Till dig som kör din första Cykelvasa

Det här inlägget skrev jag förra sommaren, till alla er som googlat in sig här och undrar över vad man ska tänka på när man kör Cykelvasan, eller en deltävling i Långloppscupen för den delen. Här kommer ett uppskattat blogginlägg en gång till:

Goa, fina, coolaste, bästa mamma efter Cykelvasan 2009. Hon körde kanonbra på sin pendlarhoj – men blev mtb-biten och har numer en riktig MTB som rullat många långlopp! 

För fem år sedan hade jag Cykelvasapanik deluxe. När min mamma fyllde år fick hon en Cykelvasastart i present. Samtidigt passade jag på att ge mig själv startplats. Sedan kom paniken. Skulle jag klara av att cykla nio mil? NIO mil – det är ju jättelångt. Och tänk om det skulle vara svårt? Väldigt tekniskt kanske? Tänk om jag inte skulle orka, tänk om jag skulle behöva bryta? Jag hade aldrig cyklat nio mil och jag hade just köpt mig en mtb och börjat träna igen efter ganska många hyfsat destruktiva party-år.

Min kloka mamma som gjort flera Vasalopp, Vätternrundor och klassiker och hade mycket erfarenhet av vad som händer med kroppen under längre prestationer hade ett väldigt bra råd: Klarar man halva sträckan på träning klarar man hela på ett lopp. Jag bestämde mig för att helt enkelt satsa på att ta mig från start till mål. Att klara loppet var min målsättning – jag satte inget tidsmål och ändå var jag  väldigt rädd för att misslyckas. Det blev några träningspass på fem-sex mil och hoppades att det skulle räcka. Såklart det gjorde! Jag tyckte det var jobbigt men det gick förvånansvärt bra, det var roligt och det var en obeskrivligt härlig känsla att trampa in under Vasaloppsmålet och ha klarat av det som då var mitt livs tuffaste prestation. Jag fick mersmak och har sedan dess blivit helt galet cykelberoende, en bättre cyklist och har lagt många fler cykliga prestationer till meritlistan och under det senaste året dessutom blivit så stark att jag kunnat sätta lite mer press på mig själv. Du kan också!

Tips till dig som ska köra din första Cykelvasa:

• Klarar du halva sträckan på träning klarar du hela när det gäller!
• Träna lugnt veckan innan. Vila, ät och sov ordentligt!
• Käka inte pasta så det sprutar ur öronen – ät dig mätt, se till att du inte blir hungrig dagarna innan, men överdriv inte. Kroppen vet inte riktigt vad den ska göra av femton extraportioner pasta – du får mest ont i magen och blir julbords-slö.
• Samma med vätska – se till att du har bra vätskenivåer i kroppen men drick inte så mycket att du måste springa på toa stup i kvarten.
• Dagen innan – rulla ett kortare pass. Ingen tokkörning – men kolla att allt stämmer med din cykel och snurra lite lätt på benen så att de är igång.
• Klä på dig lagom mycket, även om morgonen känns kylig blir du varm när du kommer igång. Cykelbyxor, cykeltröja, handskar och kanske en vindväst och om du fryser: armvärmare som du kan plocka av när du blir varm.
• Du behöver inte ha en hel cykelkorg med verktyg. Skaffa ett litet multiverktyg, en liten pump och ta med en extra slang. Peta ner ett plåster och en alvedon i en bakficka också – men lämna stänkskärmar och skruvmejslar hemma. Kolsyrepatron? Öva hemma först så du vet hur den funkar!
• Cykelvasan är inte teknisk. Det är bara att trampa!
• Ha gärna två flaskor på cykeln: en med vatten och en med sportdryck. Stanna och fyll på i depåerna.
• När starten går för din grupp: skit i alla andra – kör i ditt tempo. Bränn dig inte i början, du ska ju räcka i nio mil och det är bättre att vara pigg i slutet än att skaffa sig stela ben i första uppförsbacken!
• Ät under loppet! Få i dig något sött varje timme, och stoppa i dig det första efter 45 minuter, du ska aldrig “gå tom” under ett lopp.
• Drick ordentligt under loppet men bälga inte i dig – för mycket vätska är lika dumt som för lite.
• Bra saker att knapra på under loppet kan vara druvsockertabletter, snickers, energikakor och så några gels för lite extra pangpang.
• Utnyttja depåerna. Fyll på dina flaskor, stoppa en kladdig bananhalva i bakfickan, tugga i dig en vetebulle och mot slutet: ät saltgurka! Himmel för kroppen med lite salt och himmel att tugga på något som inte är sötsliskigt!
• Vet du att du brukar få problem med vätskebrist? Ha en resorb i bakfickan, släng ned den i vattenflaskan i en depå.
• I den sista depån kan man få en kaffe. Missa inte – lite koffein är grymt sådär på sluttampen!
• Hjälp varandra under loppet. Stanna om någon är skadad, kolla om den som fått tekniska problem har allt den behöver. Kanske din extraslang kan hjälpa någon som punkterat att fullfölja? Det blir roligare om man visar omtanke.
• Ska du köra om? Hojta “kommer höger” eller “kommer vänster” ta det försiktigt och visa hänsyn. Peka gärna innan du byter “körfält”.
• Blir du omkörd? Hjälp till att släppa fram ifall det är smalt, att blockera någon som absolut ska förbi är bara onödigt.
• Hittar du en bra klunga att köra med? Var inte rädd för att hjälpa till att dra (ligga längst fram) – det tjänar alla på och samarbete är roligt. Är du trött kan du lägga dig bakom någon – men var hela tiden beredd på att åkaren framför kanske bromsar eller gör något oväntat.
• Ligger du längst fram i en klunga? Hojta om något/någon plötsligt ligger i vägen, om ni ska svänga eller om något farligt händer. Den som är längst fram är ögon åt alla andra och eftersom Cykelvasan är lättrampad och platt blir det ofta klungor. Ta hand om varandra, kommunicera & ha kul!
• Blir det plötsligt jättetungt och känns övermäktigt? Ge inte upp! Slå av på tempot, ät någonting, andas djupa andetag, drick litegrann – det går upp och ned många gånger under långa lopp; man är världens tröttaste ena sekunden och plötsligt pigg och glad igen nästa!
• Ha kul, njut av den goa stämningen längs med Vasaloppsarenan. Småprata med alla goa funktionärer i depån, vinka inte till kameror (fotografer ogillar detta skarpt) och lycka till. Du klarar det!