I stolt betalt samarbete med woom satte jag, efter stenhårda löneförhandligar, en GoPro på Lovis när vi skulle köra några våriga varv mellan tusenmiljarders vitsippor på Vistabanan. Offerten löd: “Om jag ska jobba cykel vill jag välja vad jag vill för femhundra kronor på leksaksaffären mittemot cykelaffären. Och en godispåse till cyklingen.”

Lovis är upplevelseatlet ända ut i cykelhandskarna. Hon gillar att ösa på sin snabba, framdämpade woom off air 5, att köra på, att bli trött – men hon tycker att en träningsrunda utan någon sorts regelbundna energistopp är totalt meningslöst och om vi inte stannar och snackar loss om allt mellan himmel och jord då och då tröttnar hon.

Jag försökte intervjua henne – men barn är ju hopplöst svåra att intervjua. Om frågan är varför hon gillar att cykla blir svaret oftatst bara ett ord: “kul”. Men efter lite tragglande och några extra godisbitar fick jag i alla fall ur henne en hel mening till en reel på instagram: “Jag tycker det är härligt att cykla…eeehh…föratteeeeehhh…man får fart!”

Vi körde några varv genom våren och vi hade jättekul. Det var lite kämpigt för henne med pollenallergin men hon fightades på bra. Det är roligt att se henne på sin vita woom off air 5. Vi funderar på att byta upp henne en storlek snart men just nu sitter hon perfekt på sin vita cykel med 24″-hjul. Hon vet ju inte om det men hon är väldigt bortskämd med att alltid haft cyklar som är lätta, fungerar bra och är gjorda för att barn ska ha massor av kul. En bra barncykel ska ju inte vara en kopia av en vuxencykel, det ska vara en cykel som passar barnet bra, som barnet orkar manövrera, lyfta och vända och som har pålitliga bromsar, bra växlar och är gjord för att ha kul i skogen.

När Lovis var så trött att hon tyckte att det räckte packade vi ihop och jag var redo att sticka in till leksaksaffären. Då kom det finaste på länge: “Mamma, jag tar gärna en glass till lön istället. Och att vi gör det här oftare, äventyr med dig är det bästa jag vet.”

Vi köpte varsin glass och satt på en bänk och pratade bort en fin stund tillsammans. Leksakspengen åker in på hennes sparkonto.

P.S. Det är lite lyckopiller, även om jag är jävig, att höra Lovis lyckliga hojt om att det är nedförs, skumpigt och att hon kände att hon var i luften på den här insta-reelen jag gjorde. Klick, klick!