Vinterträna som en cykelbloggare

Igår funderade jag ju lite kring det här med att vilja träna mycket, utmana sig, vara stark och snabb med nummerlapp och ändå balansera ett vanligt liv med jobb och relationer.Helt ärligt – jag skulle gärna vilja leka heltidsproffs och träna sjukt mycket mer än jag gör, men det går liksom inte ihop sig, jag tror många känner igen sig. Vill du veta hur jag tränar? I det här inlägget berättar jag om min vinterträning!

Min vinterträning börjar efter den traditionella oktobervilan – den där månaden då de flesta cyklister oavsett nivå försöker hitta på lite annat än just cykel. Springa lite, klättra lite, vandra lite, göra sånt man inte hinner när man prioriterar långa distanspass om helgerna och tävlar sig igenom sommaren.

Genom vinterträningen har jag med mig en viktig grej i tanken: jag tränar inte för att jag måste det. Jag tränar för att jag prioriterar det och för att det är en del av en livsstil som får mig att må bra. För att jag kan. Och för att jag vill. Att det gör mig stark och uthållig under sommarsäsongen är en bonus.

Tre pass i veckan med hög prioritering

Från november och genom hela vintern har jag tre träningspass i veckan som är heliga och som jag är noga med att se till att de blir av. Det finns liksom inte på kartan att hoppa över om jag inte är sjuk – de ska göras för de är en del av min livsstil. Mina tre högpriopass är:

1. Tisdagsintervaller – oftast blir det stavgångsintervaller i skidbacken, superbra träning för hjärtat och skönt att ha något stående som är en typ av alternativträning men ger väldigt mycket. Under senare delen av vintern kanske jag byter ut dem mot trainer eller cykelintervaller med fokus på att snabba upp benen.
2. Torsdagsintervaller – tunga torsdagsintervaller är härligt. Jag kör tillexempel gärna mellan fyra och sex fyraminutersintervaller med två minuters vila emellan. Mot slutet av vintern byter jag ut det lågintensiva och tunga mot lite mer snurr och flås.
3. Helgens distanspass – en dag per helg lägger jag på att vara hemma med J och fixa med all vår renovering och en dag per helg lägger jag mitt fokus på att få till ett riktigt bra distanspass. Helst tre timmar – om jag känner för’t och det finns tid och energi kan jag emellanåt vara ute i upp till fem timmar. Och det är viktigt att distanspasset blir rätt – många tar i alldeles för hårt på distansen, det ska överlag kännas rätt mellanmjölkigt att cykla distans och man ska klara sin tre timmar utan sportdryck och energi. Det är så man bygger uthållighet och lär kroppen jobba med att hämta energi från lite mer omständiga depåer än kolhydrater. Vi snackar fettförbränning – fast inte i syftet att gå ned i vikt.

All träning däremellan är en bonus och en guldstjärna i kanten

Om jag får till mina tre högpriopass har jag dealat fram med mig själv att jag ska känna mig nöjd för då vet jag att jag håller mig i form, mår bra och dessutom bygger jag en bra grund inför sommarsäsongen. Jag tycker inte att tre träningsdagar är så mycket och jag klämmer gärna in lite annan träning också – men då är varenda pass på det en bonus. Tillexempel vill jag gärna styrketräna en eller två gånger i veckan, jag försöker springa en gång i veckan och kanske bränna av några mil cykelpendling. Jag försöker träna lite på lunchen och ibland kanske jag sticker till gymmet efter jobbet och går på bodypump eller trx-pass om jag behöver lite push för att få styrketräningen att bli av. Jag åker gärna längd om det finns spår och tycker om att hitta på lite andra grejer än bara cykelträning och ibland finns det plats för ytterligare ett distanspass om helgen. Superbra bonusträning!

Ha inte panik över att du inte kommit igång med vinterträningen i tid

Jag har tajmat många vintrar med att vara skadad. Det brukar alltid vara något tjafs, från muskelbristningar till trasiga senor och gud vet vad, det känns som att vinterträningen är hopplöst svår att få igång i tid för först ska det rehabiliteras och sedan ska det prioriteras prehab.

Många vintrar har jag känt mig ganska stressad över att jag inte kommit igång bra i november och efteråt kommit fram till att oron varit helt i onödan. Som vintern innan jag skulle köra fort runt Vättern tillexempel. Då drog jag på mig en muskelbristning på min poplietus och istället för att cykla långpass stod jag på crosstrainer och rehabtränade och hade ångest över att jag inte kunde cykla. Tror jag kom igång med distansträningen först i mars det året och ändå körde jag runt Vättern på en kalasbra tid.

Den träning som blir av är bättre än att ha panik och hålla på och förebrå sig själv för att annan träning inte blivit av. Gräv där du står och var snäll mot dig själv och jämför dig inte med andra. Ditt livspussel kanske var alldeles för trixigt för att få till tre timmar distans varje lördagsmorgon i december och det är helt okej. Börja i januari istället. Och funkade inte det, skit i januari och gör ditt bästa från februari. Du förstår vad jag menar eller hur? Du är bra nog oavsett när du drar igång och även om du kickar igång din träning senare än du tänkt får du inte ge upp – du kanske fixar att nå ditt mål ändå.

En grej till: man kan tävla sig i rätt schysst form också, så se till att ställa dig i en startfålla även om vinterträningen varit kass, nummerlappar är en himla fin present till sig själv om man vill komma i form.

Hur gör du? Hur får du det att gå ihop? Är du nöjd eller vill du träna mer? Please, berätta – jag blir så glad när ni kommenterar och diskuterar!!!