Vi åkte till Öland i fredags kväll. Det var längesedan vi var på gården nu, hela familjen. Jimmy var nere kring jul men vi andra har inte varit sedan i höstas, det har bara snurrat på med annat. Men nu behövde vi verkligen komma hit allihop och lördagen spenderades med att göra lite utflykter.

Det har varit dimmigt, disigt och det har behövts underställ och tjock jacka fastän det varit plusgrader. Är man påklädd går det dock att mota undan rugget och njuta av utomhuset även om det är februari, snösmältning och dis.

Vi gick ned till morfars udde efter frukost. Vägen är inte farbar för gammal drevad snö ligger i sjok, men vi tar ju ändå aldrig bilen ned, det är bara en kilometer till sjön.

Man ser dem knappt i dimman, men därframme går de, min familj.

När vi kom ned till udden möttes vi av lite stök i idyllen. En mink har byggt bo under sjöboden och dragit ut sten, bråte och blandat upp det med skelett från fiskar och fåglar på trädäcket.

Här skurade vi ju i somras ju, jädra mink. Vi städade undan, petade igen boet och googlade lite på vad man gör åt det hela mer permanent.

Det var knappt något vatten i viken. Den är alltid långgrund men nu är den en sandstrand. Vi funderade på att ta ned traktorn och muddra vid bryggan men kom fram till att vi nog behövt två traktorer ifall vi körde fast så det fick vara.

Lite som ett månlandskap. Inget vatten, bara sten eller sand, och dimma.

Sådär dimmigt så att precis allt var blött. När vi varit på udden gick vi hem för att käka lunch.

Gården låg gömd i dimman.

Farmors lilla hus står och längtar efter sommargäster. I vår ska vi göra fasadbyte på den och någon gång i framtiden skulle jag vilja bygga ett litet trädäck som gästerna kan sitta och fika på.

Efter lunch åkte vi en sväng till. Vi började med Gillberga stenbrott. Vi hoppades att det skulle finnas kvar lite isformationer men det fanns mest bara smältvatten.

Lovis hade nya, varmfodrade gummistövlar så hon var riktigt nöjd med smältvatten. Köpta på Sellpy, köper en hel del där men säljer helst inte, det funkar inte så bra.

Efter en promenad i Gillberga åkte vi vidare. Man känner sig förresten väldigt liten i stora stenbrott.

Vi stannade till i Jordhamn. Skurkvarnen är nästan som vackrast i dimma.

Vattnet var klart och det flöt omkring lite is, sundet har ju legat fruset.

En stunds eftertanke och paus i fossilletandet.

Man ser ju knappt kvarnen, så dimmigt.

Vi var som ett GB Big Pack, Lovis och jag. Päron, jordgubb och vanilj mitt i dimman.

Sedan åkte vi till Ninnis kroppkaksbod och hämtade 15 kroppkakor vi förbeställt, tog med dem i kastrull till gammelmormor i Löttorp och åt så många vi orkade med lingon och grädde.

Skulle sprungit idag med men det hanns inte och när jag väl fick loss tiden hade jag förstås ingen pannlampa med mig och här finns inga gatlyktor, så det fick vara. Jag springer extra långt i morgon istället.