Jag tänkte vi skulle spana på hur min tisdag var via mobilen. Jag tar en himla massa bilder och måste ständigt uppgradera mitt lagringsutrymme i iCloud eftersom jag inte raderat alla dåliga selfies, skärmdumpar och grejer jag fotat av för att komma ihåg och bilder som jag skickat iväg till familjen eller bara ville minnas. I början gick ju den här bloggen dessutom runt helt på mobila bilder – kanske att det blir lite mer sådant framöver eftersom min nya chef tar en herrans massa tid och att alltid göra massa fina bilder inte riktigt är lika hög prio som tidgare.
Vi började dagen med att chefen hade morgonmöte ned personalen direkt efter förstafrukosten. Sedan vrålade hon efter mat och jag fick inställa mig innan jag själv ens gjort en macka. Hon behöver jobba på sin personalpolitik. Det blev en sisådär fyra omgångar käk innan lunch och någonstans däremellan fick jag i mig en kaffe och lite gröt i alla fall. 
Sedan spanade vi på mammamagen. Jag hade musklig rygg och platt mage med lite rutor, nu har jag en bebis och två veckor post partum och en graviditet med extremt lite träning (för att vara jag) tycker jag att min kropp levererat förstklassigt. Och ja, jag har magstödet påkopplat på bilden. Och yes; det är gravidbyxor som gäller, kan inte ha mina vanliga än på ett tag – måste komma igång med träningen för att få dem att passa. Jag hade förresten ingen aning om att magen skulle kännas som en extra amningskudde i början – det tar sin tid innan alla organ trillar tillbaka på rätt plats och livmodern dragit ihop sig till normalstorlek och musklerna går tillbaka. Tills dess: mjukt och ganska mysigt för bebisen att ligga mot när det ammas.
Satt och ammade strax innan lunch när det plötsligt stod typ tjugo personer utanför fönstret och lyssnade på prat om Kvarnskogen. Blev lite ställd och förvånad men gillar ju folk så jag drog på mig en tröja och gick ut och sa hej. Det var kyrkans pensionärer som var på torpvandring. Eftersom det är i Ölmstad vi befinner oss var jag släkt med hälften och den andra hälften visste mer om mig än jag själv alternativt hade varit skolfröken till min mamma eller moster. Sådär är det alltid med folk här, jag tycker det är kul. 
På eftermiddagen var vi på BVC och fick godkänt i bebisviktökning (ni anar inte hur jag kämpar med amning och ändå måste komplettera). Nu väger Lovis några gram mer än när hon föddes och ligger på kurva även om hon ökar i minsta laget. Men hon mår bra och hon är ju faktiskt lite kort så vi är helnöjda. Det firade vi med att åka till Sportson och snacka cykel. Jag har velat lite kring nästa års hoj och funderat på om jag ska köra Scott Spark RC World Cup som beställt eller byta till Scott Spark RC Contessa? Contessan är sjuuuuukt snygg 2018 men leveransen på den var först i februari så det blir World Cup igen. Lovis tyckte det var tråkigt med cykelaffär eftersom hon var hungrig så vi åkte därifrån i ilfart ned vrålande barn. 
Vi stack till cykelfrömormor. Där fick vi käk och Lovis fick gos och så kikade grannen Maria förbi och vi köpte hennes Thule-vagn. Springa, cykla, åka skidor-vagn, det blir fint det. Kanske premiärar den redan till helgen när vi ska heja på cyklister på Vista!
Himla bra dag ändå – som följdes av en natt med minimalt med sömn, men vi har ju ändå sovit bra i tre nätter så det var väl dags för en vaknatt. Ibland känns det här livet så himla annorlunda och ibland känns det precis som vanligt, bara att vi har en liten människa som hänger på när vi gör grejer. Vi är precis samma människor, cykelfröpappan och jag, vi längtar efter samma grejer och har samma intressen – men vi är en liten familj. Jag är tokigt trött och ibland är det hiskeligt kämpigt men jag skulle inte byta bort vårt cykelfrö för all sömn i världen.
