Elna Dahlstrand
Cykelblogg

Cykelvasainventerar vetenskapligt godis

Inventering av vetenskapligt godis

Passade på att inventera mina förråd av vetenskapligt godis inför cykelvasan. Skrev ju ett inlägg om hur man kan lägga upp sin första Cykelvasa – när målet är att ta sig runt, och så gjorde jag mina första Cykelvasor och några långlopp – men inte nu, för nu har jag bråttom. Jag stannar helst inte i depåerna och jag har hittat ett upplägg som funkar för mig. För varje lopp jag kört har jag lärt mig lite mer om hur just min kropp funkar (säkert inte så stor skillnad mot andras) och vad som krävs för att få mig från a till b utan huvudvärk, tårar och vägg.

Jag har två flaskor på cykeln. En med vanlig sportdryck av varierande märke; det kan vara allt från Maxim till saft saft och en med Enervits koffeinboostade sportdryck, jag gillar den när jag börjar bli lite trött. Ska det bli varmt blandar jag lite extra resorb i en av sportdrycksflaskorna. Under loppet trycker jag i mig en gel i timmen, jag har alltid med mig ett rör av Enervits GT-tabletter och en förpackning druvsocker för kontinuerlig sockerchock av kropp. Jag brukar slå av på tempot i depåerna, pilla ner en bananhalva i bakfickan och hugga en mugg vatten i farten som jag sedan antingen lyckas dricka eller spiller ned mig med – det första släcker törsten och det senare svalkar så båda är ju bra. Bananen äter jag sedan på någon lämplig raksträcka.

Åter till inventeringen då – det börjar visst tryta lite i förrådet. Maximgelen hade dessutom passerat bäst före-datum; tror den har åkt några långlopp utan att gå åt. Jag måste storhandla vetenskapligt godis inför lördag. Fyra gel (och där har ni tidsmålet), kanske sånadäringa Power-bar-gelegodis-pluttar med koffein i mitten (himla goda), och så en engångsförpackning Enervits koffeindricka. Då blir det åka av. Och just det ja – en snickers ska jag ha också, goa grejer att tugga på det!

När jag aldrig mer ville cykla

Så här kan det gå om man äter och dricker för lite och cyklar väldigt långt. Efter Kolmårdsbiken 2010 mådde jag riktigt kasst och ville aldrig mer cykla. Var inte tillräckligt tränad och fick i mig alldeles för lite energi. Tur att mamma var pigg och klappade om mig litegrann!

0

You Might Also Like...

Inga kommentarer

    Kommentera gärna, då blir jag glad!