Du kan bli mer än en grej när du blir stor!

Ingen berättade för mig att man kan bli flera saker när man blir stor. Ingen nämnde någonsin att det går alldeles utmärkt att arbeta med olika saker parallellt i ett och samma yrkesliv. Så nu tänkte jag passa på att berätta det för dig, ifall det skulle vara så att du inte heller fått höra det. Du behöver inte “bli” en yrkestitel och sedan vara det, du kan faktiskt hitta ett annat sätt i arbetslivet.

Om du frågar mig vad jag jobbar med finns det inte ett kort svar. Det skulle möjligen vara att jag driver ett bolag där jag skapat möjlighet att arbeta med olika saker jag är bra på, har kompetens kring och tycker är roligt att göra och att mitt fokus ligger på cykel, outdoor, platser och kommunikation.

När jag förklarar vidare och berättar att jag arbetar som copywriter, kommunkationskonsult och kan vara som en hel liten reklambyrå i en enda person, och därtill driver bloggbusiness och är mountainbike-instruktör och guide, ja – då blir det snurrigt i huvudet på människor.

Det brukar låta “oj” och “hur hinner du med allt” och “det var många järn i elden det” när jag svarat på frågan. Och jag tror att det är för att den jag pratar med föreställer sig att jag gör allt det där samtidigt. Jag skulle hålla en vecka på sin höjd om jag försökte med det.

Grejen är den att det jag gör i mitt bolag är som olika projekt som tar olika mycket tid och fokus vid olika tillfällen. Som att hoppa mellan olika deltidstjänster, som ofta följer säsong istället för att jobba heltid med en enda sak.

Vi har fått inpräntat i oss sedan någon sorts första karriärrådgivning genom barnböcker och grundskola att man blir en grej när man blir stor. Man jobbar med en sak och man gör det på heltid, slut på alternativ.

Fast. Jag har kommit på att så behöver det alls inte vara. Du kan jobba med flera saker och du behöver naturligtvis inte göra alla på heltid, du kan ta din kompetens och dina intresseområden och mixtra ihop ett eget sätt att vara yrkesverksam på.

Det är som att mitt bolag har ett oskrivet årshjul. I januari och februari jobbar jag mycket med kommunikation. Skriver texter, strategier och skapar kommunikation. I mars drar jag ned det en aning för att smyga in lite inspirationsföreläsningar och utbildningar. I april, maj och juni blir det oftast ett större fokus på cyklingen – då vill människor anlita mig som MTB-coach, föreläsare och inspiratör.

I juli skulle jag kunna jobba JÄTTEMYCKET med cykling. Men det gör jag inte – för där behöver jag semester. Eftersom jag behöver arbeta med kommunikation resten av året behöver jag också ha ledigt och då tar jag semester när min sambo har semester och mitt barn har sommarlov.

I augusti är cyklingen fortfarande en stor grej, sedan kommer kommunikationsuppdragen och fyller på framemot hösten och så rullar det på så över vintern med ett par veckors ledigt över jul.

Förra våren hade jag ett superstort kommunikationsuppdrag och för att klara det fick jag dra ned på MTB-coachningen och tacka nej till många cykeluppdrag och kunder som ville bli coachade. Under hösten har jag utbildat mig till brandman och jag känner mig själv så väl att jag vet att jag inte skulle klara det samtidigt som jag roddar ett normalt antal uppdrag i bolaget. Jag fick tacka nej till en hel del för att kunna utbilda mig.

Och när vi har schemalagda övningar och utbildningar med Räddningstjänsten – ja, då har jag såhär i början dragit ned min “egen” arbetsdag med samma antal timmar. För att inte bränna mig.

Jag har ju nämligen varit utbränd. Det är många år sedan nu och jag trodde ALDRIG att jag skulle bli så frisk att jag skulle klara av allt det jag gör idag. Jag blir väldigt trött på människor som tycker att det är coolt att ha mycket att göra och sätter prestige i att jobba mycket och att prioritera jobb först. Blir också helt matt i själen när jag läser det där personporträttet Jönköpingsposten gjorde, för de får mig att framstå som en sådan – en människa som har absolut fullt upp och inte hinner med så mycket mer än jobb.

Det kommer alltid vara viktigast för mig att prioritera så att jag orkar. Så att jag mår bra, hänger med i mina egna växlingar och arbetar på ett hållbart vis. Allt det där är möjligt även om du gör flera saker.

En förutsättning för att det ska fungera för mig är att driva eget bolag och att vara soloföretagare. Och det kräver ofta mod och hårt arbete men det skapar en sorts frihet att påverka och välja på ett vis som gör mitt arbetsliv möjligt.

Hur tänker du? Har du ens funderat på att det kan gå att ha flera yrkestitlar eller är du den som trivs med ett traditionellt svar som “tandläkare” på frågan om vad du jobbar med?