Vänta barn

Gravidvecka 23

Paddla kajak i gravidvecka 23

Baaam! Det tickar vidare, nu går vi in i gravidvecka 23. Att vänta barn blir mäktigare och mäktigare, det blir mer och mer verkligt, vackert, förväntansfullt och målet med den här fyrtio-ish-veckorsresan närmar sig plötsligt fort. Det mesta med graviditet är jag dock alldeles tokigt trött på. (Sedan vecka 14 skiljer jag på att vänta barn och att vara gravid, det är mitt sätt att hantera och vill ni veta mer hittar ni det här) Det är häftigt med magen, den fascinerar mig – att det bor en liten dotter, livs levande, därinne – det är magiskt. När hon rör sig därinne, det är en blandning av magi och science fiction och jag längtar mig tokig efter att hon ska kicka såpass hårt att J kan känna det på utsidan av magen.

Jag är å ena sidan tacksam över att jag är fortsatt pigg men å andra sidan lite less på att vara en svagare version av mig själv. Jag vill cykla långt, springa fort, lyfta tungt, köra stig, tävla och ta i. Jag vill orka och kunna och jag vill känna mig stark – det är viktigt för mig. Veckorna utan ork var en påminnelse och tankeställare – tänk så stark och cool min kropp är när den inte är gravid, vad den orkar och kan. Veckorna nu, med lite mer ork och stor tacksamhet är också en tankeställare – tänk vad cool min kropp är nu, för jag kan ändå cykla och frilufsa och fixa litegrann här hemma – samtidigt som min kropp lägger det mesta av sitt fokus på det grymmaste den kan, att tillverka nytt liv. Har man otur kan man ju bli sängliggande över en halv graviditet, har man tur är man hur stark som helst genom sin graviditet, jag borde förstås inte klaga minsta lilla för jag har ju ändå ett mellanting som är helt okej.

Så – vi skiter i fortsatt klag för nu. Och kommer ihåg att trots den där eländiga sjukskrivningen har jag gjort massor med coola grejer på smällen. Lite långsammare, lite mer anpassat men ack så härligt. Jag var i fin form när jag blev gravid och några veckor i början var jag ju tokstark och cyklade 18 mil Abloc Winter Challenge, sedan drog jag till Åre och åkte snöskoter, längdskidor, slalom och gick topptur med snöskor till Totthummeln. Jag har kört stigfinnarpass på MTB, jag snurrar runt benen lite på trainern, jag har iförd löpskor provkissat varenda buske i bygden, jag har åkt längdskidor med hundbajs och lite allt möjligt hurtigt och kul, vilken äventyrsbebis som bor i magen ändå. Och idag paddlade jag minsann kajak, det ska jag berätta om snart men tills dess kan jag avslöja att flytväst och kapell kan vara den ultimata utstyrseln om man vill dölja en växande mage!

Lilla L förresten, hon ska enligt apparna väga en sisådär 500-550 gram nu, är nästan trettio centimeter lång och ska fyrdubbla sin vikt de kommande tre-fyra veckorna. Och jag som tycker magen är stor nu – jisses, nu ska här växas till, det här blir fränt!

 

9

You Might Also Like

2 Comments

  • Reply
    resfredag
    2 maj, 2017 at 20:47

    Heja, heja! ❤️

    • Reply
      Elna
      2 maj, 2017 at 22:54

      ❤️❤️❤️

    Kommentera gärna, då blir jag glad!