Fem saker som var väldigt bra med dagens XCO-race på Hallby
- Hejaropen. Människor som peppade och ropade att jag var bra i 60 minuter. Ni anar inte hur mycket jag behövde det.
- Att jag utmanade mig och ställde upp trots massa tvivel. Dålig cykelform, tankar som ”jag platsar inte”, folk kommer att skratta åt mig etc. Tryckte tillbaka allt sånt och körde.
- Det blev en riktigt bra genomkörare. Nu är jag trött och nöjd.
- Det gav mersmak. Älskar ju verkligen att tävla!
- Människorna. Det är ju makalöst härligt att gå omkring och snacka med folk man mest träffar på race. Och att värma och rulla ned med Elin, lite dagens lyckopiller faktiskt.
Fem saker som var riktigt utmanande med dagens XCO-race på Hallby
- Att tävla när man är i dålig cykelform är svinjobbigt. Helt obeskrivligt jobbigt.
- Jag kände mig så trött att det var som att cykeln var ute och körde med mig snarare än att jag var ute och körde cykel. Gjorde några misstag, hade dåligt med flow och var för trött för det där partiet jag övade häromdagen. Körde b-spåret för jag behövde vilan helt desperat.
- Att verkligen släppa tankarna på allt som snurrar just nu.
- Att jag tjongade in styret i ett träd i första uppförsbacken och fick klicka ur och springa och ha mig. Det är svårt att hitta självförtroendet igen efter det.
- Att rejsa med ett leende hela vägen. Det höll väl halvvägs men sedan var allt så jobbigt så det var inte klokt, survival mode genererar dåligt med leenden.
Summa summarum: jag är väldigt glad att jag inte lyssnade på alla hemska tankar jag emellanåt kan ha om mig själv och anmälde mig, påminde mig om att jag är kapabel att ta mig runt en XCO-bana. Det var kul.
Nästa år hoppas jag att det finns lite energi över att vara en del av funktionärsgänget. De gör ett helt fantastiskt jobb, så galet grymma.
