The naked truth: kasta trosorna [tema: sadelskav]

 Visst kan man bli lite öm i baken om man inte cyklat på ett tag eller om man är nybörjare och kör sina första rundor. Eller få skav om man cyklar läääänge eller Tour de France-ofta, men du ska inte per default få ont och gå sönder därnere efter varje cykeltur. Hemligheten är att få till kombinationen naket, ett par goa brallor, eventuellt lite kräm, bra sittställning och kanske viktigast: en sadel som funkar för just dig. 

Det finns massor av olika sadelmodeller att välja på!

Sadel
En sadel är väl egentligen som ett par skor. Samma sko passar inte alla typ av fötter utan man måste prova ut en som funkar. Enkelt eller hur?
En modell sadel passar helt enkelt inte alla cyklister – vare sig man är man eller kvinna. Vissa har hyfsat standardiserade underdelar som passar med det mesta och en del är lite mer specialare och kanske måste prova sig runt litegrann.

Det finns kvinnor som kan cykla på standardsadel utan att få ont men de är rätt få – de flesta kvinnor behöver byta sadel på sin cykel till en som passar just deras anatomi bättre. Din kroppsvikt ska vila på sittbenen, inte på dina mjukdelar och eftersom även smala kvinnor ofta har lite bredare mellan sittbenen behöver vi en sadel som funkar för det. Dessutom kan det vara bra med en springa i mitten av sadeln, så att inget ömtåligt hamnar i kläm eller får onödig belastning. En mjuk sadel brukar sällan hjälpa och gelöverdrat till sadeln ofunkar big time. En bra sadel är rätt smal och hård, även om den är bred nog för damer med brett mellan sittbenen. Fråga din cykelhandlare om hjälp – en del har geldynor som man får sitta på så att man efter sittbenens märken kan mäta hur bred sadel man behöver, och det är inte helt ovanligt att du kan få prova sadeln något pass för att se om den funkar.

Cykelbyxor
Precis som med sadlar är det med byxor: alla brallor funkar inte för alla. En cyklist kan älska ett märke cykelbralla medans en annan hatar just samma – olika pad/blöja/vaddering passar oss lite olika. Cykelbyxor för damer och herrar brukar ha lite olika design på paden, även om unisexpads ibland dyker upp och en dålig cykelbyxa kan väl göra så att man inte kan ligga på flera veckor, helst inte vill kissa och att man gråter i duschen på grund av tvål i skavet från helvetet  – även om du har en bra sadel. Ovärt – investera i en bra cykelbyxa – och här är det oftast så att det som kostar lite mer är bättre än lågbudgetgrejerna. Min personliga åsikt är dessutom att unisexbrallor inte är det minsta unisex – de funkar väl om man absolut måste, men efter ett långlopp i unisexbralla blir det väldigt kinkigt och mer anti-sex än unisex.

Trosor i brallan?
NEJ. Inte under cykelbyxorna. Trosor ska av när cykelbyxor ska på, byxor med vaddering är designade för att vara närmst din hud. Trosor, oavsett hur seamless de är – kommer att ge dig skav – det behövs inte mycket söm eller troskant för att du ska känna dig alldeles söndrig efter ett cykelpass. Visst känns det naket och konstigt i början men man vänjer sig snart vid att vara kommando under cykelbyxorna. Det gäller förstås även män – kalsongerna ska inte med på cykeltur. Punkt.

Sittställning
Om du inte sitter rätt kan den bästa av sadlar och den lyxigaste av byxor ge dig skav som gör att du knappt kan bita ihop tillräckligt för att duscha. Och brallan som är funkish på din mtb kan bli pest och pina på din racer eftersom sittställningen kan vara lite olika. Testa, fixa, trixa, prova och gör gärna en bikefit så får du massa proffsråd och bra hjälp.

Hygien
Använd dina cykelbyxor en gång, sedan ska de in i tvätten. Drar du på dig samma cykelbyxor igen är risken att du marinerar dig själv i din egen svett och gamla bacillusker. Hög risk för infektioner samt att bli avhängd  – inte att rekommendera. Gå inte heller omkring och dräll i cykelbrallor länge efter avslutat pass – hoppa in i duschen istället och tröttdräll i mysbrallorna efteråt. Tvätta inte funktionskläder med sköljmedel förresten – då försvinner en del av funktionen och dessutom tenderar svett- och unklukt att stanna kvar.  

