Vänta barn

Gravidvecka 29 – elva veckor till cykelfrö och preggoblogg om magen, IKEA-kriserna, blåmärket, plastpallen och frihetskänslan på cykel

Gravid vecka 29

Söndag och ny gravidvecka. Vecka 29 den här gången. Tänk, tjugonionde veckan av fyrtioish som den älskade bebisen bor i min mage. Det känns som att det är alldeles nyss vi plussade på stickan, det känns som att jag aldrig i hela mitt liv oroat mig så mycket som jag gjort sedan dess, det känns som det gått fort och samtidigt så oerhört långsamt.

Det närmar ju sig att jag har varit gravid i ett år nu, med ett kort uppehåll efter missfallet i höstas och under veckan som gick har jag fått plocka fram pannbenet rejält, för den här veckan är veckan då det blev jobbigt. Här kommer preggobloggen vecka tjugonio, vassegoa:

Magen: Det här är veckan då magen blev opraktisk. Seriöst, den är så tokigt i vägen nu, och det gick från praktisk kula till högst opraktisk valross på bara några dagar. Jag kan tillexempel knappt inte knyta skorna för om jag böjer mig ned till golvet blockeras något blodkärl och jag blir svimfärdig. Jag kan inte heller längre knäppa mina superbaggy arbetshängslebyxor. Det är jobbigt att ta på sig byxor och vända sig i sängen och tappa saker på golvet och bära på grejer och lite allt möjligt. Och det är elva veckor kvar, plus minus två, please – kan vi snabbspola tills september nu?

Veckans blåmärke: Det där med att magen är i vägen, det glömde jag alldeles bort och skulle smita igenom en dörr här hemma utan att öppna den ordentligt. Dörren har en gammaldags haspanordning och jag skrapade hela stackars bebiskulan mot en elak metallhake. Visste inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta så gjorde båda och fick ett långsmalt blårött skavmärke rätt över naveln.

Sparkarna: Varje gång jag ger upp och bestämmer mig för att åka in till hospitalet och illvråla tills jag blir igångsatt och får klämma ut bebis prematurt för orkar inte vara gravid mer och skiter i allt, ja då kommer det en liten buff. Som ett litet, “hej mamma, du fixar’t, jag buffar om dig litegrann här inifrån magen så blir du glad igen”. Åh – dessa ljuvliga små sparkar som påminner om att det här inte är misär, det här är kärlek och livet och det är inte långt kvar och all min kraftlöshet beror på att min kropp ser till att hon har allt hon behöver. Älskar sparkarna.

Frihetskänslan på två hjul: Är tjock, klumpig, osmidig och allmänt jättelångsam – tills jag sätter mig på cykeln. Vilken frihetskänsla det är, som tur är har mitt balanssinne inte påverkats av att vara gravid så jag är sådär härligt trygg och glad på min älskade mtb. Visst – jag cyklar inte fort och jag cyklar runt och förbi saker som jag inte ens räknar som svåra – men vilken galet härlig känsla det är med den där rörelsefriheten på två hjul. ÄLSK på cykel.

Veckans high five: jag är dyngtrött men det beror på att jag gör en jäkla massa grejer just nu och det är helt okej minsann, att vara trött för att tusen saker blivit gjorda och fixade.

Cravingsarna: efter några veckor fria från cravings kom de tillbaka den här veckan. Sushi, baby, sushi. Och lite otippad, en särskild sorts polkagris som görs på ett av kokerierna i Gränna. Den är rosa och smakar hallon, med en grön tuttifruttirand runt om och en svart kärna av saltlakrits. To die for – har ätit upp mitt lager och måste fixa mer.

Anti-cravingsarna: en hel del saker som jag älskar i vanliga fall har plötsligt börjat smaka apa. Sill tillexempel – jag är ju silloman men plötsligt tycker jag att all sill smakar unk. Och växer i munnen. Och så är jag superidiotmegapetig med maten och mår illa när jag tillexempel tänker på smörgåstårta, potatissallad, att värma kall spaghettimatlåda och att tugga på sill.

