En helt vanlig tisdag

Klockan ringer kvart över fem. Kvart över sex springer jag hysteriskt omkring och letar efter halsduk, träningskläder till lunchen, påsen med matlåda och min halvfulla kaffekopp som jag ställt ifrån mig någonstans ologiskt. Kanske på strykbrädan, på handfatet, i arbetsrummet eller ett fönsterbräde – hittar jag den hinner jag med ett par klunkar ljummet kaffe innan jag rusar ut till bilen för att köra till stationen. Nollsextrettiosju går mitt tåg och jag brukar sova/tjura/slösurfa/önska att jag kunde cykelpendla till Nässjö där det är tågbyte för vidare färd mot Linköping där jag jobbar. På tåget mellan Nässjö och Linköping brukar jag hinna jobba litegrann. Eller skriva blogg. Och kanske tittar lite surt på Östgötatrafiken för jag har några korståg mot dem. (Noll möjlighet att ta med sig cykel ombord tillexempel.)

Nollåttatjugoett är jag framme i Linköping och behöver bara gå under järnvägsspåren för att komma till kontoret. Jag arbetar med kommunikation och grafisk form på ett företag som sysslar med framtidens infrastruktur – bredbandsfiber. Galet spännande bransch. Och sportiga kollegor. Vi brukar springa en sväng på lunchen – och flera av mina arbetskamrater håller på med cykel; både landsväg och MTB.

Idag ska jag lunchspringa. En sväng runt Stångån vid tolvsnåret. Några styrkeövningar och en snabb lunch på det. Och så hoppas jag att jag kan ta tåget hem femtontrettio – men då måste jag se till att jobba hela vägen hem så jag har gjort min arbetsdag när jag kliver av tåget hemma i Huskvarna vid sjuttontretton. Jag brukar äta lite på hemresan också – så att det finns lite energi att göra av med när jag är hemma, avskyr att komma hem och vara rabiathungrig, kinkig och opepp – mycket bättre att ladda om på tåget. Ikväll ska jag cykla racer, ett varv runt Landsjön strax efter solnedgången. En helt vanlig tisdag.