Huggis i spåren

Plötsligt låg den bara där på stigen på Hallbytekniken. En stor, tjock, mörk huggorm. Jag hann liksom inte mer än registrera att det var en huggorm och att det inte fanns tid att göra något åt den mer än att fortsätta rakt fram, det gick för fort.

Men vet ni. Det var tredje gången jag svishade över en huggis med cykel (note to self: lär dig bunnyhoppa över orm) och förutom att jag fått så himla dåligt samvete efteråt, huggormar är fridlysta och förtjänar inte att bli tillplattade av däck, men det händer inget. Man liksom far fort rätt över ormen och sedan är det klart. Fast jag ska erkänna att jag inte var kaxig efteråt utan rullade försiktigt och ormspanande vidare.

I övrigt ingen vidare cykeldag. Bytte plats på två dagar i mitt träningsschema och insåg att jag inte skulle kunna vara säker på att hinna till träningstävlingen ikväll och kompenserade med en timme på SM-banan. Vi är fortfarande inte så värst bra kompisar, jag är inte tillräckligt bra för att ha riktigt kul på den banan men ska sova på saken, att köra över huggorm är ju obehagligare än att trilla i det förbaskade trappbygget i SM-skogen.