Cykelblogg

Om att hitta sin nisch – och att justera den

När vi var i Åre på Winter Workation blev jag efter lite pepp såpass modig att jag vågade ställa mig framför alla coola, duktiga, kompetenta och inspirerande bloggkollegor och hålla en unconference-dragning om att nischa sin blogg.

Foto: Sara Rönne. Jag var i vecka sju och mådde alldeles makalöst illa och var fortfarande övertygad om att jag skulle orka tävla hela våren.

Hur man gör för att hitta sin nisch har varit ett hett samtalsämne på många influencer-sammanhang det senaste året, många känner sig för breda och funderar på hur de ska hitta sin grej. För mig har det varit enkelt att hitta nischen – jag skriver ju med fokus på det jag älskar allra mest, mitt stora intresse och också det som drastiskt förändrat och förbättrat mitt liv på så många vis. När jag är ute och föreläser berättar jag lite mer om hur trasig och rädd jag ibland varit och om hur kärleken till cykelträning också blev det som fick mig att ta mig upp ur något trassligt och destruktivt, designa ett liv som fungerar och till och med träffa den stora kärleken.

Cykellyckan är min röda tråd genom livet och att skriva om vardagsäventyr på cykel, tävlingar, cykelkläder, cyklar och prylar lite uppblandat med sådant som är jag har varit ett enkelt sätt att nischa sig. Jag tycker liksom att det är det som är roligast att dokumentera och berätta om. För mig handlar det om passion, om livsstil, om bubbligheten över den stora förmånen att ha hittat min grej och att ständigt utvecklas, utmanas, lära mig nytt, få dela med mig av det jag lärt mig och träffa fina människor i olika sammanhang.

Men nu händer det ju stora och omvälvande saker och jag står inför en av mina största och viktigaste utmaningar och förändringar någonsin. Jag ska bli mamma, chefsmekanikern ska bli pappa och tillsammans ska vi vara föräldrar.

Och ni som hängt med – ni har ju kanske märkt hur jag gått från att vara lite envist negativt inställd till att skriva om graviditet och kids och ni har läst hur jag skrivit att om jag börjar mammablogga ska ni bli oroliga på riktigt. Att bli förälder fanns inte med i min plan över huvud taget från början – det smög sig liksom på när jag träffade min fantastiska J och nu är det ett faktum. Liten L ligger i magen, om fyra månader är h*n här och jag blir mamma.

Att vänta barn är en spännande resa även om graviditeten är jobbig. Jag kan bara ana hur det kommer att bli – men jag misstänker att vara mamma är en ännu större resa och även om jag inte slutar vara en cykellycklig tjej som älskar att tävla, träna och skita ned sig på skogshojen kommer mitt största och viktigaste i livet alltid vara liten L och eventuella framtida syskon.

Om jag inte minns helt fel berättade jag precis som Lisa skriver senare, hur det handlar om att drivas av passion och att göra sin grej och att jag tänker att en bredd också kan vara en nisch.

Så. Jag har sagt att jag aldrig ska mammablogga. Men jag har ändå bestämt att jag vill att bloggen ska följa mig och det som händer och det jag är. Jag är många saker. Men mest är jag cyklist. Och så är jag är lantis. Och jag ska bli mamma. Tre saker jag är oändligt stolt och tacksam över. Säg att ni hänger kvar även om det blir bebis mellan långpassen och även om det är en sisådär nitton (jag vet, säkert tjugo, kanske tjugoen) veckor kvar av den här omgången cyklist-på-smällen-blogg? När L är ute blir det cyklande morsa på bloggen och varenda cyklande morsa jag känner är ungefär hur cool som helst, inklusive min egen cykliga mamma.

Nisch hittad. Och justerad med lite bebisbredd men inte hela vägen till renodlad mammablogg – ochdet är ju liksom tack vare cykellyckan vår lilla L är på väg och ikväll ska jag ta min tjocka mage och cykla stig med vår sprattlande bebis i magen, det kommer att bli awesome.

9

You Might Also Like

9 Comments

  • Reply
    Jenn - forever abroad
    18 april, 2017 at 13:33

    Jaaaaa. Jag som nu inte är så inne på cykling alls kommer garanterat hänga kvar här tack vare allt personligt och fint du delar med dig av 🙂 <3

  • Reply
    Cilla
    18 april, 2017 at 19:31

    Klart jag stannar kvar. Du inspirerar ju med alla dina härliga bilder och texter.

  • Reply
    Maria
    18 april, 2017 at 20:53

    Älskar att läsa dina texter, du skriver som en gud!

  • Reply
    Katja
    18 april, 2017 at 21:09

    Känner en del mtb-morsor men ingen av dem bloggar tyvärr så blir självklart kvar och läser!

  • Reply
    Elin Häggberg // Teknifik
    19 april, 2017 at 08:05

    Klokt och bra resonerat! Det vore jättekonstigt att inte få läsa lite om “det nya livet” som blivande/ny mamma ju. Det är ju en del av dig och du är ju din blogg liksom. ☺️👍 Jag läser ju din blogg även fast jag inte cyklar MTB, så bredden och det personliga är ju liksom det jag kommer tillbaka för märker jag.

  • Reply
    Hasse
    19 april, 2017 at 08:43

    Absolut blir jag kvar!

  • Reply
    Anna, Gbg
    19 april, 2017 at 20:01

    Perfekt kombo tycker jag som är Mtb-morsa till två fina killar! Nu är de snart 8 och 10 år så vi cyklar ihop hela familjen vilket är underbart och härligt! ska bli kul att följa dina äventyr med både cykel och bebis!

  • Reply
    Trail och inspiration
    20 april, 2017 at 08:11

    Det är ju därför man läser bloggar (anser jag). Att man lär känna människan som skriver, även när de skriver om mer personliga saker. <3
    Jag har ju skrivit om min separation det sista och har fått obeskrivligt stöttande respons.

    Kramar!

  • Reply
    Lisa & livet från den ljusa sidan
    20 april, 2017 at 22:33

    <3
    Älskar det personliga här. Och tror för övrigt man bara blir mer trovärdig i sin nisch om det man gör – och brinner för – blandas med den man är. Det hör ju liksom ihop.
    Själv är jag allra mest mamma, men också allmänt nyfiken på och njutandes av livet – och ställen. Gärna nya, såna man reser till.
    Snart är jag för övrigt mer cyklist också. Fick presenten skriven för två månader sedan men ännu inte lyckats köpa. VAD SKA JAG HA?! Läst din grymma guide men står ändå och stampar. Gah! 🙂
    Kram!

  • Kommentera