Varje onsdag sedan i höstas har jag hoppat i tantbaddräkten och spenderat en timme i plurret för att stärka instabila muskler och försöka få blodcirkulation i en irriterad menisk. Och vet ni vad? Det har funkat! Jag har missat alla långa, långa vinterdistanspass men jag har fixat knäet med hjälp av världens bästa sjukgymnast. Äntligen! Nu är det bara lite nerver som spökar och det är ingen fara. Jag har haft ont sedan i september och nu är det borta!
Var på återbesök hos Tobbe i måndags och när det var dags för det hemska vridtestet tog jag ett djupt andetag och förberedde mig på hur ont det skulle göra och samtidigt lite coolt säga “jo, det gör lite ont det gör det ju”. Det kändes ingenting. Inte det minsta. Noll! Hurra! Är så otroligt glad och lovar mig själv dyrt och heligt att vara duktig med styrka och stabilitet så länge jag håller på med någon form av konditionsidrott. Vilket lär bli så länge jag lever. Nu kör vi!
3 comments
Tror att sånhär stabilitetsträning och kringövningar är sjukt viktiga för att kroppen ska hålla i det långa loppet. Har märkt av mycket slitningar i vrister, knän och fötter när jag började springa mycket nu på våren.. Ajaj. Viktigt att ta hand om sig!
Det stämmer! Stabilitet och styrka är så himla viktigt. Upp på balansplattan Simon!!!