I helgen har vi gjort semesterns sista. Semesterns sista utflykt, semesterns sista grillning, semesterns sista kvällsdopp, semesterns sista promenad, semesterns sista hemmafixarprojekt (som naturligtvis är ett större projekt som enbart påbörjades och nu kommer att gå extremt långsamt framåt för att eventuellt bli klar…eh…sedan).

Jag brukar inte ha måndagsångest. Särskilt inte sedan jag fick in räddningstjänsten i min jobbmix – det räddar mig verkligen att ha något som bryter av mot att sitta framför datorn. Helst skulle jag vilja göra räddningstjänst på heltid – jag sökte faktiskt en sådan tjänst i våras men det finns liksom för gott om yngre, välutbildade och erfarna människor för jobben.

Ingen måndagsångest alltså. Men en aning måndagsmelankoli. Älskar vardag och rutiner men det har varit så galet skönt att vara ledig, jag hade absolut klarat av en vecka till.

Men – nu åker vi. Jag ska öppna inkorgen och börja beta av en lång lista med saker att göra och leverera samt sälja in. När jag kikar i kalendern finns det lite MTB-tävlingar att se fram emot, några långhelger på Öland, en höstig konsert och så drar ju all träning igång ordentligt igen, det blir kul. Jag ska också iväg på MTB-konferens i Idre Fjäll med Smålands Turism. Lovis börjar trean, ska gå lite mindre på fritids och fylla nio.

Och när jag tänker på det går det rätt lätt att byta ut den där melankolin mot pepp. Det är ju många veckor sommar kvar och framför oss ligger många härliga sensommaräventyr.