Cykelblogg Träning

Som hundra mediciner!

Löpning

En artikel som gjorde mig glad snurrade just förbi mitt sociala flöde. Träning är som hundra mediciner var rubriken till en intervju med Anders Hansen, överläkare i psykiatri.

Och jag tänkte att det stämmer så himla bra det där, att sticka iväg och träna kan verkligen kännas som att ta hundra lyckliga mediciner, den känslan har jag varit med om många gånger. Träning är ju min medicin, det har jag sagt många gånger. Det är min medicin mot bokstavskaos, det är min medicin mot ångest, det är min stresshantering och det är mitt sömnpiller.

Som igår. Jag hade varit superproduktiv på jobbet men jag var trött. Jag orkade inte morgonträna som jag hade tänkt och jag fick ett telefonsamtal på lunchen och hann inte lunchträna heller. Använde kvällens planerade endorfinkick som morot för att ta mig igenom några uppgifter som kändes lite tradiga – och mitt i allt det där kom jag på att jag vi missat att det var infomöte om bredbandsfibern på eftermiddagen och då blev det liksom kortslutning i hjärnan.

Jag var för trött för att planera in det. Livet efter väggen bjuder på en särskild sorts trötthet i hjärnan, den liknar inget jag varit med om tidigare och när den kommer gör den det med ångest och oförmåga att planera i flera steg. Pratade med J och vi försökte planera in det och jag fick ännu mer ångest. Usch för ångest.

Till slut bestämde jag mig för att det inte funkade. Inget bredbandsbyggmöte. Ingen planering. Bara på med träningskläder och iväg till Strutsabacken med ett par stavar.

Tio backar senare kändes det som om jag tagit hundra mediciner. Jag hade gått från gråtfärdigt hjärntrött med ångest till glad och go och ångestfri.

Minne, kreativitet och stresstolerans ökas på sikt av regelbunden träning. Lyssna själva – det är liksom inga floskler utan bara väldigt bra. Blev förresten sugen på att klicka hem Anders bok, Hjärnstark. Och kanske samtidigt Therese Lindgrens Ibland mår jag inte så bra. Någon av er som läst dem? Eller som känner igen det här, att träning känns som hundra mediciner?

10

You Might Also Like

10 Comments

  • Reply
    Catrin
    16 november, 2016 at 10:35

    Blir så glad av att läsa det du skriver 😊 Jag har också hälsat på den berömda väggen några gånger och det känns som kroppen fortfarande är lite “allergisk” mot konditionsträning vissa dagar. Är grymt imponerad av att du återhämtat dig så pass att du till och med klarar av att hantera tävlandet och det inspirera mig. Bra kämpat! ☺️

    • Reply
      Elna
      16 november, 2016 at 11:58

      Blir glad att du blir glad! Jag kan känna igen det där med att liksom vara allergisk mot konditionsträning, jag har dippar då jag inte fixar att ligga på maxpuls utan bara kan och behöver larva runt långsamt och kravlöst. Och ibland fixar jag inte tävlandet, men för det mesta går det och när det gör det blir jag lite stärkt. Kämpa på – skickar en stor KRAM till dig!!!

  • Reply
    Cykelkatten
    16 november, 2016 at 11:23

    Jag önskar att min ångest och övrig psykiska ohälsa kunde botas av träningen. Oftast är det tvärtom, när jag mår dåligt så klarar jag inte av att träna, inte ens om jag våldar mig till att göra det. Men träningen underlättar absolut. Jag hade säkert mått mycket värre om jag inte hade träningen. Tack för tipset, ska absolut lyssna!

    • Reply
      Elna
      16 november, 2016 at 11:56

      Jag har fått för mig att det är halvt omöjligt att verkligen bota ångest och psykisk ohälsa, utan att veta hur det är för andra tänker jag att det man kan göra är att just att göra saker som lindrar, mildrar och hjälper, och träningen hjälper ju mig massor. Ångesten och den psykiska ohälsan måste man liksom lära sig att leva med verkar det som. Jag skrev ångestfri – och det var ju fri från den dagens ångesttrassel, jag har dagar när jag mår så pissigt att jag inte alls tar mig iväg på någon träning och så har jag dagarna då det kommer lite standardångest fladdrandes som jag kan fixa. Jag är övertygad om att det är som du skriver, att du mått sämre utan träningen. Samtidigt hoppas jag att du inte försöker vålda iväg dig själv för ofta när du mår dåligt, tänker att då kanske träningen blir en grej som undermedvetet förknippas med ångest. Äsjhhh, vilken lång och luddig utläggning det blev då. Kram till dig!

      • Reply
        Cykelkatten
        17 november, 2016 at 10:30

        Mm, jag fattar :/ Nä, har blitt bättre på att skilja på när det blir för övermäktigt (som nu i höst när jag helt la av all slags hård träning och all tävling). Ibland blir jag avis på folks som inte har nå ångest eller så. Fatta aldrig behöva fundera, ba köra!

        Kram!

        • Reply
          Elna
          18 november, 2016 at 21:50

          Inbillar mig att det inte kan vara på riktigt att man inte har ångest, för det låter liksom för bra för att vara sant!!!

  • Reply
    Helena
    17 november, 2016 at 10:45

    Jag Googlade Anders och hittade en föreläsning på URPlay som jag var tvungen att se. Hans föreläsning hette Träna för din hjärna. Den riktade sig mot skolpersonal, men jag tyckte den var väldigt bra ändå. Jag gick ut direkt och promenerade raskt i 30 min. Det ska jag göra oftare även om jag cyklar och springer regelbundet.

    • Reply
      Elna
      18 november, 2016 at 21:51

      Åh, vardagsmotion – min akilleshäl, jag sitter still sjuuuuuukt mycket, det är ohälsosamt. Ska allt ta och lyssna på den och se om det kan göra att jag tar mig i kragen, tack för tipset!!!

  • Reply
    Lisa Hällsten
    18 november, 2016 at 17:56

    Jag har aldrig mått så bra som nu när jag tränar ganska mycket! Har tidigare i livet haft problem med ätstörningar (ganska svåra sådana) och jag ångrar så att jag inte hittade till träningen, skogen och naturen tidigare! Jag har energi till tusen och måste göra av med den på något sätt, träning är perfekt! Träningen för mig är kravlös och jag gör det jag känner för (vilket ofta är någon form av uteträning). Tänk vad många år jag kastade bort på ytligheter, ätstörningar, festande, shoppande och det där ständiga behovet av bekräftelse!

    • Reply
      Elna
      18 november, 2016 at 21:53

      Om träning är som hundra mediciner så är ju träning i naturen som tusen mediciner. Blir himlastormandes glad av att höra att du mår bra nu, vilken resa du verkar gjort. Bortkastade år kan man inte göra något åt – jag tänker att man antagligen lärt sig mer än man tror och fått med sig saker som ändå format den man är och har man vänt det till något bra fanns det ändå mening i slutändan och kanske inte helt bortkastat. Så tänker jag iallafall, annars skulle jag bli galen på mig själv över något man inte kan förändra i efterhand, det enda man kan är ju att göra framtiden till det bästa. Du rockar! <3

    Kommentera