En spricka i hörnet

I ett hörn av vårt vardagsrum står en kolfiberälskling med finaste gula växelwiren, snabbrullade favoritdäck, de bästa hjul jag kört på, shimanobromsar som nyper fantastiskt bra, gripshift-reglage som man inte får ont i tummarna av och så förstås: en spricka i kolfibret och just det där med sprickan värker i mitt cykelhjärta. Jag har inte cyklat på en vecka – att jag inte kan hantera värmen är ursäkten, men på riktigt är jag mest så himla ledsen över att min bästaste pryl i hela världen gick sönder. Den bästa och roligaste pryl jag någonsin ägt, sönder utan att jag ens vurpat ordentligt. Inte ett blåmärke på benen, inte ett skrapsår, bara förväntansfullhet inför den största tävlingen jag någonsin kört när jag upptäckte sprickan i samband med tvätt. En tvätt tidigare fanns den inte där och jag kunde inte tro att det var sant. Jag har liksom inte ens koll på hur många gånger jag inte vågat köra på svåra ställen eftersom jag varit rädd för att vurpa så att den går sönder och så går den sönder ändå.

Så nu väntar jag. På den snabba lösningen, blir det reklamation eller måste jag in på sparkontot och låna en peng av mig själv för att laga besvikelsen?  Och hinner det lösa sig till Cykelvasan? Huskvarna Mountain, Mera Lera 12h, Vista? Till 1572 MTB Challenge Motala som går på lördag gör det ju inte det och trots att jag har flera alternativ känns det tråkigt – man vill ju helst ha sin egen att genomföra sina mål på, så är det bara.

Min fina svarta cykel med gula detaljer – åh, vad jag har gillat den och åh, vad jag är ledsen och besviken över att den står i vardagsrummet och är trasig. Ni vet hur jag är. Jätteglad eller jätteledsen – jag har så svårt för mittemellan. En sak som värmer mitt cykeltokiga hjärta är dock att jag ser fram emot nästa år (en sån där cliffhanger ni vet) och att jag i alla fall har min pålitliga tüska postorderpärla till landsvägscykel att trampa runt på. Jag ska ta mig samman och köra ProTour ikväll på den, den tüska hojen med lånade finhjul som bara går och går – för att inte cykla är ju en usel lösning på problem.

Till er som engagerar er, som lånar ut grejor och peppar och försöker få mig att skratta åt det hela: ni är bäst <3

Min fina cykel. Varit sjukt nöjd med den.