Jag har, utan att överdramatisera det minsta lilla, lika ont som om jag skulle lagt mig på Drottninggatan och låtit vagnen köra fram och tillbaka över mig några gånger. Eller ja – lite dramatiskt kanske – men gårdagens styrkepass med Tobbe har gjort mig halvt invalidiserad. Mage, rygg och armar värker. Har under dagen försökt undvika att skratta och fick samla ihop väldigt mycket viljestyrka för att kunna dra av och på tighta träningskläder, men känner mig ändå nöjd. Smärta är ju som bekant vekhet som ska lämna kroppen och det är så himla kul att köra styrkepass med någon som verkligen kan peppa; även om det blir lite smått vansinnigt emellanåt när två tävlingsdjävlar vaknar och flest repetitioner vinner. Livet är en tävling, oavsettt om det som gäller är indrag på boll, tåhävningar, rygglyft eller som i morgon: årets första tävling på mtb. Håll en tumme för att bakhjulet håller en stund till!
Tobbe värmer upp med samma vikter som jag använder som tyngsta.
Tog racern till och från gymmet. Den här vägen är underbar, särskilt med lite medvind. Svagt medlut och mycket pangpang i benen; bara att akta sig för koskiten och köra om moppepojkarna!