Vi var ju på Öland i helgen. Vi hade bokat biljetter till Maxida Märak som skulle sjunga i hembygdsgården och så fyllde Jimmys mormor nittio år. Vi fick en fantastiskt fin helg – oktober visade sig från sin allra bästa sida.

Vår ölandsgård och betesmarkerna som omger den.

Vi gjorde i ordning för vintern. Stängde igen farmors hus som vi hyr ut om somrarna, bytte tvättmaskin inne i vårt hus och satte skydd på skorstenen.

Ett av mina påbörjade projekt på gården: att ta fram stenmuren som är gömd bakom en syrenhäck. Visserligen är det väldigt fint med syrenhäck men ännu finare med stenmur och murgröna, och det finns en mäktig syrenberså inne i trädgården.

Vi cyklade ned till morfars udde förstås. Och stannade och snackade med kossorna på vägen, det blir man aldrig för stor för.

Den där röda cykeln som Lovis har här har varit min mammas. Och min mosters. Och så har jag cyklat på den. Lovis tycker den är bedrövlig som har otäcka saker som fotbroms, hala grepp och dålig sadel. Hon har inte insett charmen med en gammal damtralla ännu, men det kanske kommer.

Nere vid udden är det mycket fågel såhär års. Stora flockar mellanlandar och omformar sig i flyttandet söderut och det stod fågelskådare i var och varannan buske. Jag kan inget om fåglar och har ingen aning om vad de tittade på.

Vi plockade snäckor.

Kånken är packad med fika. På sjöbodväggen hänger strandfynd. Den där hjälmen tror jag är en pilothjälm och Baltic Valiant är sedan länge skrotad men någon gång var den i närheten av Öland och tappade en livboj.

Vi pysslade en dekoration av strandfynd som vi hängde på sjöbodvägggen i våras och den behövde lagas lite nu.

Familjen ❤️

Vid stenmuren var det lä och solen värmde gott.

Lovis var tokigt nöjd över att fånga en kyss på bild. Hon vrålade över halva udden av nöjdhet.

Solbrännan är nästintill borta men håret är fortfarande rufsigt.

Älskar verkligen den här platsen.

Fåglarna flyttade och vi hade en mäktig upplevelse när en stooooor flock flög rakt över oss. Här är några eftersläntrare.

På söndagen åkte vi bort till bygdegården. Vi har haft biljetter sedan i maj och varit så taggade på att se Maxida Märak.

Vi köade tidigt för att få bra platser.

Här är bra platser. Stolarna som är sponsrade av Jimmys morföräldrar. Lovis som saknar sin gammelmorfar innerligt mycket tyckte det kändes väldigt bra att sitta på Bernhard-stolen och fika efteråt.

Hembygdsgårdens ljudanläggning hade gått sönder så allt blev inställd. Besvikelsen. Maxida sjöng fyra låtar med en enkel mick och ett gammalt piano och jag förstår att det inte var vad hon hade tänkt sig – men helt ärligt, det var verkligen bra, jag hade kunnat sitta och lyssna läääänge. Fyra låtar gick alldeles för fort, skit samma att det inte var den föreställning som planerats, det var makalöst bra ändå.

Det var lite deppigt. Vi hade längtat så länge och Lovis missade sin bästis födelsedagkalas hemma i Småland men det är ju som det är. Saker går sönder. Mest synd var det ju om hembygdsföreningen som betalade tillbaka alla biljettpengar fastän de skulle betala Maxida. Vi skrev ett sms att de inte behövde det, att vi gärna ville stötta dem fastän det blev så dumt, men pengarna kom tillbaka ändå.

Hur som, efter fyra låtars konsert följt av fika hade vi ju lite mer tid på gården innan vi var tvungna att rulla hem för den här gången. Vi är snart tillbaka.