Grus är det nya svarta, det nya guldet, det jag under det senaste året uppfattat som den absolut starkast växande trenden inom cykling. Eller, tillåt mig att omformulera: gravel, alltså cykling i tränings- och upplevelsesyfte på grusväg, är inte längre en trend – det är ett etablerat fenomen. En egen gren. Och därmed är det möjligt att titta på trender inom gravel. Och destinationsutveckling med fokus gravel – något jag stött på mycket i jobbet det senaste.
Vad är gravel?
Gravel, eller bara grus som många säger – är cykling på just grusvägar. Det skiljer sig från korgcykling på så vis att det innebär ett visst mått av utmaning på individuell bas. Det är träning. Fast det är också en blandning av upplevelse, äventyr och mental återhämtning.
Att träna på grus och utmana sig kring grusvägscykling är enklare än att cykla MTB och tryggare än att cykla landsväg. Cyklisterna som fyller på gravelvärlden är en härlig mix av cyklister som kommer från skogscykling, asfalten och helt nya cyklister som upptäckt att det inte behöver vara så väldigt svårt.
Steget att börja cykla grus är ganska litet. Du kan köra grusvägsrundor på en hybridcykel, du kan montera lite kraftigare däck på en landsvägscykel, du kan köra grusväg på en XC-MTB. Det är enkelt, tillgängligt och för alla – och kräver inte särskilt mycket förrän cyklisten går på vintercykling och måste förstå hur det funkar med minusgrader, snö och/eller slask.
Äventyr & träning
För att sammanfatta vad gravel handlar om är det som om att gravelcyklisten tar träningsdelen från MTB- och landsvägsåkningen och kombinerar det med äventyrsfaktorn från långdistanscykling och randonnécykling. Det finns också rötter som går från cykelcross och klassisk vinterdistansträning. Man plockar helt enkelt russinen ur cykelkakan och kombinerar den sortens ansträngning man föredrar med bilfria vägar och äventyrskänsla.
Vad är en grusvägscykel?
Gravelhojen liknar vid första anblick en landsvägscykel. Tittar man lite nogrannare ser man att den har plats för bredare däck, kanske lite stadigare fälg, det finns ett brett bockstyre och utväxlingen (växelsystemet och antal växlar) liknar mer MTB än landsväg. Det finns också ofta fästen för skärmar och tillbehör. Det rör sig om en bekvämare cykel som fortfarande är härlig att köra fort på och det finns numer en mängd olika modeller och specifikationer – från enklare instegcyklar till dyra raketer.
Vem är gravelcyklisten?
Grusvägscyklingen attraherar både ensamcyklister och de som gillar att cykla i grupp.
Det attraherar MTB-cyklister som tycker att det är för krävande att köra teknisk stig och det attraherar landsvägscyklister som tröttnat på att känna sig rädda i en trafik där cyklister inte visas respekt och hänsyn.
Det attraherar dessutom nya cyklister eftersom det är enkelt. För många inbitna cyklister eller cyklister som tävlar i MTB eller LVG är gravel vintergrenen och det är relativt vanligt att byta gren sommartid.
Det attraherar också de som kört cykelcross – alltså tävlat på cross-cyklar under hösten. Det är inte samma sak som gravel, cykelcross körs på bana med byggda hinder och är ganska korta i tävlingstid. Gravel ger lite längre utmaning.
Tittar man på de som gillar att cykla i grupp hittar vi både cyklister som gillar att köra arrangerade event med tydliga banor och kringarrangemang och cyklister som gärna tränar grus tillsammans med kompisgänget.
Utvecklingen
Under flera år har mindre aktörer arrangerat grusvägsevent på olika platser ofta tillsammans med en destination som vill förlänga säsong och utnyttja sin anläggning i yttersäsong.
Nu kompletteras de här mindre eventen med tävlingar och serier – där flera race körs turnerande på olika platser. Det finns grusvägsrace med SM-status och i höstas gick det första världsmästerskapet i gravel av stapeln i Italien.
Vi kan se att landsvägsklubbar arrangerar träningstävlingar på grusväg istället för sina traditionsenliga träningstävlingar på asfalt och höstarrangemang på cykelcross.
Svenska Cykelförbundet har tagit till sig gravelcyklingen som egen gren, skapat en separat grengrupp och godkänt tävling med SM-status. Den går i år i samband med Gravel Grit’n Grind i Halland.
Trenderna inom gravel
Grusvägscykeln med sin MTB-liknande utväxling och sitt breda bockstyre är här för att stanna och när något etablerats kan vi börja spana trender.
Just nu vill många ha cargo-funktioner, det vill säga möjlighet att packa eller spänna fast saker i kläder och på hjälm. Dessutom ser vi fler och fler sorters väskor som kan fästas på cykeln. Rejäla sadelväskor, ramväskor och väskor som kan hängas på styret. Därtill kommer gravelspecifik utrustning som särskilda tält.
Tittar vi på kläderna får de gärna vara något tightare än MTB-kläder men lite mer casual än en klassisk landsvägsoutfit. Smidiga shorts och tröjor i merinoull är vanligt men även saker som sticker ut lite mer, som kortbenta overaller. Ett exempel är samarbetet mellan Fjällräven och Specialized som är spot on trendmässigt just nu. Ett exempel är också dehär shortsen från Scott som är “mellantighta” och har cargofunktioner.
