Nejmen sommar. Äntligen. Det doftar syren och liljekonvalj och jag försöker carpa skiten ur de två sista veckorna då allt är som vanligt. Det råkar ju vara så att jag älskar när allt är som vanligt. Fråga mig om två veckor och jag kommer att älska när det är sommarstatus på vardagen också – men just nu njuter jag av att den sista vardagsvardagen också. Skola, jobb, aktiviteter – älsk på rutinen.

Men sommaren då. Vad ska jag göra med allt det här ljuvliga? Vi har några saker bestämda och några på önskelistan.

Lovis slutar skolan om två veckor och då tar vi en hemmahelg innan vi far till Öland, bara hon och jag. Vi ska ha några dagar där alldeles för oss själva. Hänga, fixa, greja, umgås. Sedan kommer Jimmy och vänner och så blir det midsommarbaluns för hela slanten på vår gård. Det är bestämt.

Efter midsommar åker vi hem, har en dag hemma för att drälla och packa om och sedan åker Lovis och jag på scoutläger. Ett jättestort scoutläger – över tretusen barn och ungdomar från kyrkor i hela Småland. Lovis och hennes patrull är där en vecka, jag är med tre dagar som brandmansfunktionär. Vi har släckbil och brandutrustad ATW och det ska bli så roligt. Det är också bestämt.

När jag är klar med lägerdagarna åker jag hem och laddar om för cykelhelg. Vi ska födelsedagscykla en fin cykelvän och så ska jag köra Ränneslättsturen. Trötta ben och lycklig cykelsjäl, jatack, det är också bestämt!

Någonstans i mitten av sommaren har Lovis och jag biljett till Diggilo i Gränna. Jag är väl egentligen inte så värst intresserad vare sig av musikutbudet eller antalet människor på samma plats, men Lovis är så tokigt lycklig över att få uppleva detta så Diggilo blir det. Det är bestämt.

Sedan är det nog slut på sånt som är bestämt. Förutom det lite mer diffusa i en önskning om en bra träningssommar. Och många dagar på vårt Öland. Och att vår höna som ligger på ägg får många fina kycklingar. Och att jag vill vara hemma när pionerna blommar och när körsbären mognar.

Jag önskar mig kanotturer, smultron på strån, att Lovis får leka mycket med kompisar, att jag och Jimmy får lite egentid, kanske till och med ett egendygn så vi kan hitta på något bara vi. Jag önskar mig mycket bad och solbrända kinder och solblekt trassligt hår.

Jag vill springa barfota på sandstrand, jag vill träna med vänner, jag vill åka på roliga larm under mina beredskapsveckor. Jag vill somna i hängmattan i uterummet, grilla så ofta det bara går och äta massor med jordgubbar. Och så vill jag ha några taktältsnätter, kanske i Dalarna. Eller i Norge. Kanske en stugnatt vid en bikepark. Åh, vi får se – det är också bestämt att vi inte bestämmer för mycket, att ha ett liv med mycket oplanerad och obokad tid är också en sak jag ÄLSKAR.

Och – så har jag bestämt att jag ska skriva och fota mycket. Det längtar jag efter.