Formtopp: SM-veckan kan börja!

För några veckor sedan bad jag fenomenala Annie Söderberg om hjälp att ta fram ett träningsprogram som skulle göra det allra bästa av min befintliga form veckorna fram till SM. Jag kände mig i bra form – men jag kände också att om jag nu ska köra SM, att jag ville ge mig själv så bra förutsättningar som möjligt att ha så roligt som möjligt på en väldigt utslagsgivande och krävande bana. Inte vinna medaljer – men att vinna över mig själv och kunna kämpa på ordentligt på en riktigt tuff bana, kunna ta mig runt de där fyra varven med leendet i behåll och faktiskt ha lite ork att trycka på på de partier som passar mig. Jag ville formtoppa – och jag behövde skämmas bort litegrann – så proffshjälp kändes som en spännande och fin sak att ge sig själv.

En formtoppning är ett sätt att samla ihop den form man har och skruva till den lite extra inför ett viktigt lopp och jag måste erkänna att jag var lite nervös – jag trodde att jag skulle behöva cykla minst dubbelt så mycket som normalt, men tvärtom. Fyra veckors strukturerad träning som innehöll en medium, en tuff, en medium och en lätt vecka – och tillochmed den tuffa veckan var mindre träning än vanligt.

Däremot har det varit struktur på träningen. Effektiva pass. Intervaller både på racer och mtb. Långa och korta. Eftersom jag inte vill köar med pulsklocka har vi använt Borgsskalan som riktmärke och eftersom jag är rookie på området intervaller och struktur har jag har fått klura lite för att köra dem på bästa sätt. Här är ju härligt backigt och man kommer längre än man tror på kort tid med full gas och man vill ju inte ha en nedförsbacke mitt i mjölksyrafesten. Förutom olika typer av intervaller och  har det funnits flera härliga distanspass på schemat och trots att jag inte haft den spontaniteten i träningen som jag är van vid har jag ofta fått med mig sällskap och haft många härliga cykelmoments.

Mest förvånad blev jag över hur rackarns långt man tar sig på åtta minuter. Åttor stod nämligen på schemat några gånger och att hitta en sträcka där man kräma på allt man har i åtta långa minuter utan att behöva svänga eller tappa flås i nedförsbacke – det är faktiskt en kluring. Åttorna blev direkt en favoritintervall, sjuttio-tjugorna lite mer hat-kärlek. Kräkasintervaller på min tekniska varvbana var roligast – och där hade jag dessutom sällskap av Fia och Jenny som var sugna på att ta i så sportdrycken vände. Skönt med likasinnade vänner.

Jag skulle inte vilja följa träningsprogram konstant, men det var verkligen ett trevligt avbrott som ruskade om i min vanliga träningsrutin. Spännande, roligt, lärorikt och utmanande, jag kommer absolut att anlita Annie någon mer gång när jag behöver hjälp med upplägg, hon är en pärla till coach och en grym inspirationskälla.

I morgon kör jag mitt sista hårda pass innan det smäller, SM-veckan drar igång och på fredag och lördag gasar jag på med ryggfickorna fullproppade av glädje. Pressen och stressen och prestationskraven ska jag lämna hemma till förmån för att ha så kul som möjligt! Ni kommer väl och hejar på oss?