Vintercykling. Drömmigt vita vägar, dubbdäck som frasar mot underlaget, motljus och rosaskimrande skymning över grantoppar som fått ett kristyrgarnityr av rimfrost. Istappar i skägget, frusen fläta, frost i ögonfransarna. Rosiga kinder, en nypa sval om rumpan men annars är man varm och go’ så länge man inte stannar till och sätter ned en fot i snön.

Nejmenväntanuhärva.

Hur många vinterpass är sådär egentligen? Några stycken förstås men ska vi vara ärliga nu – om vi inte bor norröver är många av vinterns distansäventyr ganska gråbruna, fuktiga, blåsiga, regnvåta och murriga.

Istället för frost i ögonfransarna kommer man hem med ett lager av väg-guggelimugg på kläderna, skorna, på glasögonen, kinderna, i arslet och på cykeln. Grus i padden, blöta russinfingrar, vägsalt på läpparna, knaster i munnen och glasögon som måste sköljas av försiktigt för att inte bli alldeles repiga. Inte exotiskt. Inte det minsta. Och hamnar på bloggar gör det på sin höjd om en lyckats pricka in lite motljus.

Hur det än är ska ju distanspassen cyklas oavsett väder och med målen satta inför tävlingssäsongen går det liksom inte att stanna hemma på sofflocket bara för att det regnar vertikalt och är så gråbrunblött att inte ens ett instagramfilter kan liva upp tillvaron.

Jag fick en läsarfråga om just den här typen av vintercykling. Pissvintercykling – hur får man till den bra? Till min stora fördel är ju att jag gillar skitväder, inte fryser så mycket när jag tränar och så handlar det mycket om mindset. Jag har bestämt mig för att skitväder är gött. Jag har bestämt mig för att naturen inte får bestämma om jag ska cykla eller inte för jag kan cykla i varenda jävla väder bara jag vill. Pilutta vädret! Och i ärlighetens namn visst går fyra timmar ute i skitväder ofta fortare än fyra timmar inne på trainern?

För att det ska gå vägen krävs följande: stänkskärmar, ylleunderställ och vindjackor. I en tre-fyra plusgrader och regn och blåst drar jag på mig lite ylle, lite vindtätt, lite varma och vindskyddande skoöverdrag och kanske ett par shorts ovanpå vintercykelbrallorna och sedan kör jag. Är det lite mer mot nollan till kör jag ungefär samma kläder som när det är minusgrader, vintercykeljacka istället för vindjacka.

Ull är ju som bekant episkt när det gäller att hålla värmen även när om är blött och med en vindjacka är jag i princip alltid för varm och så länge man håller igång och håller sig varm funkar det och är det pissigare än pissigast väder kan man köra halva passet ute och sedan dra in, dricka en mugg varm saft och köra klart distanstimmarna på trainern.

Det som motiverat mig att experimentera fram vad som funkar i skitpissvinterbajsväder är den där goa känslan efteråt. Känslan när man liksom gjort sin grej fastän vädret bjöd på lite extra utmaning. Känslan av att ha gjort sin grej i ett icke-episkt väder är värd att få grus i padden för, den är liksom en blandning av nöjdhet och trötthet och att ha gett fingret åt vintern.

Här hittar du mina tips om vintercykling:

Hur gör du? Drar du ut i alla väder eller stannar du inne på testcykeln när det vinterregnar från alla håll och kanter?

 

3

3 Comments

  1. Krister Brus 5 februari, 2018 at 13:43

    Träffsäkert! Cyklar i alla väder. Gärna i regn och snö. Har nästan blivit så att man måste ha mer och mer extremväder för att få den där kicken. En rejäl egolapp tycker jag funkar kalas då man slipper bli genomblöt om fötterna. Trainer har jag aldrig provat.

    Reply
  2. Björn Grönlund 5 februari, 2018 at 20:18

    Du har som sagt fått med allt det viktiga. En liten termos med nåt varmt att dricka när man kommit halvvägs, gör att man vågar planera in lite längre turer. Min termos passar i flaskhållaren om jag stoppar den i en jägarstrumpa först.
    ”Våga vägra trainer”

    Reply
  3. Helena 6 februari, 2018 at 06:09

    Jag kombinerar cykling inne och ute. Har en gammal motionscykel jag kör på inne, men drar mig inte för ett pass ute. Går inte gärna ut när det är alltför dåligt väder, men om det blir dåligt under turen gör det mig inget. Däremot håller jag mig hemma om det blåser mycket. Är rädd att blåsa all världens väg i vindbyarna.
    Snart är det vår och jag längtar massor.

    Reply

Kommentera gärna, då blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.