Idag hade dimman lättat och jag snörade på mig löpskorna och stack ut utan någon riktig plan förutom att springa en mil i ganska lugnt tempo, stanna till då och då och vända ansiktet mot solen och njuta av Öland.
Det slutade med att jag satte ihop en riktigt bra mil som jag kommer att springa igen. Det passade ju extra bra såhär om söndagen att det blev en kyrkrunda.
Jag sprang från gården upp till Honungstorpsvägen och tassade traktorvägar genom betesmarkerna bort mot Källa Hamn. Där pausade jag lite på bryggan.
Sorgen över att vintern är slut innan jag kände mig färdig med den rann av mig fort och förbyttes till vårskrikskänsla, det var så härligt med sol och torrt fjolårsgräs, vattenpölar och fåglar som flög söderut.
Jag lämnade Källa hamn och tog vägen upp mot Källa Gamla Kyrka, gick ett varv på kyrkogården och fortsatte in på Len-Johans väg, den upptäckte jag med cykel så sent som i somras.
Inte många stående gravstenar på gamla kyrkogården, här var det liggande block som gällde.
En lång rak grusvägssträcka senare svängde jag av mot Källa nya kyrka och stannade till en liten sväng där innan jag fortsatte förbi affärn och stensvarveriet och gården.
Klockan stannade ganska exakt på milen när jag snörde av mig skorna på kalkstenstrappen hemma. Hade gått från trött (sovit dåligt) och sur till trevlig på strax över timmen, tänk vad enkelt det kan vara ibland.
