Elna Dahlstrand
Föräldraliv

Plötsligt lättade det. På riktigt. Och allt blev ännu bättre.

Om det finns en magisk fyramåndarsgräns har vi passerat den och plötsligt känns allt så väldigt mycket lättare. På riktigt. Och så mycket bättre. Enklare. Smidigare. Och jag är så mycket piggare. Jag får sova lite, lite mer än tidigare och jag har haft några veckors återhämtning från allt det slitsamma med amningen som inte fungerade.

Jag har ganska bra koll nu. Jag vet vad som gäller, jag vet vad som funkar. Jag vet hur jag löser de flesta vardagsproblemen som uppstår. Jag känner mig trygg och hemma i mammarollen, och av alla livets roller är den nog ändå den allra mest fantastiska. Och viktiga. Jag är glad att jag får vara där jag är, att jag får uppleva detta.

Idag är en sådan där dag då jag tänkt på det flera gånger, hur enkelt och lätt allt plötsligt känns. Hur ork och energi finns. Inte i oändliga mängder men alldeles lagom för det vi gjort just idag och det var ju egentligen det jag skulle berätta om.

Lovis älskade moster Helga (min syster är hennes favoritmänniska i hela världen) kom till oss på Kvarnskogen och vi körde lite cirkelfys medans Lovis hade sovstund. Sedan kom Lovis morfar och bonusmormor förbi och fikade och efter kaffe och prat stack Helga och jag in till Jönköping. Vi gick på länsmuséet, jag ville se en fotografisk tolkning av John Bauer men hade förstås missat att den stängde igår men vi kikade på en utställning med originalskisser och en del bilder jag inte tidigare sett, eller kanske glömt bort. Jag tycker så mycket om John Bauer och som barn förlorade jag mig ofta i sagor han illustrerat.

Efter muséet gick vi en vända på stan och när affärerna stängde tog jag ett djupt andetag av nervositet och så gick vi på restaurang. Jag var så pirrig, jag gillar inte att vara till besvär eller känna mig ivägen men tjejerna på N.E.O var så fina och hjälpte oss få ett bord där Lovis kunde sova klart i vagnen och när hon vaknade fick vi in en barnstol och cykelfrö uppförde sig exemplariskt och fick till och med lite smakportion paella (fem-sex riskorn, ingen panik nu).

För bara någon månad sedan hade det inte gått. Då skyndade sig Jimmy fortfarande hem efter jobbet så att jag skulle kunna sova några timmar för att över huvud taget orka. Visserligen är det oerhört skönt att hänga med min syster, hon vet ju hur snurrigt det kan vara att vara jag och hon har en fantastisk känsla för när jag behöver lite hjälp med alla prylar och känslor. Att hon kom hem från Australien i höstas och har hängt med oss massor under månaderna som gått var som att vinna högsta vinsten, det är en fantastisk syster och cykefrömoster jag har. Bäst av allt är att hon stannar i Sverige ett tag till.

Jag njuter av de här dagarna. Att få känna sig hel och att få känna sig pigg och att få vara helt ledig med den finaste lilla människan i hela världen – det är fantastiskt på alla vis.

18

You Might Also Like...

1 kommentar

  • Svara
    Helga
    1 februari, 2018 at 19:40

    Men åh vad fint!
    Du är den bästaste systern också och jag är en lyckans ost som får vara med så mycket och vara moster till Lovis. Älskade unge som jag inte kan få nog av 😍😍😍
    Lätt värt en hel vinter i Sverige 😄

Kommentera gärna, då blir jag glad!