I lördags var jag i Norrköping där den lokala cykelaffären Haga Cykel anordnade MTB-dag i Vrinneviskogen. Jag blev inbjuden för att cykla, hänga och för att hålla en föreläsning om livet med cykellycka, mjölksyra och äventyr. Det blev en fantastiskt kul dag i strålande solsken och sommarvärme!
Vi började dagen med teknikträning på Vrinnevi MTB-slinga, en åtta kilometer lång bana som är ganska teknisk med mycket rötter och stenar. Det var ett kärt återseende, jag har kört den många varv när jag bodde i Norrköping – extra kul nu att det inte fanns något på banan jag tyckte var omöjligt svårt och läskigt längre, tvärtom kändes allt bara roligt och skoj. Så himla härligt att all teknikträning de senaste åren verkligen gjort mig till en grym cyklist, jag är faktiskt stolt över mig själv. Och stolt över alla som tog sig över hinder för första gången i lördags, åh – det är roligt att se andra utvecklas och våga.
Hur fnittrigt lycklig blir man inte av att träffa någon som har exakt samma favoriter som en själv? Just nu väljer jag helst Glow-biben från Craft framför andra byxor eftersom paden är så skön och så kör jag mycket i min blåa tröja från samma serie, gillar att dragkedjan matchar mina växelvajrar. Och handskarna – Shark Glove från vännerna på GripGrab – så sköna!
Efter ett teknikvarv blev deltagarna indelade i tre lag och vi fick köra stafett på en kort och svängig bana. Superroligt och bara på skoj och med massor av skratt och maxpuls och några fick för första gången uppleva prologhosta.
Vi avslutade med en fika i Tjalvegården och jag höll min föreläsning. Jag höll på att slå knut på mig själv ett par dagar innan när jag satt ribban för högt och ville göra en supergenomtänkt och dunderflashig presentation – men jag sänkte kraven och tog fram tio snygga och enkla bilder och litade på att min egen historia, den kan jag ju faktiskt utantill.
Att jag fick dela med mig av delar av min resa kändes fantastiskt. Att jag kan ta allt det där tunga, mörka och jobbiga och väga det mot hur jag faktiskt tog mig an uppgiften att skapa ett bra liv och att ta hand om mig själv med hjälp av cykelträning och lyckades bra med det är en hisnande känsla. Ingenting är omöjligt för om det vore det då skulle jag inte ha stått där i lördags och min tacksamhet över livet och möjligheterna jag fått är enorm. Ibland svindlar tanken över att jag vid så många vägskäl lyckats välja rätt hur trassligt jag än ställt till det för mig och hur fint jag har det nu.
Efter föreläsningen hoppade jag upp på min fina Scott Spark igen och gav allt jag hade på Vrinnevislingan. För tre år sedan körde jag på 48 minuter och jag visste att många har 25 som drömgräns så jag tänkte att jag skulle satsa på något i närheten av 25. Jag drog omkull när jag gjorde ett slarvfel uppför en stenknalle och jag tappade en del på att behöva bromsa in för att fundera lite över vilket håll slingan svängde åt när jag missade skyltningen på ett par ställen och benen kändes trötta men vet ni vad? Jag och stigmumsarmaskinen Stravade hem en tid på 26 minuter och femtio sekunder, hur jäkla bra som helst. Sedan åt vi thai-mat i cykelhandlarträdgård och jag styrde bilen hemåt i kvällssolen, nöjd och lycklig efter en bra dag. Särskilt nöjd med att det kändes så himla kul att föreläsa, det vill jag göra mer. Boka mig, hint, hint!
Tack Norrköping för att ni ville lyssna på mig och för att ni drog med mig på så härlig cykling, jag kommer gärna tillbaka!
1 comment