Min längsta fylla varade i tre månader. Jag bodde i London, jobbade på en pub, kände mig odödlig, vuxen och fri och jag drack mig full varenda kväll. I tre månader nyktrade jag aldrig till ordentligt mellan after work-festerna och klubbnätterna och bakfyllan jag skaffade mig har minskat med åren men kommer att vara hela livet.
Alkohol och konsekvenser av alkohol har spelat en central roll i mitt liv på många vis. Jag pratar inte så mycket om det för det hör till kategorin saker jag tycker är lite jobbiga. Understatement. Överjävligt jobbiga. Och som jag har skämts för. Först handlade det om andras relation till alkohol, att försöka få andra att inte dricka, att försöka ändra på mig själv för att få någon att sluta dricka. Ett liv fullt av “om-bara-jag-gör-så-här-så-kommer-det-att-bli-bra”. Bullshit, du kan aldrig ändra på någon annan. Du kan inspirera, du kan råda, du kan föregå med gott exempel men du kan aldrig ensam ändra på en annan människas beteende. Det spelar ingen roll hur mycket du försöker, viljan till förändring måste komma inifrån personen själv – och om den gör det; då kan du hjälpa.
Jag gjorde slut med mina om-bara-jag-gör-så-här-kommer-den-här-människan-ändra-på-sig. Flyttade, började studera, träffade nya människor och var fullast på dansgolvet varenda helg. Och varenda onsdag. Och torsdag. Och fredag. Och kanske måndag. Jag var vilsen och skulle för första gången på många år bara ta hand om mig själv och plötsligt skulle jag dessutom hantera det jag själv aldrig kunnat hantera. Förvirrande, det var ju andra som hade problem – inte jag. Jag hade ju sett vad alkohol kan ställa till med för fina människor, hur alkohol kan förändra och förstöra, men aldrig funderat över att min egen relation till alkohol inte fungerade.
De flesta människor har en spärr, en liten röst som säger till dem att det räcker. Jag har inte det. Det är allt eller inget. Det märktes redan första gången jag drack. Så länge det finns något att dricka dricker jag, något som gällt från min första folkölsfylla på nittiotalet till min sista öl på en fyrtioårsfest för sex månader sedan. Ett tag tyckte jag att det var ganska coolt att bli fullast av alla, coolt att jag kunde dricka mer än mina killkompisar. Livet var en fantastisk studentfest där jag bara hade mig själv att tänka på och inte behövde bekymra mig för någon annans drickande. Men mitt i studentlivet var jag också ständigt full av ångest. Bakfylleångest. Ångest över att jag inte kom ihåg vad jag gjort. Över att någon burit hem mig när jag blivit så full att jag inte kunde gå. Ångest över att jag var så bakis att huden värkte. Ångest över vilsenheten och ett behov av att stänga av och dämpa. Ångest över insikten att jag inte var ett dugg bättre än dem jag så desperat försökt förändra tidigare. Ångest över ångesten.
Jag redde ut det där till slut. Med mycket support från nära och kära. Och en cykel. Successivt fasade jag ut partyprinsessan och införde cykelnörden. Träningen blev en hjälp att hålla mig borta från festandet och ta hand om min kropp och under flera år försökte jag skaffa mig en normal relation till alkoholen. Jag ville ha ett normalt förhållande till drickandet. Ett glas vin till maten, lite bubbel till festliga tillfällen, en öl på krogen, en drink på festen. Men, jag kan inte. Jag vet inte när det är stopp och belägg. Det är inte nödvändigtvis så att jag hinkar i mig, men så länge det finns i glaset dricker jag. Och börjar det ta slut kommer ju någon och fyller på. Eller så hämtar man en ny. En runda till – ett glas till, det här är det sista, bara denna med, nu kanske jag borde gå hem. Och gå hem – det var det enda som funkade.
