Jag räknar ned. Äntligen. Det känns som julafton och födelsedag samtidigt. Mindre än en vecka kvar nu – på söndag får vi äntligen, äntligen, äntligen ställa om klockan till vintertid.

Jag verkar bli mer och mer morgontrött ju äldre jag blir, det blir bara svårare och svårare att ta sig upp på morgonen och ju tidigare jag går upp desto mer pannkaka blir resten av dagen. Därför är det en obeskrivlig lättnad när vi går tillbaka till vintertid och allt rullar liiiite mer efter min ytterst envisa och morgontrötta (men kvällskreativa) biologiska klocka.

Resten av familjen hurrar väl inte lika mycket. De är solklara sommartidare som passar bra in i vardagslunkens tidsfyrkant och just nu är en tidsomställning jättedum för Lovis som har ett stort behov av rutin. Men jag tänker ändå njuta!

Den här veckan har jag beredskapsvecka. Och jag har bestämt mig för att fokusera på promenader, styrka och rehab. Är verkligen sugen på Zwift och hårda intervaller men det är lika bra att spara det suget ett par veckor till – hellre det än att tröttna i mars.

I morse körde jag ned till Röttle och promenerade varv i bokskogen där. Dimman från Bunnsjöarna rann ned i branterna mot Vättern. Ett vackert fenomen – enligt gammal myt är det oxarna från sjön Bunn som går ned till Vättern för att dricka. När dimman når Vättern sprids den över vattnet och jag stannade till för att fånga det på bild. Det är så galet vackert nu!

Frostnätterna är här nu. Då sätter vi igen våra fönster. Nej, skojar, vi renoverar och det går som vanligt långsamt. Fönstren är original och över hundra år gamla och just nu ligger de i garaget och väntar på att linoljefärgen ska torka.

KOLLA vad mäktigt med dimman som flyter ned över Vättern.

Bakom träden kan man se hur dimman kommer från sjöarna ovanför branterna.

Bokskogen är fortfarande grön, vissa träd skiftar i gult och snart ligger det härligt stora drivor löv på backen.

Är så sjukt nöjd med att ha en kamera och ett objektiv som liksom räcker hela vägen till Visingsö och alla moln i Västergötland på andra sidan Vättern.

Aldrig längre bort än att jag hinner springa till bilden, byta om och vara redo på tre minuter.

Älskar verkligen höst. Älskar verkligen alla årstider. Men just nu älskar jag höst lite mer, att räkna ned till sovmorgon är ju något av det bästa!