Elna Dahlstrand
Cykelblogg

Att fylla lungorna med väder

Trots att kroppen är trött går det sprättigt uppför backarna. Medvinden puttar på som en trygg hand i ryggen samtidigt som en och annan vindby busar till det och hugger tag i lätt kolfiber så jag måste parera.

Det är morgonen efter en storm och jag ska fylla lungorna med väder och jag är så tokigt nöjd. Det är femton grader, molnen far snabbt förbi på himlen och ett och annat regnstänk ligger i luften. Jag stannar på min bästa utsiktsplats ett tag. Tar några bilder och djupa andetag och trasslar mig sedan nedför en regnvåt och hal ravinstig som tar mig till Vättern.

Vättern är lika busig som vindbyarna. Skummiga, långa vågor. Håret flyger och vattnet stänker. Jag lägger ifrån mig cykeln och fyller lungorna med väder samtidigt som jag ser regnet närma sig över vattnet. Väder är mäktigt och jag är nöjd – just det här dagdrömde jag om när julihettan var olidlig.

11

You Might Also Like...

2 kommentarer

  • Svara
    JB
    24 september, 2018 at 12:52

    Härlig beskrivning. Körde ju Engelbrekt gravel med hustrun i lördags och det blåste och vinden ven i trädtopparna men det var så friskt och härligt i luften. När vinden hamnade i ryggen så nästan flög man fram på sin gravelbike. Svalt och skönt, man svettas inte alls lika mycket nu som i somras.

    Att cykla grus i 50km var riktigt riktigt kul. När gruset var grov och vägen full av hål och det gick i 40km/h+ i nedförsbackarna så tänkte jag att en mtb hade varit bättre. Men det funkade fantastiskt bra, cykeln höll och 38mm-däcken greppade förvånansvärt bra i kurvorna. Inga problem med vibrationer, det åts upp effektivt av kolfiberramen och den flexande sadelstolpen och framför allt den lilla, korta fjädringsvägen som finns inbyggd i styrröret. Körde med 3.5 bar fram och 4 bar bak och inte ens grov nylagd makadam ställde till punktering. Ute på dom släta breda grusvägarna flög vi fram och passerad mtb-åkarna som om dom stod stilla (det kändes i alla fall så.) Men skönast var helt klart den halva km singel track som vi åkte på på slutet. slät, flowig och med enbart mycket små rötter och stenar, lite ovant med bockstyre på stig men så fint det gick och så kul det var. Vi fick mersmak för gruslopp och kommer att köra nästa år igen. (Och våra cyklar var som gjorda för den här banan. Eller om det är tvärt om.)

    För övrigt låter det i mina öron inte enbart positivt med att fylla lungorna med väder, med tanke på vad “släppa väder” och “väderspänningar” är omskrivningar för. Men det är jag det. ;=)

  • Svara
    Elna
    25 september, 2018 at 08:08

    Det låter härlig med Engelbrekt, jag är ju anmäld till Abloc Gravel i Ulricehamn och blev ännu mer sugen nu!
    Hahaha, väder in är ju dock ett måste för väder ut? Ibland associerar man olika 🙂

Kommentera gärna, då blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.