Jag har kräkts på min lillasyster. Jag har kastat ut saker genom fönster. Jag har gått vilse. Jag har sagt saker jag inte menade. Jag har slagit mig. Jag har minnesluckor. Jag har ångrat mig. Jag har sagt “ikväll ska jag ta det lugnt” hundratals gånger och ändå blivit så full att jag inte kunnat gå. Jag har varit förbannad på att det är så självklart att alkohol ska vara med så fort vi umgås. Så fort vi firar. Så fort vi ska mysa. Så fort vi ska njuta. Hela jävla tiden ska alkoholen med. I takt med att jag började träna mer la jag ner partylivet och i takt med det mådde jag mycket bättre och kunde börja leta efter tjejen jag tappade bort under en tremånadersfylla i London för tio år sedan. Jag vande mig vid att gå ut utan att dricka och jag insåg fort hur mycket bättre jag mådde utan alkohol.
Min förmåga att hantera alkohol försvinner först när jag börjat dricka. Om jag låter bli är jag egentligen inte sugen. Jag har aldrig behövt ta en återställare, jag har aldrig druckit ensam och jag har alltid haft förmånen att ha nyktra förebilder omkring mig. De senaste åren har jag alltid lagt ganska mycket tid på att fundera på om jag ska dricka eller inte innan det är dags för kalas eller utgång. Ofta har jag tagit bilen för att ha en ursäkt att säga nej – för en ursäkt behövs tydligen. Det är lite läskigt med människor som inte dricker. De är konstiga eller gravida eller så kör de bil och det senare alternativet var en enkel förklaring. i IOGT-NTO avlägger man ett nykterhetslöfte och att göra det var en lättnad – jag behöver inte längre fundera. Det finns bara ett alternativ och jag behöver faktiskt inte förklara mig så ofta som jag trodde men att sluta dricka helt var en lång process, även om jag de senaste åren faktiskt bara druckit vid enstaka tillfällen.
Visst – jag kan sakna ett gott glas rött vin till en fin köttbit. Eller en riktigt, riktigt mörk öl. Skumkronan på en stout och de fina bubblorna i en god champagne. Men det finns ju många riktigt goda alkoholfria alternativ nu för tiden. Öl som faktiskt smakar öl. Och drinkar som tillochmed blir nyttiga utan spriten. I början kändes det ovant och stelt att hänga med kompisarna ut, konstigt att inte få den där gratis avslappningen som kommer med första glaset. Men vet ni vad – efter ett tag vänjer man sig och då blir man lika chill utan alkohol som med, fast med den stora skillnaden att man aldrig tappar omdömet och att man är trött dagen därpå eftersom man kom försent i säng, inte för att man drack för mycket.
Jag kommer aldrig att spontanpredika nykterhet. Om någon frågar berättar jag och bjuder på mina finaste argument för nykterhet, jag berättar hur bra man mår utan alkohol och hur lätt det faktiskt går bara man vant sig men jag vill inte skriva någon på näsan, man kan aldrig välja åt någon annan. Bara inspirera och finnas. Jag bär min pin från IOGT-NTO stolt och tänker att det kanske räcker med att jag visar att nykterhet är ett alternativ för att få folk att fundera på om alkhol verkligen måste vara sådär självklart hela tiden.
Det här inlägget finns i en miljon varianter. Jag har skrivit det så många gånger. Mer eller mindre ärligt. Peppigt eller deppigt. Men jag har inte vågat publicera det för jag har skämts. Det har känts pinsamt att erkänna att jag inte kan hantera alkohol. Och jag har haft lite ont i magen över vad min familj skulle tycka om de läste ett sådant här inlägg. Men så ringde de från IOGT-NTOs tidning Accent och undrade om jag ville vara månadens medlem och i går kom tidningen i brevlådan och jag har tänkt en vända till och bestämt mig för att sluta skämmas för det här. Jag är ju faktiskt förbannat stolt över att ha valt helnykterhet i kombination med en hälsosam livsstil!
62 comments
Det är en fantastisk resa du gjort!! Var stolt, berätta och sprid! Inspirera! Precis så här! <3
Tack vännen! <3
Tack för att du delar med dig! Modigt! Och tack för att du inspirerar till grym cykling =)
// Emma
Glad att du tycker jag inspirerar, ska göra mitt bästa för att fortsätta med det.
Stort och rörande! Beundrar dig du är en förebild för många i flera sammanhang!
Tack Ida, det värmer att du tycker det!
Du är modig som vågar skriva så öppet om din “bakfylla”!
