Elna Dahlstrand
Cykelblogg

Frasljud vs trainerbrummande

Igår konstaterade jag att de cykliga delarna av mina flöden i sociala medier fullkomligt invaderats av trainers den senaste veckan. Man skaffar sig sin första, köper en bättre, plockar fram sin gamla, tvättar och gör i ordning sin racer, kränger av sitt vanliga däck och sätter dit ett värmetåligt trainerdäck. Sedan fotar man det hela och lägger upp på fejjan, instagram och twitter. Det lär jag också göra snart – men inte riktigt än!

Så länge det går cyklar jag racer utomhus. Inte för att jag cyklat extremt mycket de senaste veckorna – men ännu låser jag inte fast min racer i ett brummande tortyrredskap. Och när det inte går att köra racer utomhus längre är mtb:n en fantastisk uppfinning. Så länge man inte kör med sin finpärla i vägsalt kan man cykla hela året. Jag tänkte göra fulcykel för transport och tungt distanstrampande av min gamla Nishiki och finåka lite på Richmonden. Nisse har ett par dubbdäck från en stor och billig affär och pärlan ska väl få ett par riktigt bra så att vi kan frasa fram med bra grepp på frusna, frostiga och snöiga stigar hela vinter.

Kom till och med fram till att jag längtar efter vintercyklingen. Så länge man är varm om händer och fötter klarar man att cykla i ganska många minusgrader och vinterskog är fantastiskt. Det är så tyst och stilla, så lugnt och vackert – det enda man hör är sina egna andetag och där frasande ljudet av dubbar mot fruset underlag. Frasljud vinner över trainerbrummande alla gånger även om det är himla smidigt att kunna träna inomhus hemma!

Har du förresten provat några riktigt bra dubbdäck är jag tacksam för tips! Som vanligt är det svårt att välja.

En bild från förra vintern. På trainern framför TV:n med en snabb Vätternrunda i sikte, samtidigt som min äkta hälft mumsade Panna Cotta.Trainer, TV & dessert

 

Så här såg  jag ut när jag var med på en av Kolmårdengrabbarnas träningstävlingar förra vintern. Då var det så kallt att det var svårt att hålla fötterna varma!

0

You Might Also Like...

3 kommentarer

  • Svara
    Helena Enqvist
    25 oktober, 2012 at 14:22

    Håller med dig! Ute slår trainer med hästlängder. Jag har en på vinden, den har stått där i två år utan att bli använd, i början var det lite kul, den har watt och allt. Men sen, svider i pannbenet, varmt och tråkigt. Kanske åker den fram nångång i vinter, annars är spinningen ett substitut och turer med vintertassar på cyklen.

    På tal om vinterdäck, jag har ett bra däck fram, ett riktigt grovt. Nokian extreme 294. Det är jag sjukt nöjd med. Hade inte råd med två så jag har ett lite billigare och mindre brett bak. Den kombom funkar fint här uppe bland is och mycket snö.

  • Svara
    Ingrid
    25 oktober, 2012 at 18:09

    Tortyrredskap! Haha! Det var en rolig beskrivning. Då har jag dock aldrig provat på denna tortyr själv och tänkte inte göra det heller.. jag ska ha inställningen att min nya vän till CX ska tillfredsställa mitt cykelbehov i vinter. Som du säger gäller det bara att hålla sig varm på frusna kroppdelar! Jag hoppas att jag står ut i de flesta väderlekar iaf 😉

  • Svara
    #Gott tecken - Endorfinkick
    25 oktober, 2012 at 21:35

    […] in i vintern liksom! Symboliskt fint och hoppfullt, speciellt eftersom jag just kommenterade på Elnas inlägg om trainerhysterin och skrev att jag trotsar trainerträning! Cyclocross, bra kläder och en positiv inställning ska […]

Kommentera gärna, då blir jag glad!