Vilket jävla fenomenalt klantarsel jag är då. Haga Cykel erbjöd sig minsann att fixa min cykel redan idag trots att de har hur mycket som helst att göra. Fick ett mess mitt på dagen – men då var jag trött och stressad och kände mig inte det minsta sugen på att försöka försvara sistaplatsen i en resultatlista. Inte ens på hemmastigar. Inte ens ynka 55 km.
Tackade för erbjudandet med infon att det var lugnt, jag kör gärna landsväg några dagar. Herregud, HUR tänkte jag? Tävlingsnerven har ju självklart vaknat till liv något alldeles extraordinärt mycket och är inte det minsta sugen på asfalt. Och vid närmare eftertanke – nog fan hade jag klarat av Kolmårdsbiken i morgon, jag körde ju intervaller med fungerande andning i förrgår.
Ni som kör i morgon: ni kommer att ha så jävla kul! Sista loopen är några av de roligaste stigar som finns även om man är ap-trött. Jag får stå mitt kast och nöta asfalt, det blir säkert finfint det också, även om det inte har samma charm som att härja omkring på hala rötter och fajtas med sig själv om bottenplaceringarna i långlopp. Tävling som innebär långt, jobbigt och MTB är det bästaste som finns. Punkt och slut på svordomarna.