Skoda har flyttat sin populära PR-satsning från Vätternrundan till unsupported genom Sverige på gravelhoj. Anrika klubbar som Jönköpings CK arrangerar grusvägstävlingar. Enligt marknadsavdelningen på Sportson säljs det dessutom gravelcyklar som aldrig förr men det är svårt att få fram en siffra på exakt hur många som cyklar gravel.
Min framtidsspaning
Gravel är här för att stanna och just nu går ett snabbtåg för den som vill vara med från start.
Jag har på nära håll följt destinationer som Bauergården som satsat hårt på grusvägscyklisterna genom egna gravelleder, kartor, gpx-filer, bra förvaring, cykeltvätt och koll på hur målgruppen vill ha det. De har etablerat sig genom event och arrangemang för flera målgrupper och kompletterar med enklare cykeluthyrning samt andra aktiviteter – för ickecyklande sällskap och för benens vilodagar.
Graveltåget går NU – det gäller för destinationer att vara med och förpacka sitt utbud snyggt och smart, samverka med lokala klubbar, lyssna in önskemål, hitta möjligheter, samarbeta med markägare och vägföreningar.
Jag tror på separat paketering av gravel – det som finns just nu ligger tillsammans med annan cykling som ett komplement till MTB och landsvägsrundor. Framåt vill vi nog se grenspecifika satsningar som förlänger säsong.
Jag tror alldeles säkert att grus kommer att vara en självklar del av framtidens turism med fokus aktivt uteliv och soft adventure och att kunna hyra en gruscykel på en graveldestination kan bli lika självklart som att hyra en gravityhoj för att cykla enduro eller downhill i en bike park.
Och – trots att gravel blivit en tävlingsgren skulle jag också våga mig på att gissa att det kommer att fortsätta vara äventyr, tatueringar, kokkaffe och emaljmuggar.
6 comments
graveltrenden är så spännande, just för att den rymmer så mycket – well – personlighet. liksom både flanell och goretex. och bikepacking, känns lite som toppturandet inom skidsporten.
korgcykling förresten, kul ord!!
Trender inom gravel är spännande säger jag då 😉
Det är en cool, trendmedveten målgrupp som vill ha omtanke, lokal mat och finess och det där lilla extra. Och tittar vi på cykeldestinationer som lyckats är det ju de som har något mer än just bara cykling att erbjuda som tar täten.
Korgcykling är en etablerad målgrupp – i Småland snackar vi massor av korgcykling och har gjort det i några år. Stor del av den målgruppen är tyskar men det finns såklart en hel del svenskar där också. I krokarna kring Vimmerby finns ett företag som heter Cykla i filmlandskapet Småland (långt namn) som specialiserar sig på att ta med korgcykel-turister till Astrid Lindgrens inspelningsplatser, ett fint exempel på hur det går att förpacka upplevelser mot den målgruppen!
ps, finns så mycket destinationsmässigt att paketera ihop med gravel. helt plötsligt uppstår möjligheter för boutiqiga boendeställen typ Sävenfors Lodge i bergslagen. perfekt gravelställe utifrån alla aspekter: dels förstås att det finns många mil grusväg, men också för att gravelcyklisten rätt ofta söker något mer.
Kul det här! Byggde en grusvägscykel för ett trettiotal år sedan, just av anledning att slippa bilträngsel. (Jag har tävlat på landsväg tidigare) Jag tog en racercykel, satte på litet tjockare däck, (byggde egna hjul), byggde om bakkransen, och bakväxeln. Campagnolo! 🙂 satte på ett rakt styre, och vi, min fru och jag, har nu cyklart grusvägar i trettio år. Vi har en liten styrväska på styret. Men bara dagsturer, på några mil eller så. Det har blivit grusvägar från Skåne, och uppåt, och även på Gotland.
Ordet gravel är som rawfood. Ta en morot och lägg på tallriken: Rawfood! I verkligheten är grusväg inte grus utan lera som klistrar. Där går det fortare att springa även om du har 1000watt-motor. Eller räfflad puckelpist där skogsmaskiner kört. Eller 2-3 skyttegravar per kvm. Jag undrar över däcken. Är det inte bättre med heldämpad fatbike om man väljer det enda lagliga alternativet, “grusväg” Eller hanterar gravelbiken eländet tack vare ultralätt cykel och ingen packning? Eller handlar det enbart om att ta bilen med cykeln till de utsökta fläckar där det går att cykla, för träningens skull? /John
Ordet gravel är som rawfood. Ta en morot och lägg på tallriken: Rawfood! I verkligheten är grusväg inte grus utan lera som klistrar. Där går det fortare att springa även om du har 1000watt-motor. Eller räfflad puckelpist där skogsmaskiner kört. Eller 2-3 skyttegravar per kvm. Jag undrar över däcken. Är det inte bättre med heldämpad fatbike om man väljer det enda lagliga alternativet, “grusväg” Eller hanterar gravelbiken eländet tack vare ultralätt cykel och ingen packning? Eller handlar det enbart om att ta bilen med cykeln till de utsökta fläckar där det går att cykla, för träningens skull? /John