Cykelblogg Kvarnskogen Livet

Drömmen om fiber till Kvarnskogen – check!

onsdag_vardag

Det plingade till i min mobil på väg hem. Henrik som jobbar på Jönköping Energi (och som förstås även cyklar, de flesta av mina kontakter i Jönköping är sånt där braigt cykelfolk) messade över den här länken och det var riktigt goda nyheter.

I somras skrev jag ju om hur mycket det skulle betyda för oss att få bredbandsfiber till Kvarnskogen och efter förlängd försäljningsperiod är det äntligen, äntligen klart – det blir fiber till torpet. Vi ska surfa snabbt och jag kan jobba hemifrån med stora filer utan problem. Levande och uppkopplad landsbygd ftw och tokigt glad bloggare må ni tro.

Cykelblogg

Höst

lov.JPG

Bilden är ganska exakt ett år gammal och jag tycker den är så härlig. De där träden har inte alls blivit lika färgglada i år, de är mer gula – men många andra träd börjar skifta i knalligt rött. Älsk på skiftningarna mellan årstider, det blir så vackert. Jag var tvungen att ta några dagars cykelvila men hoppas att jag snart kan ge mig ut på två hjul bland alla vackra höstlöv.

Livet

Älgflugor i håret och favoritoutfit

Lundhags_haglofs_craft-3

Skog och mark har som en magnetisk dragningskraft för mig. Jag liksom bara måste ut. Särskilt när känslorna stormar och själen måste läka – då är dragningskraften störst. Jag är glad att mina föräldrar tidigt rustade mig med tryggheten att vandra i skog och mark. Jag vandrar ofta stiglöst och hittar min egen väg genom skogarna och jag vet att jag alltid hittar tillbaka, även om jag inte vet exakt just var jag är kan jag navigera mig tillbaka dit jag kom ifrån, det är lustigt men jag får som en känsla som berättar vart jag ska när jag inte har en stig att följa. Förstås följer jag stigar också, stora som små, att gå samma väg som andra redan trampat är inte att förakta, ofta leder en stig eller en led till något bra och vackert.

Lundhags_haglofs_craft-4 Lundhags_haglofs_craft-2

Jag brukar sätta mobilen på stör-ej-läge och lämna kameran hemma och om det är säsong hugger jag svampkorgen på väg ut. Outfiten på bilderna i det här inlägget är min bästa, kläder som jag känner mig många gånger bekvämare och snyggare i än alla de där festklänningarna jag har i garderoben men helst inte använder.

Älsklingskängan Lundhags Professional High på fötterna, en skön skogsbralla till det och en knallig tröja, på bilderna är det en Swift Halfzip W från Craft. Att tröjan ska vara knallig när både skor och byxor liksom smälter in i skogen är viktigt, jag vill synas – just nu jagas det en och annan bock och snart börjar älgjakten och eftersom jag inte för så mycket väsen av mig när jag är ute vill jag i alla fall synas, ifall jag av misstag skulle hamna i närheten av ett jaktlag. Om hösten vill jag gärna ha på mig en tunn mössa också, älgflugorna gillar min blonda kalufs och jag är inte helt förtjust i att pilla bort dem ur hårbotten.

Lundhags_haglofs_craftJag trivs så himla bra i skog och mark. Just den här bilden är inte direkt från de djupaste skogarna men väl från ån hemma, just där Brötjemarks dygnskvarn låg en gång i tiden. Är det så att det inte finns tid att gå långt passar jag gärna på att gå ned hit och sätta mig en liten stund vid det som är kvar av fallet där kvarndammen slutar och bara andas djupt för att hitta ro.

Kvarnskogen Livet

September på Kvarnskogen

Kvarnskogen

September 2016. En av de vackraste septembermånaderna någonsin. Och också en av de mest sorgsamma. Mycket tungt händer bakom kulisserna just den här septembermånaderna och alla historier är inte bara mina att berätta och därför kan jag inte dela dem med er även om det skulle kännas skönt.

