Cykelträning Vänta barn

Att cykla när man är gravid

Cykla när man är gravid

“Men cyklar du nu när du är gravid? Det måste vara farligt, du måste vara försiktig!”

Jag har hört varianter på ovanstående många gånger nu. Omsorgsfulla, snälla och goa människor som bryr sig om både mig och barnet som jag och chefsmekanikern väntar tycker att jag kanske ska ta det lite lugnt med cyklingen. MTB räknas som extremsport och står med på listor över sporter gravida bör undvika. Dessutom tror många att gravida kvinnor är väldigt, väldigt ömtåliga – nästan som gjorda av glas. Men – jag har lärt mig att det inte är så.

vecka 18

Först och främst: det finns lika många typer av graviditet som det finns kvinnor. Ingen är den andra lik, alla är unika och upplever olika kombosar av symptom och mående och om man är osäker ska man förstås alltid prata med sin barnmorska. Träning var en av de saker jag var väldigt snabb på att läsa på om och fråga min barnmorska om.

Jag har slukat allt jag kunnat hitta med bra referenser och jag har pratat mycket med vänner och bekanta som cyklat sig igenom graviditeter och jag tänkte försöka sammanfatta det jag hittills lärt mig om cykling och graviditet – med perspektivet att jag är en van cyklist och van vid hård träning.

  • Det är bra att träna på som vanligt så länge man kan. Att träna som man är van är nyttigt både för mamman och för det ofödda barnet. Snabbare återhämtning efter förlossningen för båda samt en något lägre risk för skador och bestående men.
  • Kroppen är duktig på att säga ifrån när den inte vill. Är man van att träna är man också van att lyssna på vad kroppen skickar ut för signaler, och om man i vanliga fall kanske struntar i dem emellanåt är graviditeten en tid då kroppen verkligen har allt att säga till om.
  • När man är gravid och van vid att träna är det lämpligt att försöka bibehålla sin nuvarande nivå igenom graviditeten – men det är inte en tid att försöka bli bättre. Träningen ska vara kravlös, lustfylld och alltid kännas bra.
  • En barnmorska jag pratade med menade på att fram till vecka 20 är det absolut inte några problem att köra MTB ungefär som vanligt. Barnet ligger så fint inbäddat inne i magen att en normal vurpa inte skulle vara så farlig. Därmed inte sagt att jag en endaste gång chansat – vårt cykelfrö är det käraste jag har och det spelar inte någon roll hur tryggt det ligger – jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag försatte all den kärleken för onödiga risker.
  • Så länge man känner sig trygg och säker kan man cykla på det vis man brukar. I vecka 19 kör jag tillexempel alla enklare drop och stenkistor som jag brukar köra, eftersom det känns tryggt och bra att göra det. Jag har börjat köra en del b-spår, välja en enklare väg eller göra ett litet lyft på en del platser jag fortfarande skulle klara fint bara för att vara på den säkra sidan. Känner jag mig det minsta osäker kör jag inte eftersom jag vet att det är då jag brukar ramla – när tveksamheten kommer.
  • Efter vecka 20, beroende på hur stor magen är – blir det förstås svårare med tekniken. Tyngdpunkten förändras och man kan inte sätta rumpan bakom sadeln eftersom det är en mage i vägen. Det är då man får börja anpassa cyklingen efter magen. Grusväg och motionsspår kommer att gå hur fint som helst och kroppen bestämmer fart och intensitet.
  • I slutet av den första halvan graviditet kör jag fortfarande utför ungefär som jag brukar. Mina tider på fartiga XC-nedförslöpor är några sekunder långsammare eftersom jag satsar på att köra säkert – men vid flera tillfällen har jag bedömt att jag ska ta det lugnt där jag annars hade försökt gasa på ännu mer. Jag har bestämt mig för att inte utmana mig med teknikträning på ställen jag inte kört tidigare vilket innebär att jag kör de dropp jag kört på mina hemmabanor tusen gånger men inte testar ett nytt någon annanstans även om det är ett enklare. Jag har också tappat en del av magstödet och därmed tekniken i uppförsbackar och känner att det snart är dags att tagga ned.
  • MTB är min hemmaarena – där är jag säker och vet mina begränsningar och känner mig trygg. Jag är mer försiktig med landsvägscykling eftersom jag har mindre vana där och man ofta cyklar i grupp och känner mig otrygg med att hamna på en rulle där jag kanske inte vet vad som händer längst fram i klungan. För den som har LVG som sin huvudgren kanske det känns helt tvärtom.
  • Mår mamman bra mår barnet bra!
  • Det är saft i flaskan och bananer i bakfickan som gäller – det är extra koffein i de flesta energibars och energidrycker och koffein ökar risken för missfall.
  • Cykling verkar vara en räddning när foglossningen sätter in. När det gör för ont att promenera kan man liksom cykelpromenera och på så vis komma ut och röra på sig på ett skonsamt vis.
  • Mina vänner som cyklat igenom stora delar av sina graviditeter säger att det är magen som bestämmer – man anpassar helt enkelt sittställning, teknik, krav och fart efter den. Det är en fas i livet då ens egen jakt på tid, mjölksyra, adrenalinkickar och fartiga utmaningar får vänta.

