Igår checkade jag ut en timme tidigare från skrivbordet, det jobbar jag igen en regning dag – och så plockade jag ut fina Scott CR1 10:an på premiärrunda. Det var premiär i flera bemärkelser – första rundan på den fina racern från Sportson Jönköping, första racerrrundan för året, första rundan med benvärmare istället för vinterbyxor, första gången jag körde racer med riktiga racerskor och pedaler istället för MTB-skor & MTB-pedaler.
Cykellyckan var stor kan jag lova. Scotten var härlig – en helt annan känsla i den här kolfiberpärlan än i min gamla aluracer. Jag har verkligen stormtrivts med min gamla hoj, men oj – vilken skillnad! Den liksom absorberar vibrationer och så är den lättare och med landsvägsskor och pedaler kändes det som att man fick mer kraft ned i pedalerna. Det bara kändes så himla bra på något vis!
När jag hittar formen och sätter på finhjulen så känns det som att det finns stor potential att elna 2015 ska cykla snabbare än elna 2014. Det firar vi med en bildbomb:
Glad tjej i motljus, på väg ut mot Landsjön.
Det där röda huset bakom fruktodlingen är Gårdsrosteriet Vista. Stannade inte igår, fast det doftade ljuvligt av Ingos goda kaffe så det tog emot att köra förbi.
Älsk på det här!
Snart stannar jag inte här längre för att fota, det börjar närma sig tid för stravajakt och intervaller – då går det fort förbi här på favoritsträckan i Jönköpings Toscana.
Skuggis var med såklart.
Motljus och Landsjön.
Glida lite och spana ned på nya, fina kolfiberpärlan. Livskvalitet och njutarkänsla fastän benen inte levererade något att briljera med.
Hur man klickar ur när man har ont? Tja – man får knäppa upp skon istället för att vrida loss.
Pärlan. Åh, den är så fin – och den var så go att köra.
