Backa till 1987. Jag är sex år gammal och ska lära mig simma. Eftersom det är åttiotal är det enda alternativet sjösimskola. Det spöregnar på en liten Elna som tar Baddaren redan första dagen på simskolan vid Örserumsbaden i just Örserum. Sjön heter Ören och är klar med ljuvlig sandstrand – och kanske var det sommaren 1987 som la grunden till min väderpositivitet. Du kan göra allt du vill göra oavsett vilket väder det är.
Såhär ett liv senare minns jag det som härligt att lära mig simma i spöregn medans simfröken i vadarstövlar stod lugnt och torrt bredvid. Har exakt noll minnesbilder av hackande tänder och kalla fingrar. Noll. Har överlåtit samtlig minneskuriosa av det slaget åt mina föräldrar.
Vi spolar fram igen. Sommaren 2023. En copy-paste på mig ska lära sig simma och det enda rimliga är sjösimskola. Den lilla har ju en snorsportande, väderpositiv och relativt hurtig mamma och en pappa som har aningens samma läggning om än lite mer åt det normala hållet. Simskola i badhus som numer är normen kommer icke på fråga. Simma gör man utomhus.
Det är dock moderna tider. En lugn fröken i vadarstövlar har bytts ut mot peppiga, unga, manliga simmare i pyttepyttepyttesmå speedos. Min lilla är kär i minst två av dem och gör inte som de säger. Idag ägnade hon halva lektionen åt att skvätta vatten på den hon är mest kär i samt att frysa och göra något helt annat än det hon skulle. Men det är det fler barn som gör.
Det ösregnar, hon fryser, hackar tänder, vill gå upp och ska helst torka ansiktet med handduk efter varje försök att doppa huvudet. Men efteråt minns hon det som härligt och kul. Hmmm.
Idag när jag knatade ned på bryggan för att curla på min blåfrusna unge en våtdräkt kom jag att tänka på Lars Winnerbäcks Söndermarken. Tandläkarväder! Det var på pricken tandläkarväder – fast simskoleväder då förstås.
“Gråvita skyar
Tandläkarväder
Nån grävmaskin som sliter upp
En cykelväg vid fotbollsplan
Och nyponbuskar, nyponbuskar
Hela vägen nyponbuskar
Ser jag när jag blundar
Och nånstans där så blev jag
Den jag är.”
Och så var det med det. Det var på Örensbaden, under den regningaste simskolesommaren på hela åttiotalet som jag blev så förbaskat härligt väderpositiv. Simskoleväder. Jag gör om texten och nynnar tyst på väg ut mot frysande barn på bryggan.
Det har gått sex simskoleväderlektioner i modern upplaga i år och min lilla kan fortfarande inte simma men hon blöter ned pannan om hon får torka sig med handduk och kanske har simskolevädret lagt grunden för ett väderpositivt liv. Vi får hoppas.
P.S. Det ösregnade faktiskt inte idag. Solen kikade till och med fram efter natten och morgonens fyrtio centimeter skyfall. Eller om det var millimeter. Men det känns ju aldrig som millimeter, eller hur?
