Cykelblogg

Vaddå, finns det så mycket lera?

Tror inte riktigt att jag lyckats smälta hur lerigt Vista Mountain var. Det var liksom inte bara jättelerigt, det var helt totalt rabiatlerigt. Det gick inte att cykla uppför, och för varje steg man sprang bredvid sin cykel fastnade ett halvt kilo gyttja på ramen och hjulen och i kassetten. Jag överdriver inte det minsta lilla. Man fick gräva bort lera mellan däck och ram/dämpare, mina frambromsar blev totalt nedslitna och jag tappade snabbt räkningen på hur många gånger jag vurpade i nedförsbacke. Det bara gled och sladdade och gled och kasade. Stod på huvudet i samma backe tre gånger – på fjärde varvet försökte jag inte ens. Förutom en andraplacering fick jag med mig 31 blåmärken hem från tävlingen. Ett varv som när banan är torr är snabbt och sjukt roligt att cykla – tog en eeeevighet i geggan. På några ställen hade man lera över fotknölarna när man sprang. Vista är ju egentligen världens roligaste bana – det borde gå på sommaren så att chansen att köra den när det är torrt ökar.

Vista blev fyra varv lerigt lördagsinferno – det skar i hjärtat när lera och skit skrapade mot nya cykeln – det finns bildbevis på att jag verkar varit rätt glad för det. I söndags körde vi avslutningsstafett på varvbana i Hallby – det blev också lerigt efter en sisådär 500 varv sammanlagt; men inte lika överjävligt lerigt som Vista. Jag har tagit mig friheten att låna lite bilder från folk som plåtat under helgen – alltid kul när man fastnar på lite foto.

Ett fotobloggtips också – Eskil Lago som fotat mycket under tävlingarna i Jönköpingskrokarna har tagit några fina svartvita bilder i leran. Väl värt ett besök: http://eskil-enblogg.blogspot.se

 

 

Benen före tvättFoto från mitt instagramflöde

Benen efter tvätt. Inklusive katt som gosar fot.

Foto från mitt instagramflöde

Pustar ut lite efter målgång. Foto: BrittMarie Swärd

Foto: BrittMarie Swärd

Vevparti som rullat förmiddag på banan. Foto: BrittMarie Swärd

Foto: BrittMarie Swärd

Kassett som rullat eftermiddagsloppen på banan. Foto: Mia Kromnow

Foto: Mia Kromnow

Ganska trött elna på avslutningsstaffetten. Gillar dock bilden! Foto: Eskil Laago

Foto: Eskil Laago (Klicka på länken för fler fina bilder från Västgötacupens avslutningsstafett!)

Min lerigaste pallplats någonsin! Malin Tindberg står överst och Soile Gustafsson behöll såklart ledartröjan i cupen! Foto: BrittMarie Swärd

Foto: BrittMarie Swärd

0

You Might Also Like

4 Comments

  • Reply
    BrittMarie
    2 oktober, 2012 at 21:04

    Så kolossalt mycket lera att det ligger torkade (små) lerkokor i gästrummet!

    • Reply
      elna
      3 oktober, 2012 at 20:34

      Ojje! Får börja dammsuga efter mig kära mor!

  • Reply
    Karin
    5 oktober, 2012 at 13:33

    Hahaha, älskar bilden med den helt igengeggade kassetten 🙂 Gick inte skitbra att växla när den var i det där skicket va?
    Och de leriga benen på prispallen 🙂 Underbart!
    Bra kört!!

  • Reply
    Vistabanan: [MTB-banor i Jönköping & Huskvarna] - Elna Dahlstrand
    22 april, 2016 at 23:23

    […] lite känslig, om hösten är den jordiga stigen ofta slirig och det pratas väl fortfarande om hur lerigt det var 2012, då gick det knappt att ta sig fram. När våren är torr eller om sommaren, är banan perfekt och […]

  • Kommentera gärna, då blir jag glad!