Rumpräddare eller chamoix – det finns krämer som är antibakteriella och minskar skavet. Go get one!

Smörja in dina privata delar
Lite smörj är aldrig fel om man ska ut på långtur. Att smörja sina privata delar minskar friktionen mellan hud och cykelbyxa. Det finns särskilda krämer, chamoix-krämer, att köpa både online och hos din LBS aka cykelhandlare och jag lovar, din local bike shop kommer inte att skratta åt dig om du går dit och frågar, de flesta som jobbar i cykelaffär har provat på ett riktigt fett sadelskav någon gång och inte alls tycker det är konstigt att sälja kräm som gör att du slipper. Pinsamt? Näe, kan du köpa kondomer och gå till gynekologen kan du knata in hos din LBS och fråga efter chamoix-kräm, det är 2015 nu. Uttalas typ [schamojs] om man inte kan franska och tillverkas tillexempel av supercoola Assos. Vaselin förekommer, men att smörja mellan benen med restprodukter från oljeindustrin? Njae kan jag tycka, men man väljer ju såklart själv vad man gör därnere.

Inflammerade hårsäckar & utslag
Hepp. Det har nog hänt alla, men ingen pratar om det. Det gör skitont och är osexigt och superirriterande men trots att vi vädrar det mesta är  “ajajaj vad det gör ont i min inflammerade hårsäck här under byxan”  repliken man håller igen med i klungan. Å andra sidan – det händer inte så värst ofta och när det händer kan man ju vila lite grann. Hålla sig ren och torr och fräsch, badda med något milt decinfierande och smörja lite med lugnande kräm. Assos gör bra grejer till det här också – och såklart vet personalet på ditt apotek vad som kan hjälpa. Tänk finnar – inte klämma, låt läka ifred.

Mens. Man känner sig som en vandrande katastrof  – att cykla brukar hjälpa. Endorfiner och frisk luft ftw!

Mens
Jamen, när vi ändå är i de nedre regionerna och petar tar vi väl det där med mens också. Såklart ska du cykla även när du har mens – även om det känns som att man är skadskjuten och tårarna rinner och känslorna stormar och att bara ta sig ur sängen verkar vara ett projekt i stil med att bestiga Mount Everest så kan du cykla. Att ta sig ut på cykeln kan rädda upp en dålig PMS- eller mensdag. Äter man dessutom inte hormoner, vilket blir vanligare och vanligare, är det omöjligt att reglera när den kommer och då tajmar det ju gärna när det verkligen inte passar – som tillexempel tävling, långlopp eller varför inte Vätternrundan? Bara att gilla läget och överlista kroppen. Det finns två sätt som funkar: tampong eller menskopp. Använder du tampong är ett tips att inte dra ut snöret innan du petar den på plats – låt snöret vara outvecklat och ordentligt instoppat så det inte kan orsaka skav. Lite svårare att ta ut, men lätt värt – ett tampongsnöre kan mörda vilken cykellycka som heslt.

Menskopp är ett suveränt alternativ som spar på både dina och naturens resurser men du måste först överleva de sju svåra år (eller typ tre övningsperioder) och katastrofer och misär som det tar att lära sig använda det hela rätt. Gröna barnmorskan säljer en spillfri variant.

För att vara på den säkra sidan om det nu skulle vara så att du har skaffat dålig karma och får läckage har du valt en svart sadel och en mörk cykelbyxa – då syns inte olyckor inte i första taget. Och du – endorfinerna från cykelpasset är förresten det bästa som finns mot mensvärk och pms:iga psykbryt, sjukt mycket bättre än tillexempel ibuprofen-läkemedel som man helst inte alls ska äta i samband med träning, det blir så jobbigt för kroppen att hantera.

Vill du läsa vad andra har skrivit?
Annie Söderberg har ju såklart stenkoll – läs “Sadelsår och nakencykling, så undviker du skav “
Lisa Ströms har fskrivit suveräna “Ett livsförändrande tips“.
Klassikern “Bruses Sadelskola” på Funbeat kan var till hjälp, en tråd om sittställning och lite till.
Helena Enqvist har skrivit ett bra inlägg om byxor; “Ska vi prata lite om cykelbyxor?”

Fyll gärna på med tips och idéer i kommentarsfältet, och dela gärna inlägget. Vill du kommentera anonymt går det såklart bra, du låter helt enkelt bli att fylla i namn och mejl.