Cyklar du gravid? Eller har du cyklat gravid? Har du några tips och tricks och tankar att dela med dig av? Jag skulle bli så himla glad om du skrev något i kommentarsfältet, kanske något jag inte tänkt på eller något som kan vara bra att tänka på längre fram i graviditeten. Jag tycker det här med graviditet och träning är spännande och viktigt och vill gärna veta hur andra upplevt det!

Lästips: Stark, glad och gravid – en bok jag fick låna av en klok vän, med många smarta tips om träningsformer och upplägg.

4

You Might Also Like

12 Comments

  • Reply
    Sofia
    4 april, 2017 at 23:57

    Cyklade och red rätt länge under graviditeten, sista passet var någon dryg månad innan förlossningen tror jag.
    Jag tyckte det var skönt att kunna komma ut och röra sig utan att få ont överallt. Det var helt kravlös cykling, bara ut och rulla. Snodde sambons cykelbyxor på slutet (en storlek större än mina). Sista passen kändes det lite obekvämt, benen rätt ut för att få plats med magen kändes det som och det kändes lite konstigt i bäckenet. Hade kanske cyklat längre om det inte kommit annat emellan.

  • Reply
    JB
    5 april, 2017 at 06:19

    Det du skriver låter logiskt och jag tror att det viktiga är att man lyssnar på kroppen och tänker till lite. Precis som du gör. Ditt frö har det bra!

  • Reply
    Trailinspiration
    5 april, 2017 at 08:32

    Tror verkligen att man kan fortsätta träning, så länge man lyssnar på kroppen och inte tar onödiga risker!
    Skönt att du kan hålla igång och må bra. 🙂

    Kram M

  • Reply
    Pia Widlund
    5 april, 2017 at 10:08

    Hej, inspirerande blogg. Jag tittar in fler gånger!

    • Reply
      Elna
      6 april, 2017 at 11:15

      Tack och välkommen tillbaka! 😀

  • Reply
    Maria
    5 april, 2017 at 12:28

    Grym sammanfattning! När foglossningen hälsade på och jag knappt kunde gå var det underbart att få känna fart under fötterna uppe på cykeln. Mot slutet av graviditeten funkar spinning superbra, man kan ju höja styret extra högt på spinningcykeln.

  • Reply
    Merve
    5 april, 2017 at 16:49

    Jag tränade mycket den inre magmuskulaturen under graviditeten och har haft stor nytta av det efteråt. Magen blir “platt” igen fortare och jag har kunnat bibehålla mycket av min bålstyrka under graviditeten. Det är en fördel att ha en stark bål när man lyfter eller bär barnet.

    • Reply
      Elna
      6 april, 2017 at 11:00

      Jag hoppas att jag ska hitta lite energi att styrketräna. Just nu är det några promenader och kanske en cykeltur i veckan och resten av tiden är jag så outgrundligt trött. Men om det vänder nu kring vecka 20 ska jag ta mig i kragen och snacka lite mer med magmuskulaturen, vill ju gärna ha tillbaka rutorna efteråt 😀

  • Reply
    Karin
    5 april, 2017 at 20:00

    Kloka tankar som låter väldigt vettiga! Mitt problem är att pulsen är mkt högre än normalt, framför allt MTB-slingan blir jag väldigt flåsig på, medan grusväg funkar fint! Hade dock 3 riktigt dåliga träningsmånader innan jag blev gravid, så vet inte riktigt vad som är vad..

