Elna Dahlstrand
Tävlingslicens 2018
Cykelblogg

Läsarfråga: Kommer du tillbaka till startfållan? Ska du tävla 2018?

Jag saknade dig som tävlande när jag kollade på sm-tävlingarna i somras, blir du tillbaka som tävlande och blir det i så fall på elitnivå eller på annan nivå? Om du inte kommer tillbaka, vad tänker du göra då? /Jonas

Jag blev så oerhört glad av just den där läsarfrågan i mitt decemberinlägg, att jag saknades i startfältet värmer innerligt – för ni ska veta att jag saknade att stå i startfållan som bara den. Jag saknade att vara snabb och teknisk, jag saknade att vara stark, jag saknade nummerlappen och utmaningen och maxpulsen och adrenalinet. Oj, vad jag saknade.

Vi som tävlar i mastersklasserna är ju ofta lite doldisar och vi drar inte lika mycket publik som eliten (fast ibland kör vi samtidigt och då får vi också mycket publik, älskar’t) men vi sliter också hårt för att vara just där vi är och vi balanserar familjeliv, heltidsjobb och relationer bredvid en herrans massa träning. Massor av träning för att det är kul, för att det är en livsstil, för att det är ett sätt att komma ut i naturen med likasinnade, för att det är avkoppling, urblåsning, utmaning och alldeles, alldeles underbart. Och för att orka tävla – eftersom tävlingar är så oerhört roligt.

Förra säsongen löste jag inte ens licens, magen var i vägen och cykelfröbakandet gjorde mig sliten, svag och trött. Min kropp bakade världens finaste bebis men det var också ungefär det enda den orkade med, att vara gravid var inte min bästa gren. Men i år, hur blir det då?

Såklart jag ska ha licens. Såklart jag ska tävla. Jag längtar så himla mycket efter det och på min parental bucket list står att rejsa med chefsmekanikern och cykelfröet i publiken – drömhejjaklacken. Min kropp kommer inte att hålla och orka med en elitsatsning i år – jag drömmer om att någon gång lägga in allt det som krävs för att köra på elitnivå en säsong men det blir inte denna. Jag löser masterslicens och kör D30 och jag ska rejsa med ett leende på läpparna. 

Att komma i form är ett stort projekt. Jag började på minus efter graviditeten och jag blev snabbt förkyld och förkyld igen och de senaste veckorna har jag tagit några steg tillbaka sedan de första passen och post-partum-euforin med wow-känsla. Planen är att ta hjälp av någon som är duktig på träning för att utnyttja den träningstid jag får loss på ett effektivt vis. Att vara mamma, att bo i ett renoveringsprojekt och att vara cyklist kräver lite effektivitet. Lägg därtill att jag skriver blogg och ibland behöver ha tid att ta fina bilder på mina träningsrundor – hejhej livspussel och prioriteringsjobb.

Ett bra sätt att komma i form är faktiskt att tävla – så även om jag inte känner mig i toppform framåt våren kommer jag att försöka ställa upp i de tävlingar jag har möjlighet till – det kan bli den bästa träningen jag kan få. Att sticka till Östersund och köra SM i juli vore grymt roligt om vi får till det men i övrigt lägger jag fokus på att köra närliggande tävlingar i Västgötacupen och Långloppscupen. Det blir bara MTB – att tävla på landsväg gör jag gärna på skoj i lokala träningsrace men jag är inte sugen på att nåla fast nummerlappen på riktigt där – det är mountainbike mitt hjärta klappar hårdast för.

Jag är spänd och nyfiken på hur det kommer att gå med säsongen. Blir jag stark? Hinner jag med? Orkar jag? Hur nära mitt bästa jag är det möjligt att komma? Det är spännande att stå inför sina vanliga utmaningar på ett nytt vis.

 

 

5

You Might Also Like...

Inga kommentarer

    Kommentera gärna, då blir jag glad!