Vi är på Öland, Lovis och jag, för att höstlovsmysa ihop, bara vi två. Eftersom motorlampan tändes på väg hit får Volvon stå – och vi tog morfars Saab till Ölands västra sida idag. Lovis brukar önska sig Byrums Raukar men idag var hon sugen på en ny strand och vi valde Horns udde, här har vi inte stannat till sedan hon låg i magen tror jag.
Ingen trängsel, Saaben var ensam på parkeringen. Ett par sportfiskare krängde av sig sina stövelbrallor och åkte precis när vi kom.
Fin vy ut mot Blå jungfrun. Still on my bucket list efter över tretton år med Jimmy och norra Öland i mitt liv.
Vem sa att senhösten är tråkig? Inte var det jag i alla fall, F Ä R G E R N A!
Älskar det karga, vackra, enkla men ändå så oerhört detaljrika på Ölands västra sida. Det får mig att känna levande. Här var det lä och vågorna som gick på Östersjön nådde inte in. Till mitt förtret, man älskar ju vågor.
Lovis och jag. ❤️
Varning för ras.
Horns udde ligger längs med Horns kustväg på norra Ölands västra sida och är en del av naturreservatet Horns kungsgård.
Näe. Jag vill så himla gärna dit. Nästa sommar. Nästa sommar! Då!!!
Höststormarna har börjat forma stränderna i böljande former.
Därborta stod en och fiskade. Mäktigt. Jag tyckte jag såg något silvrigt vända i vattenytan vid ett tillfälle. Hoppas det nappad.
Sedan åkte vi hem.
I samma sekund som vi parkerade kom grannen förbi. Han hade fått ett telefonsamtal om att Jimmys morfars bil var ute och rullade på vägarna och ville kolla läget. Och prata lite om vägföreningen. Och jag blev så glad att någon kikade förbi, tänk att vi har så himla goa grannar även på ön.
