Jag vet, det är j-ä-t-t-e-k-o-n-s-t-i-g-t att bo i Norrköping och cykla för klubben i min gamla stad. Men Jönskvarna är hemhemma och i väntan på att det ska bli lite ordning på cykel-Norrköping är jag otroligt glad över att ha en plats hos IKHP. Känner mig lite som en smålandsambassadör när jag cyklar runt med gnistan på ryggen och har dessutom väldigt roligt när jag är hemma och kör. Det är ju kanon att dela ett intresse med sin mamma och vi matchar finfint i våra cykeldressar. Snart är det dags för träningsläger i Danmark (kanon för flygrädda cyklister, våren kommer några veckor tidigare till vårt grannland, och dit kan man lätt ta bilen). Onsdagsträningarna drar igång igen den 4 april och jag längtar efter att kunna åka hemåt, träffa familjen och smutsa ner mig Huskvarnaberget. Det blir fint det.
