, det kommer att bli kul att tävla, vi ses i morgon i Värnamo!

 

 

Cykelblogg

#MTBSM – avanmäld från XCE och fokus kul på XCO

SM_varnamo_2016-9

Jag halkade ju loss på anmälningsknapparna i sista sekund och klickade in två anmälningar till Mountainbike-SM i Värnamo som går av stapeln till helgen. Jag anmälde mig till XCE (Eliminering/Sprint) och XCO (Olympisk, vanlig hederlig monkeybajktävling där alla startar samtidigt och kör ett gäng varv i full fräs på en bana).

Men sedan, när jag såg tidsschemat för XCE-tävlingen dagen innan XCO-tävlingen undrade jag hur jag tänkte och insåg att det skulle bli för mycket och att jag var tvungen att välja.

Kroppen skulle orka, men mentalt är jag inte i form och två tävlingsdagar på raken skulle göra mig helt fördärvat trött i huvudet, den baksmällan skulle jag få ägna hela semestern åt att fixa. Jag har balanserat nära min gamla vägg hela våren och jag fixar faktiskt inte två heldagar tävling i rad så med en liten olycklig suck tog jag mig i kragen och avanmälde mig från XCE:n fastän jag har störst medaljchans där. Istället fokuserar jag på att köra ett härligt och peppigt XCO-lopp med ett leende på läpparna på fredag. Inte så stor medaljchans men stor chans att det blir riktigt kul och roligt.

Det är klurigt det där – att inse sina begränsningar efter väggen. Att acceptera att en dag bland människor under kämpiga perioder måste följas av en dag med vila och lugn för att orka i längden. Att lära sig säga nej till det som är roligt och att komma ihåg varför man är tvungen att avböja mycket kul tillfällen även när man är pigg. Att minnas att energin inte är oändlig och komma ihåg att ladda eftersom det inte finns några depåer av extra energi att plocka av.

Hursomhelst. Jag ser verkligen, verkligen fram emot att köra SM i XCO på fredag, det kommer att bli hur jobbigt som helst och hur kul som helst!