Cykelblogg

Det är faktiskt okej att vara i dålig form

Att vara i dålig form

Att leva med träning är att leva med en kropp i förändring. Man är i bra form. Man är i dålig form. Man kanske går några kilo upp och ned i vikt beroende på vilken form och hur mycket muskler man har och det är inget konstigt. Det ska vara så – att vara i exakt toppform hela tiden går inte. Ibland händer det saker i livet som gör att formen dippar ordentligt, kanske en lite längre period. Inte konstigt alls, så länge man gör något åt det och inte fastnar där.

Men. När man är i god form kan man dela sin glädje över det och bli ivrigt påhejad och hyllad. Det är fint att vara i bra form. Pepp på bra form, heja, heja. Kul, kul, bra jobbat! 

Men dålig form, det verkar inte vara okej över huvud taget. Det ska man hålla tyst om. Och skulle man dela med sig av sin dåliga form blir reaktionerna per default lite tillrättavisande. Visserligen i all välmening, det är fint att försöka peppa varandra, väldigt fint, det säger jag inget om. Men den dåliga formen ska snabbt sopas under mattan och det ska förklaras att den som har så himla goood grundform som du inte ska oroa sig, och det där är iiiiiinget ska du se och all möjlig käck pepp.

När jag skriver om dålig form gör jag det inte för att fiska pepp. Jag gör det för att jag tycker att det är lika viktigt som att skriva om peppen att vara i god form.

Det kanske inte gör något att man är i dålig form, det är lite jobbigt att vara det, men det är okej. Man vet sitt bästa jag och det är det man trivs med och längtar lite efter när formsvackan kommer. Det är okej. Det är en del av att vara en person som har träning som livsstil. Jag tycker inte man ska slänga sig med termen dålig form som ursäkt, men jag tycker man ska se sina faktiska formsvackor som en del av helheten.

Det jag på något vis vill komma till är att jag tycker att vi behöver bli lite bättre på att vara i dålig form. Det gäller även mig. Vifta inte bort dålig form, förminska den inte, göm den inte i glättig pepp. Den är asjobbig och trist, som en lång och seg förkylning liksom, och det krävs jobb för att ta sig igenom den, men visst är den liksom egentligen lika viktig i dynamiken som den goda formen? Håller ni med?

8

You Might Also Like

7 Comments

  • Reply
    Helena Enqvist
    11 november, 2016 at 11:23

    Word Elna, fasiken vilket bra inlägg! Det känns i bland som man måste förklara bort sin dåliga form, ursäkta med att det är höst, mycket träning innan etc etc. Det blir lätt en hets att alltid vara i bra form och som du säger peppen kan vara enorm det flyter på och helt utebliven när det trögre. Jag själv (även om jag absolut inte ska tänka så) känna mig usel när jag inte orkar hänga med på samma sätt när vi cyklar, när det går lika segt som sirap på morogoncyklingen eller när jag inte orkar hålla samma tempo som jag gjort under sommaren.

    Även om man inte vill det spelar ju alla sociala medier stor roll och det är så lätt att det blir lite fel och snett, Jag tänker i bland på alla instabilder där det haglar kommentarer om hur stark personen är, i vilken bra form denne är, hur fin kroppen är osv, mammor som precis fött barn och visar upp sina kroppar som får likes til förbaskelse och i sin tur spär på bilden av att man alltid ska vara fit, komma i gång snabbt och ett ideal som inte alltid är så sunt. Eller alla unga tjejer som flexar rumpor och kvargburkar och skapar en illusion av att det är just så man ska se ut, bete sig och göra för att duga. Det är ju inte menat så från personerna som lägger ut sina bilder men det blir ändå en liten sur eftersmak i munnen på mig. det är ju inte alla som kan se på det med viss distans och veta att det många gånger bara är en fasad, en drömbild.
    Usch vad jag kände mig osammanhängande. Nåväl ett riktigt bra inlägg.

  • Reply
    Samuel
    11 november, 2016 at 12:18

    Bra inlägg! Jag tycker det är skitjobbigt när kroppen inte samarbetar, dålig form är hemskt men en del av att bli bättre. Själv har jag haft dålig form i snart 6mån, så hoppas jag blir jäkligt bra till nästa år 🙂

  • Reply
    swyzak
    11 november, 2016 at 12:38

    Tänk om man alltid vore i god form. Förstå va tråkigt det vore. Det är lite som livet generellt, tänk om det vore fantastiskt jämt. Förmodligen skulle dom underbara ögonblicken kännas lika underbara då. Njutningen kommer bli ännu så mycket större när guldbenen finns där igen.

  • Reply
    Cykelkatten
    11 november, 2016 at 13:06

    Jag tror du har mitt bästa svar här: http://cykelkatten.cc/2016/01/12/at-pipsvangen-med-pepptvanget/ 🙂 Självklart är det ok att vara i dålig form ibland. Har dock aldrig varit med om att nån försökt säga åt mig att min form är bra när jag ärligt sagt att den suger. Oftast får jag mer “det blir bra sen!”-pepp istället. Men jag tror de flesta av mina läsare har vid det här laget vant sig vid att min form svänger som världens pendel så hehe. Bra inlägg hur som!

  • Reply
    Göran
    11 november, 2016 at 13:36

    Klockrent skrivet vill jag säga! Alla dagar är inte bra dagar när man tränar & tävlar. Och dessa dagar måste man få ha med. Trevligt när många kommer med peppande ord och så när har en sämre dag eller period. Ingen vill ha dessa svackor men personligen skulle jag inte tycka det var kul vara på topp hela tiden för då uppskattar jag inte dessa dagar när allt stämmer på träning och tävling.

  • Reply
    Trail & Inspiration
    11 november, 2016 at 17:00

    Men jaaa, så kloka ord! <3
    Egentligen är det jäkligt märkligt att man ska "hymla" och gömma sin dåliga form (som egentligen bara är en naturlig motsats, till att man inte kan vara i toppform hela tiden)!

  • Reply
    Karin
    11 november, 2016 at 20:00

    Grymt skrivet!
    Hur skulle man egentligen veta vad bra form är om man aldrig någonsin är i dålig form? En kropp mår definitivt inte bra av att vara i superform jämt, livet har mer att erbjuda än form väl? En härlig eld i vedspisen, goda middagar, raggsockor och mysiga cykelturer när vädret passar 😊
    Det kallar jag vinterform ❤️
    Kram på dig Elna

  • Kommentera gärna, då blir jag glad!