När jag är sådär utom mig av sorg och uppgivenhet som man kan bli när för många sorger kommer samtidigt finns det några saker som hjälper mig extra mycket. Att skriva är en stor hjälp, att krama om min J hårt och länge liksom läker, att släppa ut tårarna när de vill ut istället för att hålla igen dem är bra och så förstås – att vara utomhus. Jag är så glad att vi har vårt fina Kvarnskogen, det känns som en bubbla av trygghet, sinnesro och återhämtning och jag tänkte faktiskt passa på att visa er hur det ser ut här ute nu i, i slutet av den vackraste september på länge.

Kvarnskogen_september_2016-20Träden i dungen nedanför är fortfarande gröna och just den här bilden skvallrar om att vi får vänta med två stora projekt till nästa sommar. Grunden i 1700-talsdelen av huset och fasadbytet. Och förstås – renoveringen av jordkällaren.

Kvarnskogen_september_2016-18Pelargonblommorna är fortfarande vackra, jag planterade en planta i en sönderfrusen mjölkkanna och ställde vid snickarbodslängan och den har trivts där. Andra saker som trivts där är bålgetingar, så vi har inte suttit vid den där bänken så värst mycket, men jag tycker ändå att det är fint att den står där.

Kvarnskogen_september_2016-15 Bakom garaget har min skog av busktomater börjat vissna men de mognar fortfarande. Min syster lärde sig häromdagen att när den första frostnatten verkar vara på gång kan man skära av plantorna vid stammens fot och hänga dem uppochned inomhus – då finns det gott om energi kvar i stammen för att mogna tomaterna bra.

Kvarnskogen_september_2016-16 Nyponen lyser röda bakom garaget, just vid kanten till betet där fyra kvigor fortfarande går kvar. Ett tag var det tio men då räckte knappt gräset till så sex av dem fick flytta.

Kvarnskogen_september_2016-14Lite fläderbär blev det på busken bakom garaget fastän både jag och min moster plockade av blomklasar till saft. Man ska visst kunna göra både sylt och saft och kapris på fläderbär, men jag väntar till ett annat år att experimentera med det.

Kvarnskogen_september_2016-10Utsikt över betet. Ställer man sig bredvid det gamla äppelträdet som ligger utanför vår tomt men en gång hört till torpet ser man det här. Hagar, kor och grannar en bit bort.
Kvarnskogen_september_2016-13Slyn växer hög bakom garaget. Det var vackert när rallarros och tistlar blommade och hundratals fjärilar fladdrade runt där men nu är det egentligen dags att gå över det med röjsåg. Det är bara det att där finns jordgetingbon, det här har varit en getingsommar utan dess like, så vi får vänta tills frosten haft ihjäl getingarna innan vi röjer. Då ska vi passa på att elda också, göra en stor brasa och elda skräp med vänner, det är fint det.

Kvarnskogen_september_2016-11Det gamla äppelträdet har mängder med äpplen, någon gren har tillochmed knäckts. Jag vet inte vilken sort det är men tror att det kanske är ett vinteräpple.

Kvarnskogen_september_2016-7Mina kära pallkragar. När jag tagit upp potatisen sådde jag en sen omgång rädisor och mangold som växer så det knakar längst bort. Ringblommor, aster och luktärt blommar för fullt och vi har fortfarande sockerärter och morötter kvar.

Kvarnskogen_september_2016-2 Kvarnskogen_september_2016-3 Kvarnskogen_september_2016-4 Kvarnskogen_september_2016-6Kvarnskogen_september_2016-25 Kvarnskogen_september_2016-24 Kvarnskogen_september_2016-23

Kvarnskogen_september_2016-5De sista månadssmultronen. Ljuvliga.
Kvarnskogen_september_2016Den här gula blommar vid vår altan. Jag kan inte bestämma vad jag tycker om den och om jag ska låta den stå kvar eller om jag ska sätta något annat i rabatten. Kvarnskogen_september_2016-17Tänk, det har slagit ut en och annan ros vid husväggen under hösten. Den var ju överfull med rosor i somras, men jag undrar om man liksom inte uppskattar de sent blommande ännu mer, lite som att sommaren hänger kvar på något vis.

