Inga vurpor från och med nu, okej?

Okej proffsen, vi har kommit överens om att ni inte ska dopa er och det känns ju bra på alla sätt och vis. Men vi måste nog komma överrens om en grej till. Kan ni vara så snälla att låta bli och ställa till med stora klungvurpor? Vurpor över huvud taget känns lite som någonting vi kan låta bli.

Det skär i hela kroppen av att titta på kaoset som uppstår när cyklister faller som dominobrickor, när några ligger ner, en del försöker resa sig upp, team-människor springer omkring med hjul, någon blir omplåstrad i farten, det är blod och bandage och trasiga cyklar och stressade människor över hela tv-skärmen (eller nåväl, iPad-skärmen eftersom TV:n här hemma inte är inkopplad till vare sig tv eller internet och jag har lagt adaptrarna på jobbet). Ni kan gärna ta det lite lugnt när ni kör nedför backarna i bergen också – jag brukar knappt våga titta när ni kör sådär fort. Inte nog med att ni  skadar er själva – har man sådär dyra fina cyklar som ni har så får man väl allt ta och vara lite rädd om dem och inte gå i backen stup i kvarten.

Jamen vad bra – då är vi överrens. Inget vurpkaos i Tour de France från och med idag, ge sjukvårdare och känsliga cykelentusiaster och glada motionärer ett break från blod. Det blir bra.

Snart dags nu – med rivjärn i halsen känns det fint att gotta ned sig i soffan med en stor kopp te och en filt och titta på cykel.