Kris nummer ett på IKEA: En måste gå förbi avdelningen med doftljus för att komma till ta-själv-lagret. En måste det, en kan inte gå runt/över/under den. Och om en är gravid och måste gå förbi doftljusen luktar det sådär sött och kvalmigt att en börjar se sig om ifall det möjligtvis finns produkter i stil med Kräka gravidhink ifallomatt.

Kris nummer två på IKEA: En har gått igenom hela varuhuset med vagn och fyllt vagn med braiga grejor och ska till tag-själv-hylla nummer nio för att ladda på vagnen med små bebismadrasser. Och så plötsligt har en gått hela vägen till kassorna, tills en befinner sig mellan hylla åtta och tio och där finns fanimej ingen hylla nio för den låg precis i början av lagret. Och en får gå tillbaka och så ligger madrassjävlarna längst in i gången och på väg dit kommer foglossningshugget och attackerar. Ni som följer mig på instagram stories såg hur fort jag kunde gå i fredags. Inte fort.

Kris nummer tre på IKEA: Seriöst. Försök undvika att stå i en kö med molvärk i ryggen, svullna ben, tjocka tår och värkande fötter. Aldrig går en kö så långsamt som den gör då – när allt är så obekvämt att en bara vill rulla ihop sig till en liten boll och lägga sig och gråta på de inplastade bebismadrasserna överst i varukorgen för det verkar som himmelen att få lägga sig där på den knöggliga högen och gråta och vila benen och be någon hämta cheesecake från serveringen. Gjorde ju förstås inte detta men var på vippen att krama den gulliga killen i kassan som hjälpte till så jag inte behövde plocka i och ur grejerna ur korgen. Åh, enkla små saker som sätter guldkant på preggolivets känslosamma vändningar.

Veckans tantiga inköp: Vi är kvar på IKEA. Där hittade jag den. Saken jag drömt fluffiga drömmar om i flera veckor. PALLEN. Den i plast, den som jag kan ha i duschen så att jag kan sitta ned och duscha och som jag kan sätta upp ett ben på så att jag når att raka dem. Det höll på att bli en lurvig badsommar, men tack vare pallen blir det rakade bikiniben ett tag till.

Veckans fundering: Har en börjat boa om en är gräsänka i tre dagar och ägnar tre dagar och nästan lika många nätter åt att städa, vika bebiskläder, ordna med madrasser till babykorg och spjälsäng, bädda i barnvagnen samt maniskt sortera och rensa lådor, skåp och garderober?

Bästa prylen nu (förutom plastpallen i duschen): Hängmattan. Jag köpte den förra året på stort varuhus som säljer biltillbehör och allt annat mellan himmel och jord men vi har inte satt upp den förrän nu. I uterummet. Är det för varmt om natten kan jag smita ned och ligga lite i sval hängmatta. Och jag pausar i den om dagarna – fötterna kommer högt upp och det är så gott att hänga där en stund och klappa om magen. Dock att det är hård konkurrens om hängmattan kvällstid när cykelfröpappan kommer hem från jobbet – då är det först till kvarn som gäller.

Veckans träningsvärk: Vaknar ofta med kramp från helvetet i båda vaderna. Tydligen fullt normalt, allt är normalt när en är gravid. Det gör pissont och jag får träningsvärk av det och det är väl kanske positivt för någon annan träningsvärk har jag inte lyckats skaffa på ett bra jäkla tag. Tror gymkortet har börjat mögla i träningsväskan.

Veckans ben: nu har de svullnat upp. Det är så det knappt går att böja dem om kvällarna, kroppen bunkrar vätska i varenda millimeter av benen. Obekvämt och osnyggt.

