Jag har beredskap den här veckan, en vecka tidigare än schemat eftersom vi bytte lite. Beredskapsveckorna är på sätt och vis mina favoritveckor, det är så roligt att åka på larm, öva med kollegorna och ha beredskap. Det är eventuellt inte Jimmys favoritveckor för han måste rodda allt med Lovis och hon får långa dagar på fritids eftersom hon absolut inte vill vara ensam hemma om larmet skulle gå. Så Jimmy hämtar, lämnar, skjutsar och fixar och vi pusslar med familj och vänner när det skiter sig.
Ikväll skiter det sig tillexempel. Jag ska skriva klart och sedan ska jag ringa och kolla om Lovis kan få åka till scouterna med en kompis eftersom Jimmy ska på HLR-kurs med cykelklubben. Efter scouterna kommer mamma och stannar tills Jimmy är hemma, ifall det skulle pipa.
Varje måndag i beredskap har jourhavande styrka övning. Det är mycket kunskap om många olika räddningssituationer och mycket material som ska hållas fräscht i minnet så övning är nödvändigt. Och roligt.
Igår var det islivräddning på schemat. Vi samlades på stationen, ansvarig kollega drog rutiner, snackade igenom utrustningen och sedan åkte vi upp till Bunnström och klev ut på isen. Jag fick den äran att såga upp en isvak – isen var så tjock att svärdet på motorsågen inte räckte igenom och vi fick tricksa lite med att såga ut som långa kilar för att komma igenom. Svinjobbigt. Jättekul.
Det var definitivt jag som drog vinstlotten på övningen igår. Jag fick både köra motorsåg och brandbil. I en del mansdominerade sammanhang upplever jag att jag får slåss lite för att kunna ta plats och testa på – men inte med kollegorna i Gränna, de gör utrymme för mig att öva på det jag behöver öva på utan att jag ens behöver be om det. Det är nog inte överallt det är självklart att den som sågat minst ska få köra motorsåg, eller för den del lastbil.
