Förra våren, när stocktrappan som följs av en kurva och ett litet stockhopp på banan där SM skulle köras i juli, när den var nybyggd – då trasslade jag mig försiktigt nedför stockarna men vågade inte hoppet. Och sedan vågade jag inte stockarna heller – faktum är att det där med stockar liksom satt sig i huvudet som något oövervinnerligt – det har bara låst sig. Gång på gång har jag tappat bort cykellyckan när jag misslyckats med King’s Landing och andra stockhinder som dykt upp. Fast igår, äntligen, i går satt den. Efter mycket tvekan och pepp från Jossan och tvärnitar halvvägs nedför satt den. Och sedan åkte jag igen och igen och igen – som på Liseberg, man vill bara åka mer. Lätt och roligt och go’ känsla i magen. Wohoooooo!
Roligt att kunna jämföra, klippet från igår ser ju definitivt säkrare ut än det från förra våren. Älsk på utveckling. Och på cykeln, fy fabian vad den är bra på sånt här, RC:n!
2015:
2014:
1 comment
Grattis, vad grymt! Jag gör ofta sånt där, kör något en gång men fegar sen ur nästa gång, och nästa, och nästa. Så fantastiskt härligt dock när man väl klarar det igen!