Vi vill bo på landet. Där man inte hör trafiken, där det blir strömavbrott när det stormar, där det är halt att ta sig uppför backarna om vintern. Vid skogens kant, gärna med utsikt över någon av sjöarna här. Kanske i en dal, kanske på en höjd, gärna med granngårdar men inte grannar supertätt inpå. Vi vill bo med lugn och ro och nära till naturen.
Jag vill se silhuetten av en älg på en sommaräng från mitt fönster, jag vill höra rådjuren skälla och jag vill bära in ved och elda i brasan. Jag vill ha egna svampställen i skogen bakom huset och jag vill ha en verkstad där vi kan greja, J och jag. Med cyklar och bilar och pinaler. Jag vill ha en katt och ett växthus och en trädgård att fylla med grillande vänner.
En bit utanför Huskvarna, gärna i Jönköpings Toscana. Vättern, Landsjön, Ramsjön – ett lagom stort hus med tomt. Gärna lite äldre. Ett mysigt hus att fylla med vänner, nära och kära och kanske en dag med familj.
Vi drömmer. Och längtar. Och letar. Och i dagarna har jag gråtit sorgsna tårar över att drömhuset, på en av de vackraste platser jag sett, sprang iväg i budgivningen. Visst hade vi kunnat dra till med ett extra bud – men man vill ju ha lite marginal och pengar till det som måste fixas. Den här gången behövde drömhuset bergvärmepump, kärlek och avfuktning i torpargrund, ett garage, på sikt en utbyggnad och så lite annat fix och trix. Vi får drömma vidare.
Vi kommer att hitta vårt hus säger J. Jag försöker tro honom även om det känns som att inget, inget, inget kan vara så fint som det som just inte blev vårt.
Jag hoppas så att det ligger därborta i skogarna runt Huskvarna, vårt hus.
4 comments
Känner igen situatioen och känslan. Tänkte precis likadant i vintras. Varje timme var jag inne på hemnet och titta om det inte kommit upp en ny lägenhet, där jag kunde skapa mig det perfekta hemmet. Det där med budgivning är inget kul när man inte vinner! Men med lite tur så löste det sig på bästa möjliga sätt, så jag är övertygad om att det kommer göra så även för dig. Det krävs mycket tålanmod, men lovar att det kommer vara värt det när ni hittat er pärla!
Kram
Jag vet ju allt för väl hur du känner och kan erkänna att jag själv har gett upp en smula. Det känns så hopplöst! Och det trots att vi har släppt på de flesta kraven vi hade. Det går inte ens få ett ruckel med sämsta läge för mindre än två förmögenheter…. Typ…
Så jag håller tummarna för oss båda att vi får våra hus snart!
Och hönor – ni måste ju ha hönor! 🙂