Kvarnskogen_september_2016-21Eldningshögen väntar på bättre tider. Det är rekordlåga grundvattennivåer och torrt i markerna så vi har liksom inte vågat elda. Bland skräpet växer rölleka och en liten solros, ganska fint ändå.

Kvarnskogen_september_2016-22Stubben jag använder för att träna med utomhus, för funktionella övningar av alla de slag, har blivit vackert silvergrå av väder och vind.
Kvarnskogen_september_2016-26Maskrosboll som väntar på att någon ska blåsa på den.
Kvarnskogen_september_2016-27Fjällig bläcksvamp, en delikatess som poppar upp lite här och var i gräsmattan. Tycker så mycket om den, den är mild och rund och fin i smaken. Jag plockar mycket svamp och kan mycket om svamp, kunskap jag är glad att jag har.

Kvarnskogen_september_2016-28Vi har målat vårt uterum med Falu vit färg, en ny färg som egentligen är tänkt för knutar men vi tyckte den passade här. Insidan står på tur, innan vi köpte det stod det nog utan tak länge för det är en del mögelprickar att skrubba bort innan jag kan gå loss med linoljefärgen. Det där rummet är förresten vårt bästa, där sitter vi nästan jämt, och tack vare infravärmen kan vi sitta där även när septemberkvällarna börjar bli lite kyliga.

 

 

 

Cykelblogg

Hemomkring

Lugnet hemomkring var magiskt igår. Jag rullade lite stig och grusväg för att rensa bort alla storstadsintryck och stressa ned och det var så skönt. Kvarnsjön låg spegelblank och luften var klar och tacksamheten över att bo just precis här bubblade nästan över.

Livet MTB Racer

#iammyownsuperhero – nu finns Shahrzads kollektion att köpa

I am my own superhero

Ni kommer väl ihåg det där fina kitet som jag blev så glad för? Superhero-kitet som designats av paralympiern Shahrzad Kiavash i samarbete med duktiga Sofie Lantto? Tänkte väl det! Igår lanserade vännerna på Craft kläderna for real och de finns att köpa online, tänkte passa på att tipsa er om det. Är du sugen kan du köpa kläderna här.

(Jag klickade förresten just hem ett par superhero-strumpor som jag ska ge till någon som verkligen är en superhjälte och som betyder väldans mycket för mig, världsbra present!)

Cykelblogg Livet MTB Träning

Om höstens träning

september

Jag har en härligt kravlös period i min träning. Jag längtar hela tiden efter svett och roliga träningspass men jag har kravlöshet som motto genom vartenda ett av dem. Ni har ju sett att jag börjat springa – min plan med det är att bränna av några löppass i veckan genom hela hösten och vintern. Det tänkte jag komplettera med härliga stavgångspass med pannlampa och svettiga vänner uppför Strutsabacken – en tisdagsfavorit hela vintern igenom. Och så cykling förstås – jag tänker att nu kommer ett gäng härliga veckor med grym stigcykling innan det är dags för mig att säga hejdå till årets cykel och hoppa upp på crossen för att börja vinterdistansa. Kanske att jag drar till Gränna då och då och springer upp och ned för alla 243 trappsteg ett gäng gånger och så ska jag förstås hänga en del på gymmet.

Kravlöst och kul. Gärna med fina träningsvänner. Roligt och svettigt. Bara för att jag kan och vill och älskar det och mår så himla bra av det. Jag ser fram emot höstens träning och är oändligt tacksam för att en cykling väninna påminde mig om att kravlösa perioder är helt fantastiska. Ååååh, jag är så träningspepp på ett annorlunda vis just nu och det tajmar perfekt med livet!