Vi var inne i stan igår. Inne i stan innebär att åka till Jönköping. Åker vi ner till stan, ja – då åker vi till Gränna. Hur som, in till stan åkte vi, Lovis och jag, för vi hade ett ärende. När det var avklarat begav vi oss till Asecs köpcenter. Där tycker jag inte så värst om alls att vara, jag längtar hem till landet och lanthandeln och byns stora loppis och sammanhang där mina kläder inte känns så utomhusigt slitna. Men Lovis älskar naturligtvis – köpcentret är fullt av drömmar för en nioåring. Från squishie dumplings (herrrregud vilken onödighet egentligen) till glittriga ögonskuggor.

Jag gick omkring med den där ytterst obehagliga känslan av att alla kollar på en. Verkligen ALLA. En del log och nickade och andra liksom kollade i smyg. Jätteobehagligt, fastän det var sådär subtilt att det inte gick att avgöra om det verkligen var så att de kollade på mig. Tänk om det var jag som kollade på dem? Oklart.

Till slut frågade jag Lovis om jag hade matrester runt munnen eller hela håret fullt av fågelbon för jag kände mig så tittad på.

”Nej, mamma, du är jättefin” sa Lovis och undrade varför jag frågade. Jag förklarade. Lovis fnissar och svarar snabbt och självsäkert: ”Det är nog för att du inte ser ut som en stadsmänniska!”