ElnaJag har liksom landat i och accepterat mitt undantagstillstånd – just nu mår jag bra och då är det ju helt okej att vara gravid. Veckorna tickar på och snart behöver vi inte längta längre, snart är hon här, vår älskade lilla bebis L och jag hoppas ju att allt går så bra att jag kan komma igång med rehaben hyfsat fort efter förlossningen. Till nästa vår ska jag vara stark och snabb och aktiv igen.
Men ibland kommer det liksom ett hugg av längtan efter min vanliga kropp. Den starka och uthålliga, den som kan promenera och lyfta, den som inte har ont i ländrygg och rumpa av preggohormoner som luckrar upp lederna, den som kan flytta på en möbel och ränna runt på gräsmattan med handjagare, lyfta in vedkorgen och…jamen ni är med mig. Min vanliga kropp är väldigt mycket roligare än min gravidkropp.
Magen är vacker, bebisen är älskad och efterlängtad och sparkar på, vi är världens lyckligaste blivande föräldrar och jag är så kär i cykelfröpappan att jag inte vet var jag ska göra av mig själv. Syrenerna doftar som syrenerna aldrig doftat förr och vackra känslor svallar – men ändå, jag smyger mig in på Strava och blir så tokigt längtig efter att hänga med kompisarna på tokjobbiga intervaller och långpass och tävlingar.
Jag saknar min vanliga kropp massor, men nästa år – då jäklar – och då räknar jag med att dessutom få bonusträning av att ständigt jaga efter ett litet cykelfrö som lär sig krypa under sommaren, fy fabian så fint det ska bli att jaga runt efter henne på gräsmattan.
Dock: cred till min kropp för att den gör det här magiska, tillverka bebis liksom – är sjukt imponerad av den. Och dessutom – jag tror att jag kommer vara snällare mot den i framtiden, inte så kritisk och dömande och krävande – jag har en känsla av att jag kommer att uppskatta den väldigt mycket mer när jag är back on track. Ni som är mammor, har jag rätt – blir det så?
5
Elna
Jag känner så väl igen mig. Accepterade och beundrade kroppen som gravid. Men saknade min starka uthålliga version. Men ja, jag har blivit snällare mot kroppen efter 2 graviditeter. Man accepterar den som den är på ett annat sätt.
Och du är ju dessutom stark och uthållig och håller igång igen!!! 😀
Jag är inte gravid, men känner igen känslan, fast den givetvis inte är densamma. Men den där saknaden liksom, jag ligger hemma med stukad fot och det enda jag kan tänka och sakna, är att få svettas och kuta med vänner 🙂 men snart så, snart får jag springa och du får pussa bebis och cykla =)
Jamen det liknar faktiskt lite – frustrationen över att vilja men inte kunna! Krya på din fot, hoppas det läker fort! 🙂
Jag önskade att jag kunde ha accepterat min kropp när jag väntande min dotter. Jag saknade min gamla kropp något oerhört. Man gillar den lite mer efteråt, det tog ett tag men man ser på den på ett annat sätt, till det positiva! Till och med den där kartan av hudsprickningar som Cecilia lämnade efter sig på magen. Kroppen är fantastik hursom!
Den är ju verkligen det – och din Cecilia verkar ju vara en underbar tjej, värd varenda liten bristning. Jag börjar få lite sånt där som jag misstänker kommer sitta kvar som minnen efteråt, ett litet åderbrock på insidan av låren och lite bristningar – också på insidan av låren – vi får se hur det går med magen, det lär ju bli något där med nu när det ska växas så det knakar på slutet!
Känner som vanligt igen mig i det du skriver!!! Din mage klär dig !! <3
Tack fina du! <3
Vet inte om det är graviditeterna eller åldern (eller en mix) men JAAA, accepterar min kropp betydligt mer nu. Och inser att den är stark och bra! 🙂
Yay! 😀
Jag är gravid med andra barnet och har hela tiden tänkt att denna gång kommer jag drabbas av foglossning, illamående, ryggont mm. Är gravid i vecka 32 och väntar fortfarande. Jag är oerhört tacksam för mitt tillstånd och ödmjuk inför kroppens förändringar. Allt kan ändras i morgon men tills dess njuter jag. Kan fortfarande springa en mil under timmen och cyklar till jobbet. Bra graviditeter borde uppmärksammas mer, mer vanligt att jag får förvånade blickar än glada tillrop. Du kommer komma tillbaka till din form och då kommer du uppskatta den ännu mer när du kommer dit.
Värmer i hjärtat att höra att du har en bra graviditet, så himla skönt! Jag var ju övertygad om att det skulle vara helt okej att vara gravid och att jag skulle kunna hålla igång eftersom jag brukar göra det så det var liksom lite av en chock att bli helt utslagen, sjukskriven och nu senast att inte ens kunna ta en promenad. Så som du skriver, jag kommer att uppskatta formen så himla mycket mer när den är tillbaka!