När J hade sagt hejdå, lämnat mig i Norrköping och rullat mot Småland i går eftermiddag var jag inte världens peppigaste. Distansförhållanden innehåller väldigt mycket hejdå och sakna, men det hjälper ju liksom inte att deppa ihop sig över att man inte ses på ett par veckor – det gäller att vara konstruktiv. Igår sprang jag en sväng och ett natural high, massa fina endorfiner på en magiskt vacker runda gav humöret rätt sorts knuff och pepp. Endorfiner alltså, vilken grej!