    • Reply
      Elna
      6 april, 2017 at 10:59

      Jag var i superduperform när jag blev gravid men är ändå extremt flåsig nu, särskilt på de där naturliga intervallerna som blir på mtb-slingor. När jag kollat upp det har jag förstått att det är helt i sin ordning att vara sådär flåsig, hjärtat pumpar runt en massa extra blod och man kanske har lite låga järnvärden – många gravida kvinnor får dras med flåsig andfåddhet helt enkelt 🙂

  • Reply
    Elin Häggberg // Teknifik
    9 april, 2017 at 08:34

    Jag spelar ju sporten roller derby och där blir det också mycket oro när åkare blir gravida. Vi har infört en policy om att gravida ej ska göra kontaktövningar och lite andra grejor. Inte för de gravida själva utan för medspelarna för det händer ju att man råkar göra något så en annan spelare faller och ingen ska behöva känna sig ansvarig om något hände. Däremot har många kunnat fortsätta rulla på träning långt in i graviditeten och de har också kommit tillbaka på skates snabbt efter förlossningen också.

    Jag tycker det är så inspirerande med alla som är gravida som håller sig aktiva och igång så länge de kan och vill. Det ger mig hopp om att livet inte tar slut pga en graviditet (ibland känns det ju nästan som att det ska det), känns upplyftande inför om jag ev vill vara gravid i framtiden. 🙂

    Tack för ett toppen och superviktigt inlägg!

  • Reply
    Karla
    10 april, 2017 at 17:30

    Nu! Äntligen! Detta inlägg har jag tänkt att kommentera länge, men har inte fått tummen ur. Första halvan av graviditeten läste jag mängder om att träna som gravid, allt jag kom över! Och kom väl fram till ganska exakt samma som du. Att det finns jättemycket positivt med att träna! Men kom ihåg att lyssna på kroppen och drick mycket vatten. Kändes jättebra i tanken! jag var jättepepp! Jag skulle springa, cykla, springa! I min takt, men långt fram i graviditeten! Men i praktiken var jag helt slut efter varje jobbdag och orkade sällan mer än att ligga på soffan när jag kom hem…. Jag fick ändå några fina turer på racern själv i sensommarn (fram till vecka 17ish). Men tyckte ibland att det var jättetråkigt att cykla racer själv, cyklingen för mig har varit ett sätt att umgås på då alla jag känner i Norrköping är cyklister (mycket tack vare dig! <3). Men jag kände ingen som pallade cykla så långsamt. Även när de sa att de skulle cykla jättejättelångsamt höll jag på att bryta ihop. Löpningen var inte rolig längre. Jag kände mig tung och flåsig. Spinning var ju bra för ingen körde ifrån mig, men hittade inget skönt sätt att sitta på. Och så ogillar jag mörker och inomhus, mycket hellre skog! Så kändes uppgivet ett tag… men sen hittade jag tillbaka till dansen. Min lindy hop, som jag tagit lite paus i. Men det kändes jättebra, så jag anmälde mig till en kurs och tänkte det får gå som det går. Men det gick jättebra! Jag kände mig så himla cool som dansade med min växande mage, hade jätteroligt, lärde mig en massa och tänkte att det här blir ju grym intro för ett dansfrö! Musik och dans i blodet! Sen hittade jag även en trevlig dam som körde mjukyoga (grvidyoga provade jag med men gillade inte fokus på förlossningen), vilken var precis som min Ashtangayoga fast mycket snällare. Och styrketräning funkade också jättebra för mig. Simma kändes fantastiskt fint, för jag kände mig så lätt och smidig. För övrigt gillar jag inte simhaller så det blev inte så mycket kring det där mitt i vintern. Hursomhelst, jag som hade tänkt springa och cykla och spinna, hittade istället min räddning i dansen, yogan och styrketräningen…! Men det jag vill säga är nog att det sällan blir som man tänker sig, men det blir bra ändå. Våga lyssna på din kropp och din magkänsla, tänk utanför ramarna och prova vad som funkar för dig och ditt cykelfrö. När ork finns. <3

  • Kommentera