Vaknade vid sju i morse och var helt förstört trött. Det är payback time så det bara smäller om det, veckans slarv med sömn och dipp under 60-kilos-strecket förvandlade mig snabbt till en dödstrött och semiförkyld zombiemänniska. Trodde det skulle kännas bra tills idag men det gjorde det inte. Det blev inget cykla femton mil runt sjö för min del – tvärt om; fick gå och lägga mig igen och sova några timmar till.
Vaknade framemot elvasnåret och kände mig lite mer som en människa – och för att inte krypa ur skinnet alldeles blev det ett par timmars låååååångsam cykling i solen hemmavid. Benen var pigga men resten av mig alldeles urlakad och jag har verkligen bara mig själv att skylla. Jag MÅSTE sova ordentligt och jag MÅSTE väga minst 60 kilo annars PANNKAKA. Bara att ladda om och sova igen lite till helt enkelt. Siljan Runt nästa helg får bli mitt första landsvägslopp – men seriöst – hur mycket konstigare än ett MTB-lopp kan det vara? Inte så värst antagligen; jag skiter i den paniken – det kommer nog att gå fint!
Fördel cykla långsamt: man hinner ta lite bilder på allt vackert! Tataaa – här är lite Östergötland:
