Elna Dahlstrand
Gravidvecka 32
Vänta barn

Gravidvecka 32 och rapport om träningslycka och oplanerat fredagsmys på förlossningen

BOOOOOOOOM – gravidvecka 32 är här, åtta veckor plus minus två kvar av preggobloggeriet sedan är vi föööööööräldrar!!! Är så sjukt pepp på att bli förälder att jag på riktigt går och längtar efter förlossningen – bring the pain on, jag är så färdig med att vara på smällen.

Veckan som gick, gravidvecka 31 började ungefär hur bra som helst. Var pigg och go’ och glad och produktiv. Lyckades med konststycket att tre dagar i rad komma upp i rekommenderad träningsmängd för gravida kvinnor – trettio minuters flås. Eftersom jag mått så himla pissigt och ofta har för ont för att gå har något så enkelt som röra på sig varit livets mest omöjliga utmaning och jag blir så lycklig när det funkar – träning har magiskt bra inverkan på mig på många vis. Jag cyklade tillochmed ett varv runt Landsjön – OMG, det var ljuvligt att komma ut och röra på sig ordentligt.

I torsdags blev jag tröttare igen. I fredags var jag tröttast i världen och i kombination med minskade fosterrörelser och ökade sammandragningar blev det en tur till förlossningen på Ryhov för en koll. Det är så det funkar – mitt jobb som gravid är att hålla koll på fosterrörelser och bebisens rutiner. Om man inte känner fosterrörelser som vanligt ska man ringa och prata med förlossningsbarnmorskorna och de ville ta in mig på koll. Det blev fredagsmys på förlossningen helt enkelt, men utan förlossningsmoment som tur är.

Barnmorskorna kollade mitt blodtryck och jag fick göra ett CTG. Då sätter man grejor på bebismagen som läser av hjärtljud och sammandragningar och så får man ligga i en sisådär tjugo  minuter och trycka på en knapp varje gång man känner rörelser. Vi hörde minsann superfina hjärtljud därinifrån – lättnaden är obeskrivbar.

CTG Ryhov

Blodtrycket var inte sådär prima ballerina perfekt spot on som det brukar vara utan för högt så efter CTG-kollen blev det ett ultraljud för att kolla bebisen och ett för att kolla livmodertappen. Ultraljud i vecka 31 är inte lika fancy som de tidiga, då kan man liksom zooma in och se hela bebisen på samma bild, nu är vårt fina cykelfrö så stor att man får nöja sig med skallben, lårben, fot eller arm. Hon har vänt sig med huvudet nedåt och vi såg flera rörelser som jag inte kände på utsidan eftersom jag har moderkakan i framvägg och lättnaden var ännu större. Jag har sett vår bebis röra på lårbenet och armen, alltså – kan inte beskriva. Det var lite svarta fält på en skärm och jag dog sötdöden.

Sedan fortsatte fredagsmyset med härliga saker som kissa i mugg och bli stucken i armen. Mmmmmm…det är mysigt att vänta barn sa de, passa på att njuta sägs det. Ytterligare vila och nytt blodtryck som fortfarande inte var bra – men vi fick åka hem och blev inbokade för en ny koll på lördagförmiddagen. Man ville helt enkelt hålla koll på att det inte var havandeskapsförgiftning på gång – och jag var förstås orolig men tacksam att bo i Sverige, shit vad de tar bra hand om oss.

På lördagen blev det nytt CTG och ny blodprovskoll och då var allt hur fint som helst. Blodtrycket var helt perfekt och Lilla L kickade så hela magen studsade – och jag tyckte det kändes som att vinna på Triss varenda gång jag kunde trycka på knappen för fosterrörelser. När man ligger där skriver en maskin ut kurvan med fostrets hjärtljud och varje gång jag trycker på knappen för fosterrörelser blir det en pinne längst upp. Det där kan ju faktiskt vara det vackraste diagrammet i hela världen, jag tog en bild på det braiga från i lördags:

Hjärtljud foster

Idag har cykelfröet fortsatt att gympa enligt rutin och all oro är för tillfället borta. Den lär komma tillbaka tusen gånger om under veckorna som kommer – men jag hoppas iallafall att vi inte behöver åka in till förlossningen igen förrän det är dags för just förlossning. SJUKT spännande att det snart är dags, eller hur? Kanske om sex veckor redan. Eller om tio. För min del helst inte en dag senare än beräknade åtta veckor. Men ändå – snart är hon här!

Vi ska förresten göra en rätt knepig men viktig grej i veckan – vi ska till familjerätten och intyga att cykelfröpappan är cykelfröpappa. Är man inte gift måste man med två vittnen skriva på viktighetspapper som intygar faderskapet.

10

You Might Also Like...

7 Comments

  • Reply
    JB
    3 juli, 2017 at 17:38

    Rörligt lårben och hårt pannben är väl allt ett cykelfrö behöver? 😉

    • Reply
      Elna
      4 juli, 2017 at 10:46

      Eller hur – hon kommer att gå hur långt som helst 😀

  • Reply
    Mari
    3 juli, 2017 at 18:36

    Åh, underbart <3 så skönt att proverna var fina på lördagen.

    • Reply
      Elna
      4 juli, 2017 at 10:46

      Ja, det var verkligen underbart skönt <3

  • Reply
    Trail och Inspiration
    4 juli, 2017 at 08:26

    Jag hoppas för din skull att du slipper gå över tiden. Även om man VET att man inte ska förvänta sig att få före BF, är det lätt att man omedvetet önskar det. Och så dör man tråkdöden när man är i vecka 40+6…. 😮 Haha! 🙂

    • Reply
      Elna
      4 juli, 2017 at 10:48

      Jag smyghoppas också och varje gång jag säger något redigt i stil med att jag försöker ställa mig in på bf + två veckor tänker hjärnan “snälla, snälla, snälla bebisen, kom två veckor innan bf” 😉

  • Reply
    Gravidvecka 41. Fyrtiofuckingett - en sushimering i magbilder. - Elna Dahlstrand
    3 september, 2017 at 20:41

    […] runt en sjö i vecka 32. Började tröttna på sushi och stoppade en halv vattenmelon innanför […]

Kommentera gärna, då blir jag glad!