Veckans läsning: Allt online om barn som inte är familjeliv. Från Annikas spaningar på att resa med barn till Baking Babies guldgruva av hur man rehabiliterar allt läskigt som kan hända under en förlossning. Ibland kikar jag in hos fina cykelbloggkollegan Katja som väntar på en cykelkattunge och så läser jag på 1177 för att lära mig vettiga saker om saker och ting och så hänger jag hos PT by Emma – där har det nyligen kommit en liten Elsa som är så in i bomben söt. Dock är jag hemskt duktig och gör just som min KBT-terapeut uppmanat: inte läsa saker på familjeliv, det är liksom grundkurs i att skrämma upp sig i onödan. Och så hänger jag hos cykelbloggkollegan Helena och fantiserar lite om att få äventyra med hela familjen på det där enkla och härliga viset som hon och hennes familj gör.

Veckans bästa: cykelfröpappan. Jag blir nykär i honom tusen gånger om dagen och landar liksom på ett rosa fluffigt moln varje gång jag ser honom. Tänk att det blev vi till slut och tänk att vi ska bli en familj nu och att vi är ett så tokigt bra team. Nu måste jag gå och nypa mig i armen lite. Samt bestämma om jag ska dra till Gränna och köpa polkagrisar eller till Huskvarna och köpa sushi.

Nu kör vi – elva veckor kvar och hej, hej vecka 29 – försök knäcka mig om du kan!
(Hint, det kan du inte, hehe, för jag har pannben och världens bästa läsare som peppar mig om du försöker.)

 

 

8

You Might Also Like

15 Comments

  • Reply
    resfredag
    11 juni, 2017 at 11:27

    Jag blir så glad över att läsa om att du blir nykär flera gånger varje dag, underbart! Blir såklart också glad över att du läser mina spaningar om att resa med barn – vad roligt! Tänk, snart är bebisen här. Ljuvligt!

    • Reply
      Elna
      11 juni, 2017 at 23:02

      Jamen jag tänker ju att jag ska ha rest med barn när det är dags för avstämning, iallafall inom Sverige. Så får du peppa mig att våga utomlands senare, barnen måste ju ändå få se något mer än cykeltävlingar 😉

      • Reply
        JB
        12 juni, 2017 at 07:49

        Barnen? Du planerar att upprepa den här resan? Underbart! 🙂

        • Reply
          Elna
          12 juni, 2017 at 11:17

          Just idag är svaret, no way, jag vill aldrig mer i livet vara gravid. Fast planen är ju syskon om det vill sig, syskon är ju rätt skojigt ändå 🙂

      • Reply
        JB
        12 juni, 2017 at 09:55

        Dom polkagrisarna hör till mina favoriter, jättegoda.. IKEA-kris 1 med doftljusen upplever jag varje gång jag är på Ikea. Klarar inte stanken, blir spyfärdig och får huvudvärk. Så det är bara att dra ett djupt andetag, hålla andan och skynda sig förbi med raska steg. Kan du inte köpa både sushi och polkagrisar? Varför välja liksom.
        Och du, svullna ben är inte fult eller osnyggt på en gravid kvinna. Det är en del av det som gör det så vackert med gravida kvinnor, de påtagliga och synliga bevisen på vilket slit, lidande och kämpande ni går igenom för att förse mänskligheten med nya individer. Ni är vackrast och bäst!

        • Reply
          Elna
          12 juni, 2017 at 11:16

          Trollgodis <3
          Klart jag kan köpa båda men då måste jag härja runt i två städer, först till Gränna och sedan till Huskvarna-Jönköping, orka köra så mycket bil 😉
          Tack för peppen!!!

  • Reply
    Lisa / livet från den ljusa sidan
    11 juni, 2017 at 12:22

    De är kämpiga, sista 12 veckorna (för att inte tala om sista 8), men ger sjukt bra pepp inför finalen (och resten av livet med massa mer kärlek).
    Hang in there!