/Robban
Tack, det krävdes ganska mycket mod att klicka på publicera, men är glad att jag gjorde det!
Starkt skrivet.
Du är modigast. Nu blev jag lite småkär i dig <3
Inte bara benen då? 😉
Grymt modig! Och 100 %-igenkännande faktor, för ett tag sedan sa jag hejdå till cigaretter (efter att rökt dagligen sen 16-årsåldern), har slutat festa så förbannat och mycket annat. Tack för ditt inlägg <3 Kramar //Katja
P.S. Är det ok om jag länkar till det här inlägget i nåt sammanhang?
Klart du får länka! <3
Ett modigt och mycket starkt inlägg Elna. Var stolt över dig och själv och den inspiritationen du ger.
Kram
Tack bästa Helena, det ska jag försöka vara! 🙂
Åh starka fina du! Det är absolut inget att skämmas över! Stor kram till dig
Och en stor kram tillbaka till dig!
Stark du är, Elna!
Japps, tar ganska mycket i benpress 😉 Mvh /avdelningen för dålig humor
Du är bäst Elna!
/Janne
🙂
Jag är glad att du vågade vara så stark och modig och lägga upp det här inlägget. Men så är du också en stark och inspirerande person i många avseenden.
Tack Lotta, det värmer verkligen att höra att jag lyckas inspirera! 🙂
Stor kram till dig Elna! Otroligt starkt att du delar med dig av din resa.
Det var det största och bästa jag läst på länge! Kram!
Modigt Elna. Bra skrivit! Jag önskar att det var fler som vågade prata om alkoholens effekter och hur det påverkar alla, både de som väljer att dricka alkohol (för det är också ett val) och de som säger nej, tack.
Våga stå på dig! Och jag hoppas att du en dag slipper fundera på huruvida du ska skämmas eller inte över ditt val. Bär din nykterhet med stolthet. Heja Elna!
Ja, valet skäms jag inte över. Men jag har ofta tyckt att det är lite pinsamt att inte kunna hantera det som är så självklart i vår vardag. Alkoholen påverkar definitivt alla, runt 10% av svenskarna har problem med alkohol och mer eller mindre alla känner ju någon som har det. Så bra och trevligt när det fungerar, så vansinnigt jobbigt och sorgligt när det inte gör det. Tack för hejaropen!
Heja Elna! Jag är med dig! Bra skrivet!
Mäktigt elna!
Starkt modigt och mycket bra skrivet!
/Johan
Starkt att du delar med dig. Lycka till med cyklingen!
Så stort att på det sättet våga lämna ut sig själv, men det gör man bara om man är stark. Att det dessutom är väldigt bra skrivet gör bara det hela bättre, tack!
Du behöver inte skämmas, däremot ska du vara jävligt stolt! Bra skrivet och hoppas du får evig medvind på cykeln! 🙂
Läser din blogg varje dag för att bli inspirerad. Det här inlägget toppade allt. Tack!
Tack för det du skrev, orden kunde lika gärna vara tagna ur min egen mun. Känner igen mig på så många sätt, jag har också haft svårt för det här med att endast ta “en eller två öl”, det slutar alltid med “en till”. Vips så vaknar man bakis och mår bara piss. Men jag hamnade inte lika djupt i skiten som du verkar ha gjort, starkt av dig att ta dig upp, jag började cykla och träna som en galning precis som du, det är det enda som hjälper, men det är fortfarande svårt att finna bra ursäkter för att inte dricka när vänner samlas. Det är för många inte acceptabelt att inte dricka.
Fantastiska cyklar, tänk vad de gör för livskvaliteten! Tack för din kommentar och heja oss!
Din berättelse är viktig och kan göra skillnad för människor. Jag hejar på dig Elna!
så jädra starkt skrivet
jag känner igen mig på ett smärtsamt sätt, även för mig har idrottandet gjort att jag har en “anledning” till att hålla mig nykter….
bra kämpat!!
Modigt av dig att publicera det här inlägget, det gläder mig att du lagt skamsenheten på hyllan och känner dig stolt istället – det kan du göra med all rätt! Fortsätt inspirera, i och av sadeln, för du gör det så bra!
