Vett & etikett på MTB: Cykelvård

Dags för ny del i cykelskolan med obligatorisk närvaro – vi har pratat om fotgängare och vi har pratat om hästar och nu ska vi snacka lite material. Varmt välkomna och varsågoda; vett & etikett på MTB del tre – cykelvård, och då handlar det inte detalj om hur du ska vårda din cykel utan att du ska vårda din cykel.

Din cykel ska vara ren och genomgången. Särskilt om du inte är så bra på att meka själv, eftersom det hör till MTB:ns grundläggande vett och etikett att ha rena prylar. Punkt. 

En mountainbike är gjord för att gå i terräng. För att klara hårda tag, stora påfrestningar, hopp, dropp, rötter, utförsåkningar och klättringar. Ingenjörskonst hela vägen – visst är det häftigt att det funkar; att hjulen inte blir skeva vid minsta lilla, att växlarna lirar när du kör ditt allra fortaste och att alla fina delar håller när du utsätter den för påfrestning.

Men. För att de ska funka bra och hålla länge måste man vårda sin hoj. Kassett, kedja och framklinga/or ska inte vara täckt av ett tjockt, svart oljelager, och det är ett etikettsbrott att plocka ut en hoj full med intorkad lera när det är träningsdags. Dina slangar ska vara fräscha, dina wirerararar (stava till wire i flertal om ni kan) ska inte vara slitna, tröga eller uppfransade, dämpargaffeln ska var pumpad och servad och cykeln ska regelbundet gås igenom och servas.

Särskilt viktigt är det såklart att ta hand om sin cykel om man inte är så bra på att meka själv. Du förebygger problem och slitage genom att grejerna är rena och i ordning. När oturen är framme och någonting går sönder eller börjar kärva ute på skogspasset är det också mycket roligare att hjälpa till om man slipper få fingrarna ingeggade i en hel säsongs oljelager.

Om du inte kan meka själv lämnar du såklart in din cykel på service regelbundet eller så fort något börjar krångla så slipper någon som kan meka stå och sistasekundenfixa ett problem du vetat om en längre tid. Det är såklart på sin plats att lämna in en rengjord cykel till din local bike store – det blir lättare att felsöka och fixa och de kommer inte att tvätta den åt dig och folket i verkstan får lite trevligare arbetsförutsättningar.

Sköter du din cykel behöver du inte vara den som gör att hela cykelgänget blir ståendes i skogen för att fixa något som kanske inte hade behövt fixas eller som är svårt att fixa eftersom det beror på slitage och slarv. Självklart får man punka och kedjebrott och allt möjligt oförutsett emellanåt – det hör ju liksom till, men en hel del går att förebygga.

Gör rent din cykel efter varje pass. Är du noggrann går varje tvätt fortare, vissa gånger kanske det räcker med att bara skölja av den. Ett varv på kedja & kassett med tandborste och Mucoff och ett snabbt svep med svamp och vaxschampo emellanåt och så en storrengöring då och då (tandborste och tops – all in). Torka alltid kedjan efteråt så det inte bildas ytrost och lägg alltid på lite ny olja helst direkt och annars innan du cyklar iväg nästa gång – ompysslade och smorda pryttlar funkar och håller.

—

Fotnot/disclaimer/eventuella undantag från etiketten: undertecknad är icke skrupelfri utan har brutit mot samtliga oskrivna regler plus några till kring rena och fungerande grejer och bidragit till flertalet stopp och många skitiga mekarfingrar – alltid lika tacksam för hjälp. Dessutom – hade det inte varit för en ganska skitig och glappig aluhärk hade jag nog inte lärt känna min bäste cykelkompis som numer är min sambo och har lärt mig både mek och cykelvård, så smutsig och krånglande cykel kan ha fördelar. “Elna, det är faktiskt inte okej att det är såhär skitigt” sa han och tittade bestämt upp från min glappande bakväxel/havererade body/skeva hjul som var så full av gugg att hans fingrar var sotarsvarta och jag föll pladask samt skärpte mig och började min väg från slacker till cykelvårdspedant.