Jag har lite svårt att skriva just nu. Januari har inte varit snäll – det har varit oerhört fint på den privata fronten och jag har lyckats med många saker yrkesmässigt men allt det där överskuggas av en situation som inte utvecklats åt det håll jag önskade mig. Tvärtom snarare. Och det är förändring jag inte kunnat rå över – vilket gör det oerhört tufft för mig att hantera. Och så blir det tydligen svårt att skriva för jag ooooorkar ju inte vara den som är deppigast på Internet, jag orkar inte.
Jag har så svårt att skriva att jag bad ChatGPT skriva ett blogginlägg om hur lugnande det kan vara att sätta sig och titta ut över Vättern när vågorna busar. Jag fick ett fantastiskt dåligt förslag tillbaka – jag kan ha ai till mycket men inte till mina egna blogginlägg, det går då rakt inte.
Men äsch. Här satt jag en stund igår och kände tyngd lätta, fokus flytta från mörkt till hoppfullt och problem bytas mot möjligheter. Det är något med en utsikt över Vätterns dyningar som gör mig levande och mer hel. Så har det varit ända sedan jag var liten, om jag inte mår bra – då behöver jag Vättern. Och om jag mår bra – ja, jag behöver Vättern då också.