Jag älskar dig och jag är så stolt över att du är min syster. Du är så stark och bra.
Jag älskar dig Matilda! <3
Fina du! Rörande & starkt!! Fortsätt inspirera! Go girl!!
Kram till dej
Elna, du är min idol.
Björn, du är min idol! Kaffe for life!
Stort Elna, starkt Elna, smart Elna!!
Inspirerar och imponerar som vanligt!!!!!
Tack för era fantastiska kommentarer och hejarop, tack för mail, sms och DM – varenda en av dem värmer, och jag är fantastiskt smickrad över att ha fått ta del av andras historier och livsöden och lite medtagen och rörd över fina ord och igenkänningsfaktor. Heja oss allihop!
Härligt Elna det är inte många som skulle våga lämna ut sig som du gjort. Jag hejar på dig på Kolmårdsbiken ska du veta. Kram
Åh, tack! Jag kommer att behöva hejaropen massor, formen är dålig. Men ser otroligt mycket fram emot att mata stig på Kolmårdsbanan!
Grymt stark du är!
Lycka till med cyklingen och loppet i helgen! You rock!!
Välskrivet, modigt, ja, tokbra helt enkelt! 🙂
Ärligt och fint skrivit! Jag känner igen mig själv mycket med att ha problem fast i mitt fall med datorberoende. Jag har även druckit ett fåtal då det en gång slutade med att jag slog en vän. Cykling har varit en bra ersättning för mig och jag har lärt mig hur jag ska hantera mina problem.
Så fint att höra, beroendeproblematiken är ju otroligt lik oavsett vad det är man fastnat i. Skönt att du också kunnat använda cykling för att hitta rätt, lycka till med allt!!!
Jag har varit nykter hela mitt liv en gång har jag varit ful och efter den gången aldrig mera som du skriver att bara för man inte dricker tror många att det måste vara något fel på dem varför dricker han eller hon inte ,men vart är felet, kan de inte ha roligt utan alkohol de kan jag iallafall och även komma ihåg de som hänt, ser så många som tappar omdömet helt.Jag är så trött på folck som tjatar om varför man inte dricker så nästa gång någon frågar ska jag motfråga, varför dricker du ? Tycker du har valt ett klokt val att välja bort alkoholen och istället träna så man får lyckorus den vägen istället pga av alla endorfiner som bildas under träning. Måste bara säga vilken grym blogg du har fixar tränar själv mtb så jag har läst de mesta där mycket bra tips ?
Din kommentar gjorde mig glad! Att använda motfråga är grymt, och jag tycker att du är klok. Keep it up!!! 😀
Tänk, den där artikeln läste jag ju – tänk vad liten världen är! Jag dricker som bekant inte heller, och tänk att det valet fortfarande ska väcka så mycket debatt! Har skrivit ett inlägg om att resa som nykterist, inte så lätt alla gånger: http://resfredag.se/att-resa-som-nykterist/
Tack för att du delar med dig av din historia.
Vilket inlägg- liksom sögs in i det! Mycket bra skrivet. Så skönt att andra också tycker att alkohol kanske är en lite för central del i vår tillvaro idag. Modigt av dig att skriva inlägget! Det där med att glaset aldrig blir tomt kan jag ju inte annat än att hålla med om, och att det är verkligen lätt hänt att det blir allt eller inget. Det sköna är att när träning och hälsa växt har alkoholen minskat. Det är nog bra för oss alla!
Jag hittade det här inlägget bland de mest lästa och kommenterade… Jag kunde inte sluta läsa. Jag fastnade i texten, i alla ord, stora som små. Tack för att du delar! Väldigt starkt! Jag känner igen mig i vissa delar av det du skriver. Alkoholen kan ta död på så mycket glädje. Kramar!
❤❤❤
Hittade det här under “bloggens bästa”, vilken förebild du är! Tråkigt att du behöver försvara ditt val, jag dricker ibland och de gånger jag inte gör det har jag förberett mängder av förklaringar redan innan eftersom man vet att frågor kommer. Så ska det inte behöva vara. Jag är övertygad om att ditt inlägg kan få många att tänka över sina alkoholvanor lite! Jättebra, fint och ärligt skrivet!
❤️