Bankoll: årets SM-bana signerad CK Master
I SAMARBETE MED CK MASTER / MOUNTAINBIKE-SM 2020
Går du omkring och börjar känna dig lite nervös inför årets svenska mästerskap i MTB? Eller funderar du på hur en SM-bana ser ut? Vill du veta exakt hur högt årets bansnackis, SM-droppet är? Jag har varit i Göteborg på uppdrag av MTB-SM och kollat. Varsågoda, här är årets SM-bana och det är dessutom en väldigt rolig sådan.
Hitta till MTB-SM 2020
Årets SM arrangeras av CK Master och går av stapeln i Skatås-området och du sätter GPS:en på Brudaremossen 20 för att hitta hit. Vi körde in i Göteborg och följde skyltning mot Lisebergsbyn och det var lätt som en plätt att hitta. Läs mer på www.mountainbikesm.se och på Sportstiming – där finns PM, information och inbjudan med alla detaljer till tävlande. Till publik finns ingen information eftersom det blir ett SM anpassat till Covid 19 och publik inte är välkommen till eventet.
Klassisk Göteborgsterräng
Årets SM-bana är dragen i klassisk Göteborgsterräng med Skatås i Delsjöområdet som centrum. Vad är då klassisk Göteborgsterräng? Jo, det är tekniska stigar med mycket inslag av stenhällar och massor av rotmattor. Stigar som breddats av cyklister och fotgängare under lång tid vilket gör att vägvalen på många av dem går att variera i oändlighet. Nästan i alla fall. Det finns flera backar, både uppför och nedför, som har många roliga vägval där de snabbaste varianterna kan spara sekunder. På Strava finns ett segment som heter SM2020, Träningsvarvet CK Master – och där kan du kika på vilka tider som gjorts på banan.
Brudarebacken
Alla som följer en cyklist från Göteborg har nog sett inlägg om intervaller i Brudarebacken och alla som kör SM-banan kommer att få känna på hur det känns att cykla uppför den ungefär mitt i ett tävlingsvarv. Den är såpass lång och såpass brant att det hinner bli riktigt jobbigt men inte längre och inte brantare än att de allra flesta cyklister fixar att ta sig uppför den. Och om man tar sig uppför en backe finns det ju för det mesta belöning – Brudarebacken är inget undantag. När man närmar sig toppen får man faktiskt lite känslan av att man cyklar rakt upp i himlen, nästan som om man vore på ett fjäll. Och när man är uppe är utsikten över skogarna i Delsjöområdet och Göteborgs stad magnifik. Och när man cyklat över platten längst upp i backen – ja, då får man utförsåka, klättra upp igen och åka ned en gång till. Det har byggts en rolig nedfart med hopp och kurvor som avslutas med ett snällt dropp. Alla hoppen på väg nedför backen går att rulla om man är obekväm med luftfärder.
SM-hoppet
Årets SM-snackis är förstås SM-hoppet. Man röjde bort ett buskage, plockade fram en superfin stenhäll som liksom är stenhäll på sådär klassiskt Göteborgsterräng-vis, och så byggde man ett hopp. Det var brutalt från början och efter lite input från olika åkare har man fixat till det så det faktiskt är ganska snällt. Det är högt beläget vilket gör att det känns läskigt när man närmar sig men den som kan hoppa och droppa sätter det här utan problem. Hoppet är ungefär en cyklist högt och har en bra landning. B-spåret bjussar på lite kurvigt flow och rejält många extra sekunder så vill man spara tid får man helt enkelt ta och battla sin höjdrädsla och nöta hoppteknik.
Backar med många vägval
En av de allra roligaste sakerna på CK Masters SM-bana är att det finns många snabba utförslöpor där variationerna i vägval är stora. Har du möjlighet att åka hit och prova banan innan är det en bra idé att lägga lite tid på att välja det spår du kör snabbast, men det är inte värre än att det bara är att åka, det är rotigt och brötigt men det är kul. På sina ställen får man vara lite beredd på att jobba med cykeln så man inte går över styret på väg nedför. Vi provkörde banan när den var torr och fin och lokala cyklister säger att när det regnar blir rötterna hala sådär som rötter blir, medans klipphällarna förblir ganska greppiga.
Stigar som man vill ta med sig hem
Det här med klassisk Göteborgs-terräng, det kände jag att jag ville ta med mig en bit av hem. Banan är riktigt rolig och just stigarna med mycket klipphällar och rotmattor och många olika vägval är verkligen kul att åka. Jag gillar stig med mycket valmöjlighet, stig som man kan lägga lite tid på att köra olika vägval och testa saker på och jag hade mer än gärna lassat upp ett par kilometer stenhäll från Skatås på en släpkärra och tagit med mig hem för att plantera i mina hemmakrokar.
En SM-bana att tycka om
Jag tycker om årets SM-bana. Jag tycker den var rolig. Utmanande med alla igångdrag och korta klättringar, utmanande med Brudarebacken som bjuder på en rejäl dos mjölksyra uppför. Jag tror den är en sådan där backe där man nästan aldrig känner sig snabb och att backstarka cyklister jublar över den. Jag gillar stigarna, jag gillar stenhällarna, jag gillar rotmattorna. Eller – jag gillar rotmattorna när de är torra och fina som de var när jag fick testköra, frågan är om jag gillar dem när det är blött. Om jag får spekulera hej vilt och det får jag, tror jag att det är ganska få mtb-åkare som jublar över blöta rotmattor även om jag vet en och annan som trivs med det också.
Det allra bästa med årets SM-bana är att jag åkte därifrån utan traditionsenlig SM-bane-ångest. Jag upplevde inte att det fanns några hjälp-jag-dör-partier, inga avsnitt som jag får ont i magen av att tänka att jag ska tävla på. Jag tänker att om jag ska ha kul här behöver jag nöta hoppteknik och köra några extra vändor i liftrännan hemma så att Brudarebacken känns platt (jag lovar – den kommer inte att kännas platt någonsin, men man måste ju peppa sig, eller hur?)
Tusen tack till Christoffer och Merve från CK Master och MTB-SM och till Elin från IKHP för grymt banhäng i Skatås. Vi ses i startfållan om några veckor!
