Elna Dahlstrand
Vänta barn

Bikefit vecka 31 + en grej som är helt jävla sjuk.

I trettio veckor gick det. Sedan var jag tvungen att modda lite cykel – och i början av den här veckan, gravidvecka 31 fick jag vända upp bocken på racern för att kunna köra trainer. Det är även dags för kortare styrstam på MTB:n.

Jag försöker så gott det går att få till de rekommenderade trettio minutrarna med lite flås varje dag. Det är svårt för jag mår ju inte alltid särskilt bra – men den här veckan har det gått bättre.

Vet ni förresten vad som är helt sjukt? Jag vill egentligen inte lägga upp den här bilden för jag tycker den är så jobbig. Jag ser bara fel. Jag ser bara att mina muskler fattas och att jag är rund och svullen. Att det blir veck där sport-BH:n sitter och att mina vader inte är sådär cykliga som jag vill att de ska vara. Och så ser jag besvikelse – att just jag inte var en supermänniska som kunde träna på ordentligt genom graviditeten. Jag har varit några vändor hos min terapeut och gråtit kring det där. Herregud, ni hör ju hur det låter.

Petra Månström skriver om det där idag. Jag läste det alldeles nyss. Om hur kroppshetsen utlöste ätstörningar under hennes graviditet. Och jag liksom bryter ihop – herregud, sådär ska det ju inte behöva vara. För att citera Petra: “Det. Är. Bara. Helt. Jäkla. Sjukt.”

Vi kunde bli gravida, vi väntar ett nytt liv, vi ska få den stora förmånen att vara någons föräldrar – hur jag ser ut ska väl inte spela den minsta lilla roll? Och ändå finns det där – gnaget och utseendemissnöjet som pyspunkar gravidlyckan. Fuck it, vad onödigt.

 

 

 

18

You Might Also Like...

12 kommentarer

  • Svara
    Anna, Gbg
    1 juli, 2017 at 22:42

    När jag ser bilden tänker jag “wow! Helt otroligt impad av att du tränar trots att du inte alltid mår så bra” Du som håller igång så bra och som tränar kommer ha lättare att komma tillbaka till bra form igen efter graviditeten, det är jag helt säker på! Sen är en graviditet aldrig smickrande i slutet när man är svullen överallt, det (svullnaden) försvinner som tur är efter någon dag eller två efter att bebisen fötts. Kämpa på!!!

    • Svara
      Elna
      4 juli, 2017 at 10:53

      Jag har ju ett ganska knasigt perspektiv på träning i sammanhanget också, eftersom jag är van vid hög träningsdos känns några halvtimmar i veckan knappt som träning,
      tack för att du påminner om att det ändå räknas som att hålla igång. Jag kämpar på!!! <3 <3 <3

  • Svara
    Petra Månström
    1 juli, 2017 at 23:15

    Tack för ett viktigt inlägg! Du är stark och vacker! Lyllos bebben som får en så inspirerande och sportig mamma!

    • Svara
      Elna
      4 juli, 2017 at 10:54

      Tack för att du lyfte ämnet, känns liksom viktigt att prata om <3

  • Svara
    Josefine
    2 juli, 2017 at 05:59

    Du är vacker oavsett magrutor eller bäbismage. Pöss

    • Svara
      Elna
      4 juli, 2017 at 10:55

      Fina vännen, pöss tillbaka på dig!!! 😀

  • Svara
    Malin
    2 juli, 2017 at 06:43

    Tack för att du skriver om det! Jag fick typ ätstörningar med som gravid. Blev lite chockad själv faktiskt. Tycker hur som helst du är superstark som tränar fast du inte mår så bra. Kram!

    • Svara
      Elna
      4 juli, 2017 at 10:55

      Åh, så himla dumt det är alltså. KRAM till dig med <3

  • Svara
    JB
    2 juli, 2017 at 13:45

    Gravida kvinnor är vackra. Speciellt när dom som du utstrålar lycka och energi.

    • Svara
      Elna
      4 juli, 2017 at 10:56

      Bästa JB, tack!!!

  • Svara
    "Åååååh, är det en sådan mage med en bebis i?" - en fin tankeställare från en liten och klok person - Elna Dahlstrand
    4 juli, 2017 at 10:36

    […] Efteråt tänkte jag på det där jag skrev häromdagen. Om kroppsuppfattningen, om snedvriden självbild, om orimliga krav – om hur jag ser mig i spegeln och bara ser fel. Tänk så fint om man kunde behålla det oförstörda perspektivet på saker och ting som den lilla flickan fortfarande hade kvar – en mage med en bebis i är det absolut finaste i världen – ingen mer analys kring utseende behövs ju. […]

  • Svara
    Gravidvecka 37 - nu räknas graviditeten som fullgången! - Elna Dahlstrand
    6 augusti, 2017 at 12:06

    […] När barnmorskan tvingade upp mig på vågen för ett par veckor sedan hade jag gått upp 17 kilo som har fördelat sig ganska jämt över kroppen. Ett kilo på varje kind och resten lite här och var och det blir ju bra att ha som amningsdepå och bränsle till barnvagnspromenader. Jag vill helst inte väga mig igen och hoppas jag slipper det vid nästa kontroll, det gör mig så ledsen att en graviditet kan trigga igång massa negativt tänk kring vikt, det har jag ju skrivit om tidigare. […]

Kommentera gärna, då blir jag glad!