Den här veckan har jag beredskap. Jag älskar verkligen att ha beredskap, att arbeta som brandman är roligt, utmanande och skapar extra mening i vardagen. Men – att vara i beredskap sju dagar i veckan, tjugofyra timmar om dygnet (nej, det är inte volontärsarbete, man får betalt) gör att vardagen blir annorlunda.
Det som är självklart i vanliga fall har blivit lite av en lyx. Eller åtminstone något jag uppskattar mer än jag brukade – och det finns några saker jag vill passa på att göra innan det är dags för sju dagar då jag inte får vara längre från bilen än att jag kan vara redo att köra iväg på max tre minuter.
- Cykla eller springa ett pass som går till platser jag absolut inte kan ta mig till under beredskasveckan.
- Sticka in till stan om jag har något ärende som behöver göras där. Kanske storhandla så jag slipper småhandla för mycket i Gränna under beredskapsveckan. Det gör jag visserligen ändå, men äsch, butikerna ska finnas kvar.
- Gå omkring barfota.
- Ta en skogspromenad. Utan att ta med mig telefonen.
- Stå alldeles för länge i duschen. Raka benen, fixa tånaglarna, springa omkring i bara handduk en lång stund efteråt.
Igår cyklade jag på Grännaberget. En och en halv timme innan det var dags att byta av kollega (vi byter vid åttasnåret om söndagskvällarna) stod jag på ett berg och njöt av utsikt och att vara långt borta från bilvägar. Jag hade också passat på att hänga med Lovis in till Jönköping för att fixa en grej och jag stod ohemult länge i duschen. Tio i åtta slängde jag i mig den sista skeden mat och sedan rullade min kollega in för att byta av mig.
Nu väntar sju dagar av att lägga i ordning kläder i den ordning jag ska ta dem på mig inför varje snabb dusch, cykelträning på trainer och promenader i korta varv nära utryckningsfordonet. Det blir också måndagsövning, torsdagsträning på stationen, söndagsstäd av stationen och så kanske det blir lite blåblink däremellen.
