Allt det där man kämpar med till vardags – det tar ju inte semester. Det finns kvar men det kanske ändrar form, det kanske dämpas lite, distans skapas, det kanske känns mindre, mer, värre, sämre. Vi får inte glömma det när vi tittar på varandras härliga semesterbilder – att bakom leenden, glittriga vatten och hantverksglassar – ja, där finns det något som varje människa kämpar med. Kanske är det lite lättare att hantera en del av det under somriga, lediga, enklare veckor. Kanske inte.

Vi kämpar med saker. Men vi har det också väldigt enkelt mellan varven. Vi har haft några semestergräl och vi har haft helt ljuvliga stunder. Veckorna tickar på och här är ännu en veckas semesterbilder, och bara för att jag vet att jag är bra på att få det att se och låta härligt ut vill jag faktiskt påminna om att det finns konflikter, kamper och sommarskav här också. Och vardag även i ledighet. Mat ska lagas, barn ska nattas och uppfostras, relationer ska tas hand om, viljor, önskemål och energi ska synka. 

Lovis önskade sig att få åka till Böda Sand. Det är ju dit många av kompisarna åker när de är på ön. Jimmy och jag tycker att semester är motsatsen till allt som har med camping att göra – vi vill vara lite folkskygga och vara för oss själva eller på platser med lagom mycket folk. Men såklart gör vi undantag ibland och en väldigt blåsig och halvmulen förmiddag blev det just Böda Sand.

Det var fantastiskt att bada i vågorna. Vattnet var varmt och vågorna var riktigt roliga. Och mamma brandman propsade på den knallgula baddräkten “så att jag ser dig om du hamnar under ytan”.

Vi hade den här enorma stranden nästan för oss själva. Till och med Jimmy trivdes.

Vi tog med oss Lovis till Byxelkrok. Hon blev lite avis när vi hade varit där utan henne på vårt distanspass så vi tog med henne dit.

Många turer ned till udden blir det. Vi sticker ned minst en gång om dagen oavsett väder.

Och så har vi lagt i båten. Jag fick köra ekipaget ned till udden, mycket nöjd.

Det är järnåldersvecka på Öland och vi passade på att åka till Skäfteskärr. Lovis ville flytta in i järnåldern, hon kröp upp i en säng framför brasan inne i långhuset och ville aldrig gå därifrån, det var så spännande att sitta och lyssna på historier om järnålder och vikingatid.

Vi kastade spjut och sköt båge.

Hemma på gården är stenmurarna oändliga och kvällarna vackra och vi kan glömma allt och bara vara.