Jag fastnade i funderingar häromdagen. På bilder. Vad är det för bilder jag önskar att jag hade? Vad är det för bilder jag tar?

Och jag önskade att jag hade en bild på mormor och morfar vid diskbänken i Ånaryd. Och fler bilder på när vi gjorde saker med mamma som små – jag tror det oftast var hon som höll i kameran som åkte fram vid högtidliga tillfällen. Och bilder på hur det såg ut hemma. Jag minns gula tapeter i mitt rum i Röttle, rosablommiga tapeter och fluffig heltäckningsmatta i Reaby. Vi hade en blå soffa. Och blå bröstpanel. Men sedan då, hur såg det ut? Var satt egentligen farmors tavlor? Och hur såg det ut i hennes ateljé? Doften av olja, torkande tavlor på rad, tunga litografistenar.

Hur var vardagsstöket hemma? Mammas syrum, alla katter som kom och gick genom åren, kojorna vi byggde – kompisleken, trevåningssängen som pappa byggde i sin ungkarlslya sedan, åh, jag skulle vilja ha lite mer av det på bild.

Och så hade det varit väldigt roligt att ha bilder på alla ställen jag har bott på. Jag hade haft trettiotre adresser när jag och Jimmy köpte huset, nu minns jag knappt hur det såg ut. Det fastnar liksom inte när man flyttar runt ofta. Den där hopplösa lägenheten på Lindövägen, hur såg det ens ut i köket där, om det ens fanns ett kök för jag minns verkligen inte. Och huset i Åby? Lägenheten på orsgatan? Alla kyffen och knepiga ställen jag bodde på i London.

Vardag bleknar. Kvar finns förevigt storslagna vyer och härliga minnen. Och det är ju fantastiskt, men den där bilden vid diskbänken, tänk om den fanns. Det gör den ju inte och det är inget att göra något åt – det är som det är. Istället tar jag fram kameran och knäpper ett par bilder på en alldeles vanlig morgon.

Det är skolbussmorgon och Lovis läser en seriebok samtidigt som hon äter frukost. Jag har tänt ljus för det kändes så höstmurrigt ute. På bordet samsas ljusstakar och tekopp med tejprulle, pennor, paketsnöre och hårborste. Vardag. När Lovis knatat iväg till skolbussen tar jag powernap på soffan för jag så innerligt morgontrött och kan inte vara kreativ med trött hjärna.

Om jag kommer ihåg ska jag ta lite mer av den sortens bilder jag själv saknar framöver. Mer vardag. Kanske inte just till bloggen, men till fotoböcker och familjeminnen.

Vilka bilder önskar du att du hade?