Som ett pärlband av förväntan löper elljusspårets lampsken uppför backen och vidare in i skogen när jag klickar i pjäxorna i skateskidorna. Drar igång klockan. Playar en spellista med Johnossi – det är min to go när jag ska åka skidor.
Tar ett bubbligt, lyckligt andetag och skejtar iväg. Jobbigt uppför backen. Det går bra, det är sent på kvällen och jag är sliten – så pulsen håller sig lugn och fin. Stannar till ett par extra gånger för säkerhets skull. Sedan glömmer jag bort det – the air is free to do whatever I want sjunger det i mina lurar och just när jag hittat flowet märker jag att pulsen sticker iväg.
Lugnar mig. Pausar lite då och då. Tar en suddig selfie. Njuter. Det finns skejtsbädd på elljusspåret i Ölmstad och jag tänker att det är exakt såhär jag håller mig glad, nykter, depressionsfri och borta från problem. ÄLSKAR.
