Elna Dahlstrand
Cykelblogg

Mina Vätternsiffror

Det krävs ett cykellopp för att jag ska tycka att siffror är intressant, tror inte jag är ensam om att tycka att statistik och medeltal är roliga först när det handlar om puls, distans och hastigthet. Har läst in min pass från Garmin nu och kan bara säga att det kändes coolt att titta på kartan. Heeeeela vägen runt mitt stooooora vackra Vättern – det är ju, ja det vet ju alla, 30 mil. Ett inlägg i den här stilen letade jag efter veckorna innan det var dags för Vätternrundan – det är väl självklart när man har lite VR-rutin men är det första gången undrar man många konstiga saker om backar, toppar, dalar, mat, kläder och vätska.

Officiell tid blev 9:11, cykeldatorn visar rulltid på 9:05 och Garmindiagrammet pangar in 9:14 eftersom jag inte har en sån där fiffig pod som gör att den startar och stängs av automatiskt utan sätter på den manuellt strax innan start och oftast glömmer att stänga av direkt vid målgång. Bonusminuter i funbeatlistan! Nu vet jag dessutom en massa saker som jag inte visste när Vätternpaniken var ett stort faktum – och det här inlägget kan jag plocka fram inäst det är dags!

Som mest var vi uppe i 56 kilometer i timmen (det är väl ändå okej att tycka att det är lite jobbigt att hålla bakhjul när det nästan går i 60 knyck i stor klunga i nedförsbacke?). Snitthastigheten på cykeldatorn blev 32, 5 km/h. Några kilometer under vad jag hade räknat med men jag känner mig fortfarande nöjd med rundan. Och förvånad över att det faktiskt inte kändes som nio timmar. Visst kändes det som om man cyklat länge – men inte i nio hela timmar. Tre-fyra snarare!

Planen var en gel i timmen, med start innan timme ett var slut och sedan lite kontinuerligt smaskande av små bitar bars, druvsockertabletter och smågodis från den berömda ramväskan, två bananer och fem kanelgifflar att disponera på känn.  Hade två gel kvar i bakfickan, bjöd bort lite kanelgifflar och rörde inte extrapåsen Ahlgrens bilar som också låg i bakfickan. Bananerna gick ner ganska tidigt, en i Bankeryd och den andra minns jag faktiskt inte. Jag hatar att slänga gelförpackningarna i vägrenen och hade därför ett gäng kletiga, knöggliga och tomma portionsförpackningar gel av blandade märken med mig hem. Ett par åkte i backen men samvetet skriker “neeeeeej” varenda gång så det ska mycket till. Började med en stor och en normalstor flaska sportdryck av den alldeles vanliga typen. Drack den stora på väg till Bankeryd, hann ta en liten slurk ur den normalstora och bytte till en ny stor med vanlig sportdryck och en normalstor med koffeinboostad sportdryck. Drack båda dem tills Fagerhultstoppet där jag bytte till en flaska vatten och den flaskan med vanlig sportdryck som lämnats i Bankeryd. Drack upp sportdrycken på vägen till mål, men inte vattnet och det var först ett par mil innan mål jag började känna mig kissenödig. Ingen huvudvärk eller vätskebristkänning över huvud taget – lite imponerande ändå eftersom jag vanligtvis dricker mycket och är känslig för att ha för lite vätska. Ramväskan var ju som redan bekant ohyggligt ful – men ack så praktisk, särskilt när man har långa handskar och inte riktigt känner vad man pillar med i bakfickorna! Bara att fiska upp godiset – även om det kanske inte var supersmaskigt i konsistensen efter hällregnet över Karlsborg.

Regn förresten – regnjackan åkte av innan start, jag hade kortbyxor och kortärmad tröja, armvärmare med flossad insida och långa benvärmare. MTB-handskar med långa fingrar åkte på och jag drog våra korta SubXX-handskar över. Blöta, nakna fingrar är kallt, det fick jag nog av på Siljan. Stoppade fryspåsar i skorna och drog över ett par regntäta skoskydd och frös inte det minsta någonstans, någongång. Ben och armar åkte av i Bankerydsdepån och jag höll mig varm och go även i regnet eftersom jag så länge jag rör på mig inte fryser om jag redan är igång. Hade vi stannat i regn hade jag fått det jobbigt! Hade varit gott att ha någon som väntade med en varm jacka i målfållan – för några minuter efter målgång och avklarad eufori blev det lite kyligt och det var en bra bit till överdragsutlämningen.

Ut ur startfållan med fickorna fulla med gel. Foto: Niclas Brus

Uppför Kaxholmsbacken några geler senare. Kändes knappt tack vare hejaklacken! Foto: BrittMarie Swärd

Sitter bredvid glada, fantastiska SubXX-projektledare Silva och  gladladdar med pasta på Carlslund kvällen innan. Foto: Marie Johansson



0

You Might Also Like...

1 kommentar

Kommentera gärna, då blir jag glad!