Såklart att jag saknar dem. Cykelgrabbarna i Norrköping och stigarna i Kolmårdsskogen. Långpass på rotiga stigar där man jagar snabbisar och går på gränsen till sin förmåga hela tiden. Eller får tre punkor och ett kedjebrott på ett pass med åtta cyklar. Stigfinnarpass, Stravasegment i skogen och att komma lite vilse bland de oändliga stigarna. Kvällarna då vi var tjugotalet cyklister som körde pannlampsspår i Jursla. Att få följa med när teknikkungarna körde varvet runt Skiren och Älgsjön. Inomhuscyklingen på Stadium Arena om vintern och femtonmilapass på racern med stopp för att åka färja över Bråviken.
Jag vet helt ärligt inte varför jag inte varit i Kolmårdskrokarna sedan förra vintern, men nu har jag äntligen skrivit Norrköping i min kalender. Den 11 oktober är det MTB-dag i Vrinnevi och jag blev inbjuden att vara med som ledare. MTB-dagen blir i Vrinnevi och jag letade fram min VrinneviXC-guide och blev galet cykelsugen.
Cykellycka i Vrinnevispåret
1
