Vänta barn

Gravidvecka 37 – nu räknas graviditeten som fullgången!

Gravidvecka 37

Idag går vi in i gravidvecka 37 av dedär beräknade fyrtio plus minus två veckorna och just den här veckan är ju lite speciell för nu räknas graviditeten som fullgången. Det där lilla cykelfröet som var sexton millimiter långt när vi gjorde första ultraljudet i vecka åtta har blivit en helt färdig bebis som väger runt tre kilo och är över fyrtio centimeter lång.

Gravidvecka 37

En graviditet är en kort tid av livet ändå men när man är mitt uppe i det känns det som en evighet. Just nu känns varje dag lika lång som en vecka och jag vet att man ska försöka ställa sig in på att gå över tiden men det är svårt, jag är så oerhört otålig och längtar så mycket efter att få träffa och lära känna vårt barn.

Vår barnmorska tyckte vi skulle passa på att ta lite bilder på magen så det gjorde vi. Alla bilder hittills förutom någon instagrambild från stranden och någon suddig hängmattebild är ju bilder där jag har lycra på mig. Eftersom jag i vanliga fall inte klär av mig för att visa när magrutorna är på plats har jag inte heller gjort det för att visa bebismagen men ingen regel utan undantag – så några magbilder i undisar blev det till slut. Vi hade tänkt ta dem på stranden i Röttle men där var så mycket folk så jag kände mig inte det minsta bekväm och istället åkte vi hem och Jimmy knäppte några bilder i uterummet, med obligatorisk katt förstås.

Höggravid

Även om jag inte trivs med den här kroppen eftersom jag saknar min aktiva livsstil, min styrka och min energi, tycker jag min mage är fin. Det är så coolt att det ligger en bebis därinne.

När barnmorskan tvingade upp mig på vågen för ett par veckor sedan hade jag gått upp 17 kilo som har fördelat sig ganska jämt över kroppen. Ett kilo på varje kind och resten lite här och var och det blir ju bra att ha som amningsdepå och bränsle till barnvagnspromenader. Jag vill helst inte väga mig igen och hoppas jag slipper det vid nästa kontroll, det gör mig så ledsen att en graviditet kan trigga igång massa negativt tänk kring vikt, det har jag ju skrivit om tidigare.

Än så länge har jag inte fått några bristingar på magen (lugn, lugn – jag har fått på insidan av låren istället och så har jag fått ett par åderbrock och lite fula blodkärl på benen, så souvernirer blir det minsann även om magen skulle klara de sista veckorna utan märken) men jag har superkänslig hud och lyckades väl klia fram några ränder precis innan vi plockade fram kameran. Hursom, det spelar ju inte någon roll hur man ser ut – det enda som spelar roll på riktigt är att det kommer ut en frisk och välmående bebis.

Förlossningsväskan är packad. Lilla L har en väska packad med kläder och blöjor. Vagnen står och väntar, ett babyskydd är fixat. Min mamma har sytt det sötaste lilla babynest man kan tänka sig. Vi har ett skåp fullproppat med pyttiga kläder, tvättlappar, små handdukar, blöjor, nappar, flaskar, amningsinlägg och salvor.

Vi är färdiga – nu väntar vi bara på att hon ska tycka att det är dags att komma, huuuur spännande är inte detta? Vad tror ni, kommer hon på beräknat datum den 2/9, kan jag hoppa studsmatta och dricka hallonbladste för att få henne att komma i morgon eller kommer vi att få vänta till vecka 42 för att sätta igång det hela? 

8

You Might Also Like

13 Comments

  • Reply
    Lisa / livet från den ljusa sidan
    6 augusti, 2017 at 12:42

    Jag har testat all knep som finns inklusive te, men nej – de kommer när de vill. Är man tillräckligt pigg för promenader och gärna i backe tror jag inte det är dåligt för tyngdlagen är ju tyngdlagen 🙂 men någon större skillnad tror jag inte det gör direkt. 🙂

    Hon kommer 1/9. Min vilda gissning. 🙂

    • Reply
      Elna
      6 augusti, 2017 at 16:10

      Kanske ska ta ett stavgångspass i skidbacken då! Kul med en gissning! 😘

  • Reply
    Kristina
    6 augusti, 2017 at 18:37

    Se till att ladda med energi. Försök sova så mycket som möjligt. Det är mitt tips. Inga fys-äventyr för att få igång förlossningen. Du vet ju inte hur många timmars maraton förlossningen blir! Min första förlossning tog 7 timmar. Det var lugnt. Min kompis kämpade i 48…

    • Reply
      Elna
      7 augusti, 2017 at 12:18

      Galet att man inte vet om man ska springa sextio meter, maraton eller ultramaraton! Sju timmar låter ju rätt lagom om man får välja, men fyrtioåtta, jisses!!!

  • Reply
    resfredag
    6 augusti, 2017 at 23:13

    Du och magen, vilket superteam ni är! Så kul att följa dig och er genom alla veckorna. Kram!

    • Reply
      Elna
      7 augusti, 2017 at 12:19

      Hoppas vi blir ett bra superteam när hon är ute också, och att det tar låååååång tid innan hon tycker jag är en pinsam och jobbig morsa. Kul att du följer, inte många veckor kvar nu. STOR kram!!!

  • Reply
    JB
    7 augusti, 2017 at 07:34

    Att putsa fönster funkade för min fru men jag misstänker att slumpen hadecett finger med i spelet. 😃

    • Reply
      Elna
      7 augusti, 2017 at 12:21

      Hehe, fönsterputsning är en grej jag prioriterar bort till förmån för träning, har inte putsat sedan vi flyttade in i Kvarnskogen. Kanske dags nu, det kan ju hjälpa slumpen på traven 😉

  • Reply
    Trail och Inspiration
    7 augusti, 2017 at 14:59

    Älskar fotot på dig och katten! 😀
    Tror att hon kommer den 6 september. (Sorry, över BF, men inte två veckor i alla fall). 😉

    Kram M

    • Reply
      Elna
      7 augusti, 2017 at 15:11

      Hihi, när en brukade skoja med sin sambo och säga “katt eller bebis?” och så får en båda två 😀
      Kul med en gissning, lite lagom över BF! KRAM!!!

  • Reply
    Hasse
    8 augusti, 2017 at 22:09

    8 Sept, sorry…men då fyller jag år och i år är det är en fre, bra dag! 😁

    • Reply
      Elna
      8 augusti, 2017 at 22:13

      Riktigt bra dag med andra ord, gillar den gissningen skarpt! 😀

  • Reply
    Hasse
    8 augusti, 2017 at 22:31

    Haha! Då bokar ni in det. 😁

  • Kommentera gärna, då blir jag glad!