Elna Dahlstrand
Cykelblogg

Crash Queen kvaddar kolfiberpärlan.

Det gick undan nedför Huskvarnaberget ikväll. Släppte på, körde fort, hade finsällskap, var övertaggad efter att ha kikat på tävling hela dagen och njöt av varenda snabb meter. Kände mig lite ringrostig men hittade ändå ett skönt flyt och var mitt allra nedförssnabbaste och lyckligaste. Tills jag landar i mossa och fjolårslöv ett par meter från cykeln. Axeln först, sedan höften – smärta i ryggen och panik. Låg alldeles stilla och kände efter. Det gjorde gräsligt ont men det minskade fort. Efter någon minut satte jag mig upp, bara lite öm, knappt med en endaste skråma och kikade mot cykeln. Hade på känn att det inte gått bra med den. Det stämde. Rätt säker på att den är sprucken, det flexar när man trycker på sprickan. Folk som kan det där med kolfiber ska klämma ordentligt i morgon. Jag håller tummen för att hemförsäkringen täcker, så jag kan cykla MTB och ni slipper läsa gnällblogg, för det blir ju ett herrans liv om jag inte kan härja skogscykel!

20130504-235048.jpg

20130504-235055.jpg

0

You Might Also Like...

5 kommentarer

  • Svara
    Karin
    5 maj, 2013 at 09:41

    Å nej! Så himla trist, stackars pärlan. Tur det gick bra med dig iaf. Lycka till med skadeutredning och försäkring!

    • Svara
      elna
      5 maj, 2013 at 21:16

      Ja, man får ju tänka på att det är fint att vara hel. Det gick ju värre för dig! Blir spännande att se om försäkringen täcker.

  • Svara
    » Pratar ut: relationen till kolfiber elna dahlstrand - Jag vill alltid cykla lite till! Vill du hänga med?
    28 augusti, 2013 at 08:11

    […] sträckan vet jag att jag var uppe i 50 km/h. Stigen var torr, snabb, rolig och flytet fanns kvar. PANG. Plötsligt ligger jag på ena sidan stigen och cykeln på andra. Mirakulöst nog inga skråmor på […]

  • Svara
    elna dahlstrand - Jag vill alltid cykla lite till! Häng med och få en daglig dos cyklig inspiration!
    1 november, 2013 at 08:42

    […] Det här med försäkringar hörrni, har ni funderat något på det? Jag har, fast jag har inte gjort så mycket åt det som jag borde. Det första som for genom huvudet när jag konstaterat att faktiskt inte slagit mig så sönder och samman som man skulle kunna när man drar omkull på cykel i nedförsbacke var såklart cykeln. Cykeln, min älskade cykel, hur gick det med den? Det var en ganska dyster vandring hem med kraschad kolfiberpärla. […]

  • Svara
    Mitt värsta träningsminne - Elna Dahlstrand
    2 februari, 2016 at 11:16

    […] När jag pressade nedför Huskvarnaberget i galet hög fart, jagandes efter J – och strax efter att jag tänkt ”fan vad bra jag kör” krängde däcket i en kurva och sedan flög jag åt ena hållet och hojen åt andra. Det gjorde så vansinnigt ont att landa och jag låg alldeles stilla läääänge – vågade inte röra på mig och tänkte att nu, nu jävlar är det kört. Det var det – fast inte med mig, bara med cykeln som låg några meter bort, överröret var alldeles söndrigt.  […]

Kommentera gärna, då blir jag glad!