    Haha IKEA… peppen inledningsvis som övergår i obefintlig energi – hög igenkänningsfaktor.

    Nog låter det som att du boar, allt. 💜

    • Reply
      Elna
      11 juni, 2017 at 23:04

      Jag håller i, även om jag inte ser fram emot dedär sista åtta. Hehe, jamen IKEA-peppen som försvinner, det händer ju även när en inte är på tjocken. Tänkte väl att det var lite boa-fas som började 😀

  • Reply
    Cykelkatten
    11 juni, 2017 at 19:43

    Mot svullna ben: in i duschen och på med isande kallt vatten på dem ett gäng gånger under dagen. Minst efter varje dusch, men även före/efter stillasittandet och före sängdags! Ingen trevlig känsla under duschen men hjälper oerhört efteråt. Kämpa på, snart är belöningen här 😀

    • Reply
      Elna
      11 juni, 2017 at 23:05

      OMG! Duscha kallt som är så badass. Tur jag gillar att bada, får ta damtrallan till sjön ett par gånger om dagen alltså. Fast – ska verkligen testa, tack för tipset! 😀

  • Reply
    Karin
    11 juni, 2017 at 21:10

    Tack för lästipsen! I brist på dåliga googleskills har jag hamnat på familjeliv och blivit alldeles onödigt orolig. Igår hängde sig datorn just i en sån tråd, måste vara ett tecken 😉

    • Reply
      Elna
      11 juni, 2017 at 23:06

      Det var verkligen ett tecken – familjeliv är en kokande gryta av saker att oroa sig för. Inte klicka på sådana länkar när du googlar! <3

  • Reply
    Emma
    15 juni, 2017 at 20:38

    Åh, jag minns den där känslan när magen blev så stor att den kändes i vägen och när det inte längre var enkelt att böja sig fram. Det är en häftig känsla när magen försvinner efter förlossningen, det går så fort och sen känns det sååå tomt, haha! Tänk, snart har du din bebis här, sommaren går fort 🙂 Kram

  • Reply
    Bromspedal
    7 juli, 2017 at 23:54

    Jag är horribelt dålig på att kommentera på bloggar och instagram som jag följer.
    I vilket fall så kommer här en kommentar som egentligen borde ha skrivits när du publicerade ditt inlägg om ert missfall.

    Den 1 juli 2011 spelade Iron Maiden på ett “utsålt” Ullevi i Göteborg och där satt jag i publiken och mådde bokstavligt talat skit, anledningen heter Missfall!
    Min sambo ringde mig på förmiddagen och berättade att något var fel, nu i efterhand minns jag inte vad hon sa, och att vi var tvungna att åka till sjukhuset.
    Väl på plats så bekräftas vår mardröm, ett missfall. Precis som du skrev så pratas det väldigt lite om detta trots att det är så vanligt.
    Min älskade sambo tvingade iväg mig till Göteborg trots att hon mådde dåligt, då hon inte ville göra dagen ännu värre.
    Hon är nog allt det finaste man kan tänka sig, det är nog dags att göra henne till en Fru…. min fru! Eller vad tror du?

    Idag har vi två busungar, fem och två år gamla att hålla ordning på. Den stora ska cykla “Vasan” i Lindvallen dagen innan jag ska ge mig i kast med den längre varianten, hon längtar väldigt mycket efter detta! =D

    • Reply
      Elna
      8 juli, 2017 at 12:34

      Åh, men ÅÅÅÅÅÅHHHH, klart det är dags att göra den fantastiska kvinnan till din fru!!! Jag kan inte tänka mig något annat än att du får ett stort JA på frågan efter allt ni gått igenom. Så himla fint att ni har två busungar nu, jag håller tummen för att Vasan går fint både för den stora busungen och för dig – och du, du kan väl berätta om det blir en fru? Jag vill så gärna veta om det blir bröllop!!! TACK, tack, tack för din kommentar <3

    Kommentera gärna, då blir jag glad!